En äventyrsresa
i älgarnas rike

Älgsafari. Låter det som något endast en tysk kan älska? Glöm det! Med västeråsaren Marcus Jonson som guide blir kvällen både ett familjenöje och en kulinarisk upplevelse för vilken Svensson som helst.
Tre par ögon lyser som ficklampor mot oss ur det kompakta mörkret. Vi stirrar tills ögonen nästan värker.
   Det ser mycket märkligt ut med de lysande punkterna som rör sig högt ovan marken i strålkastarljuset. Ibland slocknar de, för att genast tändas igen. Älgarna blinkar.
   – Där är en till!
   Marcus Jonson, älgguide, backar lite med bilen och riktar strålkastarna mer åt höger. Men nu har älgarna uppenbarligen fått nog av att bli belysta och betittade, de vänder rumporna åt oss och lommar iväg.
   Vi kör sakta längs grusvägen och spanar in i mörkret. Efter några hundra meter vänder vi och kör sakta tillbaka mot landsvägen. Då ser vi i ögonvrårna hur stora skuggor rör sig ute på fältet och när vi vänder bilen igen fångar strålkastarna tre joggande älgar.

Västerås ende älgguide
Först kommer kon med långa kliv, sedan kalven, och sist den välväxte tjuren. Han är verkligen snygg, en perfekt turist-älg, med tjusig krona. Han tar vägen i två kliv, snubblar till lite, men rätar snabbt upp sig.
   På andra sidan diket stannar familjen, kollar in oss igen, äter lite och strövar sedan lugnt upp mot skogsbrynet.
   Västeråsaren Marcus Jonson studerar till vardags systemvetenskap och sitter vid en dator hela dagarna, men när turistbyrån kallar ikläder han sig grönt och brunt och blir älgguide. Västerås ende, så vitt han vet.
   På sina många resor i Asien och Europa såg Marcus ungdomar som jobbade som turistguider och blev inspirerad att göra något liknande själv.
   Han ville visa turister sin hembygd, vikingar skulle vara ett bra tema, tänkte han. När han presenterade sin idé på turistbyrån blev de dock inte så entusiastiska som han hade hoppats.
   – Vad vi behöver är en älgguide, sa de. Det kommer in turister varje dag och frågar var de kan se älg.

Hela familjen älg
Marcus var inte nödbedd. Han har alltid älskat att vara i skogen, och satte genast igång att ringa till jägare och andra som kunde ge tips om hur han skulle kunna lägga upp sin verksamhet. En hemsida snickrade han också till och det är via den som vi hittar honom.
   Marcus älgsafari går från Västerås upp till de älgrika skogarna runt Malingsbo-Kloten. Första stoppet är vid Grimsö viltforskningsstation, där det finns älgar i hägn.
   Vi har tur. Tre vuxna älgar och två kalvar låter sig gärna matas med äpplen som Marcus har med sig.
   – Den snorar väldigt mycket, tycker jag, säger Loa, 12 år, och ser både nöjd och äcklad ut.
   Det skymmer. Ungarna vill, trots dreglet, inte gärna lämna de halvtama älgarna med sina mjuka mular, men vi ska vidare längs småvägarna. Mattis, 8 år, jobbar hårt med att härma en älg i baksätet.

Ingen misslyckad safari
När mörkret fallit stannar vi och letar i fotogenlyktors sken upp en gammal flottarkoja några hundra meter in i skogen. Där lagar Marcus honungsmarinerade vegetariska grillspett med potatismos spetsat med örtcréme fraîche över öppen eld. Barnen får korv och bakar pinnbröd.
   När den stjärnklara kvällen går mot midnatt, ger vi oss ut med bilen igen. Nio vilda älgar ser vi på varierande avstånd vid olika tillfällen. Vi älgskådare är i extas. Marcus myser. Han har lyckats bjuda på älgar vid varje safari hittills.    För man vet ju aldrig.
   – Älgarna har all anledning i världen att hålla sig undan människan, säger Marcus och formar händerna till en tratt.
Han utstöter ett halvkvävt bröl, rakt ut i natten. Ett lockrop. Men allt är tyst i älgskogen.

Text: Åsa Ottosson
Illustration: Ingelöv Åstrand