Läs även biskop Claes-Bertil Ytterbergs svar på debattinlägget.

Försök till förklaring.
I VLT 7/12 kommenterade biskop Clas-Bertil Ytterberg & stiftsjägmästare Åsa Tham förtjänstfullt och medvetet kritiken i Uppdrag granskning om den minst sagt kluvna Svenska kyrkan. Samma program ”skapade” ovanstående dagsedel. (Naturligtvis rör det sig inte om ”nyheter”. Redan 1993 röstade kyrkomötet t.ex. igenom att kyrkan skulle bojkotta Nestlé! Vad hände med det beslutet?...)

Nej, jag kallar mig inte kristen. Nej, jag har aldrig varit partimedlem. Nej, jag är inte ekonom. Men jag bryr mig. ”Ändå”. Kanske finns det en fördel i detta. När jag flyttade till Västerås 1980 började jag arbeta inom en organisation som startat som en ekumenisk församlingsgrupp men som just strukit de kristna formuleringarna ur målsättningen. För nu var vi ”bara” politiska, med en större medvetenhet om att allmosor inte ändrar något i grunden. Jojo. Ändå tillhörde vi en rörelse som startades av en präst, abbé Pierre. Som aktiv i motståndsrörelsen mot nazismen hade han tagit ställning för handling istället för prat. I Paris efter andra världskriget gav han förtvivlade människor nytt livsmod och stolthet genom ”att hjälpa dem som lider mest”, som Emmaustanken kan sammanfattas. Under ca 15 år fick jag sedan vara med om fantastiska saker. Någon av de som besökte oss och som verkligen riskerade något kallade oss ”soldater i de bakre leden”, och vi kände oss stolta. Praktisk solidaritet kallade vi vår riksorganisation för. Jag förseglade en gång en 20-fotscontainer på Stiftsgården i Rättvik med destination Mocambiqe. Den var full med tvålar, insamlade som församlingskollekter. ”Det finns medvetna kristna, wow!”. Om handling är viktigt är den logiska följden att just handla så vi startade en s.k. Världsbutik där vi sålde rättvisa varor, till och med innan rättvisemärkt fanns. Då...var vi troligen först med att sälja kaffet Café Organico i ”större” skala i Västerås. Pengar som detta kaffe köps för letar sig till tusentals indianfamiljers kooperativ i Mexico och ger dem ett värdigt liv. Leverantör var bl.a. Sackéus, Kyrkans grossistföretag för ”schyssta produkter”. (”Sackéus var en tullförman som...” ...läs mer i Luk.19:1-27 !!!). Nu...finns detta kaffe i kommersialismens tempel, stormarknaderna. Och det är väl bra.
Nescafe´ heter ett annat kaffe. Köper du det (eller naturligtvis någon annan av alla de varor som Nestlé ”gömmer” sig bakom) så väljer du att stödja ett av världens största livsmedelsföretag. Om du vågar läsa vidare (Varning! Du kan bli medveten!) så stödjer du därmed även den affärsverksamhet som medvetet gör att ca.1,5 miljoner spädbarn, per år, dör i diaréer (enl. WHO, UNICEF och www.nafia.nu). Det blir nästan tre barn per minut.

Claes-Bertil & Åsa; ni skriver att det ” finns inga lätta och enkla vägar”. Så klart är det sant. På ett sätt. Livet är knepigt. Men samtidigt. Ibland är det väldigt enkelt. För mig är det väldigt lätt ibland, ja nästan inte ens ett val, att välja vissa varor och tjänster. När jag med Homo sapiens´ fantastiska fantasi kan föreställa mig olika konsekvenser. Barn eller bokslut?

Nej, jag ångrar inte för en sekund att jag var med om att avskaffa apartheid (för det är den väl?). Men ibland står några plötsligt där, ”med profetens skägg i brevlådan”, och undrar. JAS? PPM? ... Vad har vi vunnit? Har vi missat nått väsentligt? Var apartheid bara en svartvit journalistiskt lättsmält ”kuliss” som dolde en djupare åtskillnad? Jag fick lära mig att för varje biståndskrona krävs mångdubbelt tillbaka i återbetalningar på lån. Idag växer klyftorna lavinartat mellan rik och fattig, både inom och mellan länder. Vilka mekanismer ligger bakom detta och hur ändrar vi dem? Jag kan inte se någon viktigare fråga att skapa en folkrörelse om idag. Vill vi klyva världen? Eller vill vi, verkligen, hitta ett uthålligt sätt att samexistera på? I så fall kommer vi inte ifrån att prata om andra sätt att hantera pengar. Ord och handling. För helhetens skull.
Stanislaw Jerzy Lec (uttal ”lets”) dog 1966. Aforismer var ett av hans sätt att stå ut. Som polsk motståndsman lyckades han fly från dödslägret Tarnopol just innan han skulle avrättas.
Ur ofriserade tankar (Korpen -86):
”Hans samvete var rent. Han begagnade det aldrig”.

”Deras kapital befästes. Nollorna frodas omkring dem”.

”Enligt min mening finns det ingen ateist som inte skulle skynda till hjälp om han hörde Guds SOS”.

Av den sista aforismen känner jag mig lite träffad och avslutar med att leka lite, på allvar, med Werner Aspenströms slutrad i dikten ”Sardinen på tunnelbanan” från 1972 (läs den!);

Pengarna vill att plånboken öppnas emot ha vett.

roine.andersson@jak.se

Roine Andersson
Ordförande i JAK-Västerås
(Lokalavdelning av JAK Medlemsbank, som är kooperativ och räntefri)