KRÖNIKA Peter Weiderud utrikeschef för Svenska kyrkan

Alla människor behöver vatten, matjord, biologiskt mångfald och ren luft för att överleva. Fungerande ekologiska system är förutsättningen för vårt välstånd. Men vi överutnyttjar dessa naturresurser i allt snabbare takt. Vi använder inte bara räntan, utan tär på kapitalet. Vår jord står idag inför två typer av miljöhot. Ett har ursprung i rikedom och ett annat i fattigdom – den bristande fördelningen av våra gemensamma resurser.
   De miljöproblem som springer ur fattigdom beror på människors akuta kamp för överlevnad. Man tvingas utnyttja marken för hårt med för många djur. Träden huggs ned och man odlar på för branta sluttningar. Odlingsjorden spolas bort av störtregnen. Det blir översvämningar.
   De miljöproblem som springer ur rikedom hänger samman med att strävan efter allt högre levnadsstandard lett till en intensifierad användning av energi och råvaror. Hälften av den energi och de råmaterial som använts i jordens historia har använts sedan 1960 och huvudsakligen av jordens rikaste femtedel.

En svensk, liksom andra västerlänningar, förbrukar i genomsnitt 50 kilo råvaror per dag. En del mat, en del metaller, och en stor del fossila bränslen. En afrikansk bonde i självförsörjning får nöja sig med två kilo. Det skulle, med dagens teknik, behövas 10 jordklot för att naturen skulle tåla att alla levde med våra produktions- och konsumtionsmönster.
   De jordkloten finns inte. Därför måste vi bli 10 gånger effektivare i vår energi- och materialanvändning om vi ska behålla vår levnadsstandard i en solidarisk värld. Klarar vi inte detta måste vi göra prioriteringar.

En hållbar livsstil kräver förändringar i varje människas vardag. Det kräver krafttag från riksdag och regering. Men i dagens internationaliserade värld är det omöjligt för ett enskilt land att göra de förändringar framtiden kräver.
   Höstens diskussioner om bränslepriserna är ett bra exempel. Framtiden kräver kraftigt minskad användning av fossila bränslen. Men inget nationellt politiskt parti orkar hantera detta.
   Det krävs övernationella insatser, som gemensamma energiskatter. Där går det att uppamma tillräckligt mycket politisk kraft för att möta framtidens utmaningar.
   Denna insikt har fått mig att bli en varm EU-anhängare. Men för ett EU som ägnar sig åt rätt frågor - de avgörande framtidsfrågorna om miljö, rättvisa och ett liv i värdighet för alla. Det kräver en medvetenhet av det slag som Vaclav Havel så väl gett uttryck åt:

Peter Weiderud