Åt vilket håll ligger                   tillräckligt?
”Fler och fler människor använder mer och mer resurser med en intensitet som saknar motstycke i mänsklighetens historia.” Så står det i årets befolkningsrapport från FN.
Mot den bakgrunden kommer årets julhandel i Sverige att slå rekord – som nästan varje år de senaste decennierna.

Från 1984 till 2000 ökade handelns försäljning i december med nästan 40 procent, om inflationen räknas bort. Det betyder att för varje 10-tal julklappar vi köpte 1984 så köpte vi 14 år 2000. Eller 1,4 gånger så dyra.
   Ändå hade vi 1984 avlägsnat oss långt från livets nödtorft. Det svenska samhället hade redan då kallats ”överflödssamhälle” åtminstone i ett par decennier.

Köp-slit-och-släng
Att konsumera har blivit en väsentlig del av tillvaron, för många ett sätt att leva. Och när julen kommer tillber vi ägandet av saker mycket mer än vi fylls av religiösa känslor. Hur blev det så?
   Någon gång kring 1950-60-talet försvann en gammal konsumtionskultur som gick ut på att noga värdera saker man köpte och sedan underhålla dem väl för att kunna använda dem länge. I stället kom köp-slit-och-släng som sade att man skulle göra sig av med tingen när man tröttnade eller när de började bli slitna.
   – Delvis hängde det samman med att varor blev billigare att producera. Delvis berodde det på en allmän inkomstökning, som ökade efterfrågan, säger Kenth Hermansson, ekonomihistoriker som forskar kring konsumtion och livsstil i Sverige under 1900-talet.
   Det var en förändring som stöddes av statsmakterna: ökad konsumtion medförde högre BNP, bruttonationalprodukt, det gängse måttet på landets ekonomiska förmåga.

En livsstil marknadsförs
Fortfarande kan en finansminister som Bosse Ringholm sätta sitt hopp till ”hushållen” när det gäller att rädda tillväxtmålet: om hushållen konsumerar tillräckligt mycket så kanske inte konjunkturen kraschlandar.
   Hjulen ska snurra. Helst ska hjulen som snurrar bli fler. Eller större. Om inte det går så får de snurra fortare.
   Hastigheten i konsumtionen drivs upp. Det sker genom att saker görs mindre hållbara än nödvändigt. Och det sker genom att bygga varumärken: loggon blir viktigare än själva varan. Det som marknadsförs är en livsstil, en grupptillhörighet snarare än en vara. Hur ofta är det kvaliteten eller livslängden som hålls fram i reklamen?
   Men all konsumtion använder resurser och producerar avfall. Och även om allt mer avfall återvinns på olika sätt så ”läcker” kretsloppet hela tiden. Vi kanske lyckas sluta kretsloppen men driver samtidigt upp farten i dem.
   Mer, större, snabbare. Åt vilket håll ligger ”tillräckligt”?

Text: Anders Jägeberg Foto: Kim Lill