Priset
är enda säljargumentet
Billigheten
har sitt pris. Just nu håller olika internationella handelsföretag
på att etablera lågprisbutiker runt om i länet.
Hur kan de hålla så låga priser? Är det
bara en fråga om effektivitet? Eller låter de kanske
någon annan stå för en del av kostnaderna?
Den tyska
kedjan Lidl finns redan i Fagersta och Arboga och är på
gång i åtminstone Hallstahammar, Sala och Västerås.
I Lidl-butikerna är låga priser det enda säljargumentet.
Prisnivån ligger 10-15 procent under den i normala
butiker.
De arbetar med volymtänkande och
sparsamhet. De är duktiga affärsmän, säger
Carina Holmberg, forskare och lärare i företagsekonomi.
Men vem
vinner på de låga priserna? Kortsiktigt gör
naturligtvis konsumenterna det. Man kan säkert minska sina
matkostnader rejält genom att enbart handla på Lidl.
Låga priser är inte automatiskt bra för
konsumenterna. De innebär ofta sämre kvalitet. Och ibland
blir vi lurade: en del varor är faktiskt dyrare i lågprisbutikerna,
säger Bengt Ingerstam, ordförande i Sveriges konsumenter
i samverkan.
Billigheten
kostar också men de kostnaderna drabbar inte
företaget.
Miljön får stå för en del av dessa kostnader.
Dels genom att Lidl inte säljer några miljömärkta
varor, dels genom att de flesta varor till och med mjölken
kommer hit via energikrävande transporter från
Tyskland.
Matproducenter får betala; genom sin storlek
kan Lidl förhandla fram låga priser från sina
leverantörer som i sin tur kanske måste sänka
kvaliteten för att klara sig.
Personalen får betala. I Sverige har Lidl
tecknat kollektivavtal med Handels, och åtminstone i Västmanland
har man inget ont att säga om den tyska jätten. Men
i Tyskland anklagar facket Lidl för att kontrollera och trakassera
anställda.
På sikt får också konsumenterna
betala genom försämrade valmöjligheter och
sämre kvalitet på varorna. Och allt längre avstånd
mellan butikerna.
Läs
mer >>>
Text:
Anders Jägeberg
|