Det farligaste rovdjuret
Diskussionen om våra rovdjur tycks ändlös och med tämligen låsta positioner. Ibland blir övertonerna minst sagt märkliga, till exempel då vargen får bära skulden för utarmningen av glesbygden.

Med rovdjur menas i Sverige oftast björn, järv, lo och varg. Att just dessa arter hamnat i denna grupp har två orsaker - de äter helt eller delvis kött och de konkurrerar med människan om bytesdjuren. Biologiskt är dessa arter mycket olika.
   Andra djur som detta stämmer in på är till exempel säl eller den omdiskuterade skarven. Även vi själva bör rimligtvis räknas in i denna grupp - så långt är människan den mest framgångsrika arten/rovdjuret. De andra arternas öde är i våra händer.
   Den grund för diskussionen som finns är den av en riksdagsmajoritet beslutade Rovdjurspropositionen som beslutat om nationella etappmål för de fem stora samt kungsörn (som illegalt jagas ännu).
   - För Björn anges miniminivån till 100 föryngringar per år, vilket motsvarar ungefär 1000 djur. Björnstammen tillåts fortsätta sprida sig söderut.
   - För Järv är etappmålet 90 föryngringar per år , vilket anses motsvara 400 individer.
   - Lo, miniminivå 300 föryngringar per år motsvarande cirka 1500 individer. Huvuddelen av stammen skall finnas utanför renskötselområdet.
   - Varg , etappmål 20 föryngringar per år motsvarande cirka 200 individer. När detta mål uppnåtts skall utvärdering göras. Ur vetenskaplig synpunkt anses 500 individer krävas.
   - Kungsörn, 600 årliga häckningar.

Det är om detta nationellt beslutade mål diskussionens vågor går höga. Inte bara det, illegalt skjuts varje år ett antal individer av varje art. Denna kriminella verksamhet har till och med fått en egen förkortning; SGT- skjut, gräv och tig!

För många anses uppenbarligen rovdjuren som en konkurrent om bytet exempelvis älg och rådjur.
   Även dessa var nära utrotningens gräns för något 100-tal år sedan. Inte på grund av rovdjur utan genom mänsklig jakt. Idag är älgstammen cirka 300 000-400 000 djur (en av världens tätaste) och rådjuren uppgår till över 500 000. Är vargar, lodjur ett hot mot dessa?
   Liksom vi själva (och alla andra biologiska varelser) så väljer rovdjuren lätt åtkomlig föda, till exempel får eller i sälens fall lax i garn.
   Detta är naturligtvis ett problem som i görligaste mån måste lösas. Dels naturligtvis genom ekonomisk kompensation men också genom att stängsel görs "rovdjurssäkrare" och att "sälsäkrare" fiskredskap tas fram.
   Det brukar också hävdas att vi måste börja jaga varg nu innan vi tappar kontrollen. Detta argument är närmast absurt. Vi utrotade vargen för cirka 150 år sedan med varggropar, vargnät, spjut och mynningsladdare så det är nog inga problem med helikoptrar, snöscootrar och automatvapen idag. Våra norska grannar har dessutom visat detta med all önskvärd tydlighet!
   Ett annat problem som lyfts fram är drivande (lösspringande) hundar som dödas framförallt av varg. Så sker och är naturligtvis svårt för hundägaren. Men det är också så att fler lösdrivande hundar dödas av trafiken, älgar eller omkommer på andra sätt under jakt. Det skulle gagna diskussionen om debatten fördes med dessa fakta i botten.
   Det mest svårdiskuterade argumentet är dock den rädsla som finns för särskilt varg.
   Detta trots att inga dokumenterade angrepp av varg på människor finns under dryga 100 år.
   Däremot har björnar liksom älgar gått till angrepp. Fakta verkar dock inte hjälpa i denna diskussion.
   I länder med betydligt större vargtäthet (Estland, Lettland, Kazakstan) där jag diskuterat varg, vargjakt och vargproblem finns inte denna rädsla.    Naturligtvis ilska och frustration över attacker på tamdjur och bandhundar (hundar mer eller mindre ständigt kedjade) men inte varg rädsla för egen del.
Alldeles oavsett känslor eller logik i debatten så är en sak säker. Det är inte vare sig vargen eller de andra rovdjuren som långsiktigt hotar hundar, får, älgar eller människan.
   Det är vi själva, det mest intelligenta och om man så vill farligaste rovdjuret, människan.

Lennart Gladh