Han har sett sig själv

Med undantag för några studieår i Uppsala har han levt praktiskt taget hela sitt liv i Västerås och inom skolvärlden. Men det är mot världen som läraren, kantorn och fågelskådaren Ola Björlin har blicken riktad.
– Det handlar om att få syn på sig själv, säger han.

Ola Björlin

Arbetar med:
Lärare i filosofi och religionskunskap på Rudbeckianska gymnasiet och lärarutbildare i religionskunskap i Uppsala.

Bor:
I ett hus, i Västerås, byggt på samma tomt som där jag växte upp.

Läser just nu:
”Bortom tron” av nobelpristagaren V S Naipaul.

Äter helst:
Husmanskost.

Senast sedda film:
Lilja 4-ever. Oerhört sorglig men mycket bra.

Platsen där jag helst vill vara:
Stensjöberget är en extremt trevlig plats vid Asköviken, där man ser Tidö till höger, Västerås stads siluett till vänster och har ekar runt omkring sig.
Drivkraft:
En känsla av meningsfullhet och tillhörighet. Lyckan genom individens fria val är överbetonad. För mig är den mer kopplad till gemenskap: familjen och arbetet.

Aktivitet som får mig att må bra:
Jag har alltid tyckt att det är härligt att musicera med mina barn. Och nyligen har jag upptäckt hur kul det är att jogga tillsammans med min fru.

Det var på taket till en sjukstuga utanför Madras i södra Indien som idén till global klass föddes. Ola Björlin satt där tillsammans med några lärarkolleger. De hade hamnat i Indien via en kurs i internationella frågor. Där på taket började de skissa på en modell för att göra något i skolan av alla idéer och kontakter de fått.
   Av detta blev en tvärvetenskaplig gymnasiekurs, global klass, som inrymmer tre veckors fältarbete i Indien, Kenya eller Nordirland.
   
– Skolans styrdokument talar allmänt om internationella perspektiv. Men det behövs också konkreta åtgärder. Vår idé är att global klass handlar om oss själva i världen.
   Ola Björlin pekar på att dagens skolor ofta redan är globala med flera nationaliteter och språk. Men Sverige måste också ut i världen.
   Och de tre veckorna utomlands har stor inverkan på eleverna.
   – Det räcker inte med att tala om hur det är, utan det är mötet med andra människor som får oss att förstå hur världen är, säger han.
   – Det vet man ju själv hur omtumlande det är, när man varit på resa och fått komma innanför dörren hos människor.

Själv betraktar han sig inte som någon stor resenär. Visst, han har varit i Mellanöstern och Indien några gånger och i ungdomen reste han runt i dåvarande Östeuropa på egen hand.
   – Om man kombinerar resandet med att läsa på i förväg och dessutom har någon som öppnar dörrar – då blir det oförglömligt. Man får syn på sig själv, säger han.
   Ola Björlin förefaller vara en människa som verkligen sett sig själv och gjort medvetna val. Han har levt hela livet i Västerås men har ändå blicken riktad utåt, mot världen.
   På samma sätt har han tillbringat nästan hela livet inom skolan, men försöker öppna kanaler till forskning och samhälle via ”Didaktiskt forum”, en diskussionsplats för lärare och andra skolengagerade.
   – Jag blev så trött på att det alltid är media och politiker som definierar frågorna, inte vi som jobbar i skolan.
   Han är också troende kristen men har valt att lämna Svenska kyrkan för att arbeta inom katolska kyrkan med dess större kulturella mångfald. Där är han engagerad i en arbetsgrupp för dialog mellan olika religioner.
   Han är också aktiv musiker; utbildad kantor, tidigare sångare i Mariakören och numera regelbundet organist i katolska kyrkan.
   Och så finns naturintresset sedan tonåren. Då tillhörde Ola Björlin en grupp Västeråsungdomar som hängivet skådade fågel vid Asköviken. Senare i livet blev andra saker viktigare, men nu har han börjat söka sig tillbaka till fågelskådningen igen.
   – När man arbetar som jag gör så är det väldigt skönt att ibland bara stå bakom en tubkikare och uppleva något helt med sina sinnen, säger han.

När jag undrar om han ser något samband mellan dessa olika intressen, funderar han en stund och talar sedan om mångfald och enhet, om värderingar och om hur man får ett samhälle att hålla samman.
   – De stora tendenserna idag är dels att vi alla blir mer beroende av varandra, dels sökandet efter en egen identitet: vem är jag? var hör jag hemma?
   – Skolan är den mötesplats där man kan ta upp frågor om hur man får ett samhälle att hålla samman även om vi inte har samma kultur och religion. Och för att göra det måste man öva sina relationer. Bara då kan man få syn på sig själv.

Text: Anders Jägerberg
Foto: Kim Lill


Ansvarig utgivare: Agenda 21 förbundet Västmanland