Nu är det mer avfall som återvinns än det som läggs på soptippen. Förändringen har gått snabbare än många vågade hoppas på. I Vafabs (Västmanlands Avfalls AB) regionala avfallsplan för åren 1994-2000 ställdes målet att halvera mängden sorterat avfall under perioden 1991-2000. Det målet är uppnått idag.
   Samma sak gäller för VMR (Västra Mälardalens Renhållning) som ansvarar för avfallshanteringen inom Köping-, Arboga- och Kungsörsområdet.

En pratstund vid Återbruket
De flesta av oss börjar komma in i systemet nu. Vi sorterar papper, glas och matavfall. Trafiken till Återbruken är strid på lördagsförmiddagar. Där kan man till och med få en pratstund med vänner och bekanta.
   Visst suckar vi ibland, men det börjar kännas helt naturligt att göra på det här sättet. Hur skulle det ha sett ut om vi inte sorterade våra sopor och återvann det som går att återvinna? Förmodligen skulle vi ha enorma och illaluktande sopberg, som ingen vill komma i närheten av.
   Genom att sortera sopor drar alla sitt strå till stacken. Sopberget växer långsammare och resurser tas bättre tillvara. Men soptippar får vi fortfarande dras med. Kanske är det något att tänka på när vi står där i affären, i färd med att köpa ytterligare en pryl som vi egentligen inte behöver.
   Genom att källsortera och återanvända kan var och en av oss bidra till en bättre miljö. I stället för att använda jungfruliga råvaror utnyttjas återvunna. Det gör att en massa energi sparas.

Alltmer farligt avfall samlas in
Under 1990-talet är det tre avgörande saker som har hänt, anser Jörgen Leander, utredningsingenjör på Vafab.
   För det första har kommunerna byggt Återbruk/Återvinningscentraler. 70 procent av det som lämnas in där återvinns.
   – Det är glädjande att mängden farligt avfall som lämnas in har tiofaldigats. Det farliga avfallet hamnade tidigare på soptipparna eller ute i naturen, till stor skada för miljön.
   Den andra viktiga biten är att producentansvaret har utvecklats, fortsätter Jörgen Leander.
   – Producentansvaret innebär att de som tillverkar förpackningar av glas, metall, plast och kartong samt de som framställer tidningar är ansvariga för att samla in och återvinna produkterna. Detta har bland annat medfört att insamling av metall-, kartong- och plastförpackningar har införts.
   Det ser lite olika ut på olika håll i Västmanland hur insamlingen går till. Många fastighetsägare bygger insamlingsplatser vid fastigheterna.

Matavfall blir jord
Det tredje är att separat insamling av matavfall har införts i alla kommuner. Det finns olika varianter som medborgarna kan välja.
   Villaägare kan antingen hemkompostera eller också välja att sortera matavfall i speciella papperspåsar, som sedan samlas in och komposteras vid tre olika anläggningar i länet. Dessa finns i Sala, Fagersta och i Västerås.
   I några kommuner kan man välja att inte sortera ut matavfallet, avgiften blir då högre. Vid årsskiftet har alla i KAK-området ställt om till källsortering. 30 procent i tätorterna och 70 procent på landsbygden har valt att hemkompostera.
   I Surahammar finns ytterligare ett alternativ. Där har många fastighetsägare valt att installera avfallskvarnar. Matavfallet mals ner med hjälp av en kvarn i köksvasken och forslas sedan med avloppet till reningsverket där det rötas.
   Statistik från Vafab (årsskiftet 1999-2000) visar att 70 000-75 000 av
   110 000 hushåll i Vafab-regionen (exklusive KAK-regionen) bodde i fastigheter där man hade möjlighet att sortera ut matavfallet. Kommunerna levererar matavfallet vidare till Vafab.

Vad blir det av våra sopor?

Text: Marita Gustavsson Illustrationer: Susanna Geidemark