Jämställda redan från början
Förskolepersonal upptäckte att de behandlade pojkar och flickor olika

Personalen på förskolan Prästkragen i Fagersta tyckte det var självklart med jämställdhet och att de behandlade pojkar och flickor likadant. Nu har de fått upp ögonen för att det inte var så. De ser tydligare hur könsrollerna begränsar oss och vill arbeta för att alla barn ska ha samma möjligheter att utveckla sin personlighet.

Prästkragen är den äldsta förskolan i Fagersta. Den har fyra avdelningar, en stor gård och ligger omgiven av villor. På flaggstången vajar Grön Flagg i vinden – den signalerar att förskolan är miljöcertifierad och arbetar aktivt med natur och miljö. Mycket av verksamheten bedrivs utomhus.
   En vanlig måndagsmorgon på avdelning Räven droppar barnen in allt eftersom. Det är lugnt. Några barn leker med flodhästar, kor och grisar på golvet i det stora rummet. Ett par flickor sitter i soffan och tittar i böcker. Andra klipper och klistrar.

Vill måla
Erik och Sigge säger till förskolläraren Helena Larsson att de vill måla. De tar på sig förkläden och hon hjälper dem att spänna papper på stafflierna och hälla upp färg. Snart målar de koncentrerat samtidigt som de småpratar och kommenterar färgerna.
   – Jag tycker att den här grisfärgen är väldigt fin, säger Erik och pekar där han målat med en rosa färg.

Dockvrå blev ”hemmet”
Amanda kommer med sin mamma och ler med hela ansiktet, glad att träffa sina kompisar. Hon kollar vad som är på gång och snart får hon med sig tre pojkar till ”hemmet” där de börjar leka mamma, pappa, barn. En ”hund” är också med i leken.
   I ”hemmet” finns lekspis, dockor, bord och små stolar. Det kallades tidigare ”dockvrån” och det var oftast flickorna som lekte där. När personalen på förskolan deltog i projektet Förskola och skola för jämställdhet i Fagersta, funderade de på hur de som vuxna påverkar barnens könsroller. Bland annat ledde det till ommöblering i lokalerna. De ville se om det skulle medföra att barnen valde aktiviteter fritt, utan tanke på om det passade för pojkar eller flickor.
   Från början var de tre förskollärarna på avdelningen inte särskilt positiva till projektet.
   – Vi tyckte att det verkade flummigt och att vi redan arbetade jämställt. Vi antog att det skulle ta tid från det vanliga arbetet med barnen, säger Eva Johansson.
   Men när projektet kom igång tänkte de om.

Många aha-upplevelser
Anna-Maja Holst berättar att de observerat sig själva och barnen, filmat och analyserat. Det ledde till många aha-upplevelser.
   – Var och en av oss har fått upp ögonen och förändrats. Vi vill jobba med jämställdhet och har vävt in det naturligt i verksamheten.
   Hon berättar att hon blivit medveten om sina egna förväntningar på pojkar och flickor. När förskollärarna exempelvis tittade närmare på sitt arbetssätt upptäckte de att flickorna ofta fick bli ”hjälpfröknar”. Vid utflykter, matbordet eller i samlingen placerades ofta en lugn flicka mellan två pojkar. Nu sitter pojkar och flickor vid skilda bord och flickorna behöver inte ta ansvar för pojkarna.

Tänker på tonfallet
Personalen tänker mer på hur de pratar med barnen, vilka ord de använder och inte minst tonfall och röstläge.
   – Vi försöker att inte använda ordet ”inte”. Istället berömmer och förstärker vi det som är bra, säger Helena Larsson.
   Men alla tre betonar att de inte vill göra flickor till pojkar eller tvärtom:
   – Det handlar snarare om att stärka varje barn som den unika individ det är. Nu möter vi barnen på ett annat sätt än tidigare.
   För att både pojkar och flickor ska ha tillgång till alla utrymmen och allt material har det varit en hel del ommöbleringar i lokalerna. Barnen är med och diskuterar och hjälper till.
   – Nu har vi lagt in alla barbiedockor i stora rummet och bilarna i ett litet rum, säger Eva Johansson och pekar på en massa barbiedockor som sitter uppradade efter väggen.

Leker med varandra
– Plötsligt leker pojkarna mer med dockor och flickorna med bilar. Och med varandra.
   Alla förskolor i Fagersta har varit med i projektet. Personalen har lyssnat på föreläsningar, haft gruppövningar och fått handledning av genuspedagoger.
   Även om projektet nu är avslutat fortsätter arbetet med jämställdhet. Det finns med i förskolans arbets- och handlingsplaner som utvärderas kontinuerligt.
   Någon förälder har undrat om flickorna får ha rosa färg på kläderna. Eva, Helena och Anna-Maj är överens om att jämställdhet inte handlar om vilken färg barnen har på kläderna.
   – Det viktiga är hur vi bemöter barnen och att alla får möjlighet att utveckla sin egen personlighet.

Effektivitet och tillväxt

Text: Marita Gustavsson
Foto: Kim Lill