Lagstiftning och konsekvens
Kommunala matköp går på tvärs mot
djuromsorgsregler

Grisarna ser rosiga och välmående ut hos Carina och Johan Anderson på Högsta gård utanför Köping. Kommunen kontrollerar att miljön för deras grisar uppfyller lagen. Men när samma kommun ska köpa griskött till skolor, förskolor och äldreomsorg – då anlitas en grossist som handlar där det är billigast. Till exempel från Danmark, där grisarna har en betydligt sämre miljö.

Den svenska djurskyddslagen brukar kallas för världens strängaste. Den gör det också dyrare att vara kött- eller äggproducent i Sverige. På en marknad där enbart priset avgör, missgynnas de svenska bönderna.
   Carina Anderson berättar att de djurskyddsreglerna bland annat gör att man i Sverige måste bygga större utrymmen för djuren än till exempel danska grisproducenter.

Kommunen kontrollerar
Grisarna på Högsta föds upp ekologiskt, men även för konventionellt uppfödda grisar är kraven hårdare i Sverige än i övriga EU. Bakom ligger tanken att även om djuren ingår i en industriell produktion av livsmedel, så ska de inte utsättas för onödigt lidande. Burar får inte vara för små; antibiotika får inte användas rutinmässigt; gris-svansar får inte kapas av bekvämlighetsskäl; transporterna till slakteri får inte bli för långa.
   Detta har riksdagen beslutat om. Ute på kommunernas miljö- och hälsoskyddsförvaltningar finns inspektörer som regelbundet besöker gårdarna i närheten och ser till att reglerna följs.
   När riksdagen beslutar om regler för djurhållning är det en bedömning av hur köttproduktion ska gå till i Sverige, hygieniskt lika väl som etiskt. Den som inte vill följa reglerna hör inte hemma på den svenska marknaden.
Då kan man tycka att den offentliga sektorn – stat, landsting och kommuner – borde handla i linje med den officiella synen på hur djur ska behandlas.

Inte ens riksdagen
Men så är det tyvärr inte. Tidskriften Fjäderfä avslöjade för en tid sedan att riksdagens egen restaurang serverade ägg som importerats från Finland – där hönsen hålls i burar som förbjudits i Sverige. Riksdagsmännen gick direkt från att besluta om förbud mot små hönsburar till att äta ägg som producerats i sådana burar.
   Kommuner och landsting serverar varje dag hundratusentals portioner mat inom vård, skolor, barn- och äldreomsorg. I de allra flesta fall köper man från grossister utan att ställa några specificerade krav på djurens förhållanden. Ofta importeras griskött och kyckling, bland annat från Danmark.

Två olika mål
I ena änden av kommunhuset sitter alltså inköpare A. Han försöker köpa så billig mat som möjligt för att spara på skattebetalarnas pengar.
I andra änden av kommunhuset finns miljöinspektören B. Hon ser till att köttproducenterna i kommunen lever upp till svensk djurskyddslag. Vilket gör det lokala köttet dyrare.
   Enligt många går det inte att ställa krav på hur djuren föds upp. Det förbjuder lagen om offentlig upphandling, LOU. Inte heller får man ge förtur åt lokalproducerat.
   Samtidigt vet vi att långväga mat är sämre för miljön. Inte minst för klimatet.

Lucka i lagmuren
En liten lucka i lagmuren har dock öppnats genom att både förra och nuvarande jordbruksministern förklarat att det visst går att ställa krav på djurens uppfödning – bara man inte säger att det är just de svenska reglerna som ska uppfyllas.
   Detta har man tagit fasta på i Kalmar, som nu genomför en upphandling till den kommunala mathanteringen.
   – Vi har allmänt hållna krav på exempelvis en viss ministorlek för burar och bås. De liknar de svenska reglerna, men är inte identiska, säger Gunnar Farmansson på kommunens inköpskontor.
   – Däremot kan vi inte kräva att en vara ska vara lokalt producerad, säger han.

Inte dyrare
I Vaggeryd serverar kommunen sedan åtta år Krav-certifierad mat en dag i veckan. Det kostar 8 kronor i stället för 7 kronor per portion.
   – Är man ute i god tid behöver det inte bli så mycket dyrare, säger kostchefen Ove Gustavsson.
   Han anser att det är en del av skolans uppgift att lära ut ekologi. Då ska också maten vara en del av detta.
   – Jag skulle gärna handla lokalt av varor som finns här i trakten, men det får vi ju inte idag, säger han.

"Visst påverkas vi ekonomiskt"

Text: Anders Jägeberg
Foto: Kim Lill