Priset är enda säljargumentet
Billigheten har sitt pris. Just nu håller olika internationella handelsföretag på att etablera lågprisbutiker runt om i länet. Hur kan de hålla så låga priser? Är det bara en fråga om effektivitet? Eller låter de kanske någon annan stå för en del av kostnaderna?

Den tyska kedjan Lidl finns redan i Fagersta och Arboga och är på gång i åtminstone Hallstahammar, Sala och Västerås. I Lidl-butikerna är låga priser det enda säljargumentet. Prisnivån ligger 10-15 procent under den i ”normala” butiker.
   – De arbetar med volymtänkande och sparsamhet. De är duktiga affärsmän, säger Carina Holmberg, forskare och lärare i företagsekonomi.

Men vem vinner på de låga priserna? Kortsiktigt gör naturligtvis konsumenterna det. Man kan säkert minska sina matkostnader rejält genom att enbart handla på Lidl.
– Låga priser är inte automatiskt bra för konsumenterna. De innebär ofta sämre kvalitet. Och ibland blir vi lurade: en del varor är faktiskt dyrare i lågprisbutikerna, säger Bengt Ingerstam, ordförande i Sveriges konsumenter i samverkan.

Billigheten kostar också – men de kostnaderna drabbar inte företaget.
Miljön får stå för en del av dessa kostnader. Dels genom att Lidl inte säljer några miljömärkta varor, dels genom att de flesta varor – till och med mjölken – kommer hit via energikrävande transporter från Tyskland.
   Matproducenter får betala; genom sin storlek kan Lidl förhandla fram låga priser från sina leverantörer – som i sin tur kanske måste sänka kvaliteten för att klara sig.
   Personalen får betala. I Sverige har Lidl tecknat kollektivavtal med Handels, och åtminstone i Västmanland har man inget ont att säga om den tyska jätten. Men i Tyskland anklagar facket Lidl för att kontrollera och trakassera anställda.
   På sikt får också konsumenterna betala – genom försämrade valmöjligheter och sämre kvalitet på varorna. Och allt längre avstånd mellan butikerna.

Läs mer >>>

Text: Anders Jägeberg