Vi
har fått en
ny syn på utveckling
All
utveckling ska vara hållbar. Genom världstoppmötet
i Johannesburg, Sydafrika, i början av september, har det
synsättet etablerats både i rika och fattiga länder,
liksom hos företag och folkrörelser.
Det är en framgång, även
om vi från svensk sida gärna hade sett ytterligare
konkreta resultat, säger Viveka Bohn, biträdande förhandlingsledare
och chef för tjänstemannadelen av den svenska delegationen.
Arbetsdagarna
under Johannesburgs-mötet började ofta vid 6.30-tiden
och slutade sällan före midnatt. Den svenska delegationens
dagliga rutin var: först frukostmöte med delegationens
ledningsgrupp med Lena Sommestad, numera miljöminister, i
spetsen. Därefter möte med hela svenska delegationen,
sedan EU-samråd och till sist förhandlingar.
Däremellan hölls också särskilda
möten i olika frågor och samtal med företrädare
för andra länder.
Vad var det
bästa som uppnåddes i Johannesburg?
Det är ett antal resultat som jag
inte vill gradera sinsemellan. Men att man nu talar om en enda
agenda för utveckling istäl-let för två är
väl det övergripande. Alla politikområden ska
nu ta hänsyn till ekonomis-ka och sociala faktorer och till
miljöskydd.
Det var också väldigt positivt
att vi fick igenom förslaget om ett tioårigt program
för hållbara produktions- och konsumtionsmönster.
Och att vi fick igenom ett antal nya, tidsbundna mål trots
att det i början inte verkade kunna gå: till exempel
fiske 2015 (fiskbestånd som hotas av utrotning ska återställas
senast år 2015) och kemikalier 2020 (produktion och användning
av kemikalier ska inte leda till allvarliga negativa miljö-
och hälsoeffekter år 2020).
Vad var det
största bakslaget?
Att vi inte kom vidare ifråga om
att avveckla subventioner, som ofta är miljöskadliga
eller snedvrider handeln. Och att vi inte blev överens om
ett årtal varken för att stoppa den negativa trenden
för utarmningen av naturresurser eller för en övergång
till förnybar energi.
Enligt beslut
i Johannesburg ska alla länder börja genomföra
nationella strategier för hållbar utveckling. Vad händer
i Sverige?
Vi har redan en nationell strategi för
hållbar utveckling. I vår ska den revideras för
att läggas fram för riksdagen nästa höst.
Inom EU arbetas det med en regional strategi som både berör
hur vi kan nå en mer hållbar utveckling inom regionen
och hur EU påverkar omvärlden till exempel inom miljöområdet,
genom handel och bistånd.
I Johannesburg
beslutades om ett tioårigt handlingsprogram för hållbara
produktions- och konsumtionsmönster. Finns några konkreta
åtgärder klara där?
Inom EU finns till exempel IPP, integrerad
produktpolicy, som är en del av detta. Produkter ska vara
långsiktigt hållbara. Det betyder att man ser till
produkters effekter ur ett hållbarhetsperspektiv, alltså
även arbetsmiljön när de produceras och eventuella
sociala effekter.
Sverige ville
tydligare klargöra förhållandet handel-miljö.
En del kritiker har sagt att handelsorganisationen WTO:s regler
kommer att väga tyngre än de miljöavtal som finns.
Som vi ser det ska WTO och miljöavtalen
vara stödjande, det vill säga inget ska gälla framför
det andra. I den industria-liserade delen av världen stirrar
vi oss ofta blinda på vår egen situation.
Ofta är det u-länderna som
är mest angelägna om att miljöavtal inte ska komma
i konflikt med WTO-reglerna därför att de är
rädda att de kan användas som handelshinder.
Du
sade att det funnits två agendor efter Rio-mötet.
Vad betyder det?
I Rio kom man överens om att inte
driva utveckling som inte tog hänsyn till miljö. Men
samtidigt fortsatte internationellt arbete med en ren
utvecklings-agenda.
Nu har de förenats så att
de tre politikområdena ekonomi, sociala frågor och
miljö ska beaktas hela tiden. Det innebär att man inte
längre kan starta ett ekonomiskt projekt som tillfogar naturen
svåra, skador utan att vidta åtgärder för
att återställa den.
Text:
Anders Jägeberg
Foto: Kjell Gustavsson
|