Varför heter det egentligen galna kosjukan? Vore inte galna människosjukan ett mer passande namn? Att korna blir sjuka och tappar förståndet beror ju inte på att de är galna, utan på att de har utsatts för övergrepp av galna människor. Att mala ner självdöda djur, och servera produkten som mat åt kor som egentligen är vegetarianer, innebär att man spelar ett högt spel. Nu sitter vi med facit i hand. Smittan sprider sig från djur till människor. Allt fler länder drabbas.
   Galna kosjukan har blivit en väckarklocka, som fått människor att vakna upp. En del av oss slutar helt äta kött. Andra väljer att enbart köpa svenskt i butiken. Skälen är inte bara oron för den egna hälsan. Åtminstone påverkas jag själv också i hög grad av rapporterna om hur djurskyddet fungerar i en del andra länder. Höns och grisar lever ofta under miserabla förhållanden, och de utsätts för mycket lidande i samband med de långväga transporterna. För miljön är transporterna, ofta med lastbilar som drivs av fossila bränslen, också ett mycket stort problem.

Som vi berättar om på annan plats i det här numret av Gröna Draken har en grupp föräldrar inom Tillberga rektorsområde i Västerås börjat intressera sig för vad det är som serveras på barnens tallrikar. När de fick klart för sig att färsrätterna kom från Danmark och kycklingen från Tyskland, började de agera. Deras aktivitet har nu lett till att rektorn i området har beslutat sig för satsa på närproducerad mat. Det kostar visserligen lite mer, men det är det värt resonerar man. Hälsan och omsorgen om både djuren och miljön fällde avgörandet.
   Besluten i Tillberga är ett exempel på det faktum att vi många gånger faktiskt har möjlighet att välja. Att ta ansvar och fatta egna beslut. Ställningstaganden som påverkar utvecklingen i den ena eller andra riktningen. Naturligtvis kan det vara lockande att köpa dansk fläskfilé för långt under hundralappen, när kilopriset för den svenska ligger på 140 kronor. Men den billiga fläskfilén har sitt pris. Vi medverkar till att slå ut delar av det svenska jordbruket och därmed värden som vi, åtminstone vid högtidliga tillfällen, värnar om.

Samtidigt är det inte så enkelt. Om varje land enbart skulle köpa mat från de inhemska producenterna hamnar vi i någon slags ”matnationalism” som känns främmande. De flesta av oss uppskattar säkert de nya matkulturer, som numera är en del av vår vardag. Det har berikat vårt land och gjort livet lite roligare.
   Men det kan inte vara vettigt att frakta mat så långa sträckor som sker idag. Och så länge djurhållningen är som den är i många andra länder borde svenska produkter ha en klar konkurrensfördel. På sikt måste det vara möjligt att hitta någon medelväg som både är bra för miljön, hälsan och djuren och som samtidigt inte innnebär att vi isolerar oss från varandra.

Det här numret av Gröna Draken handlar egentligen inte om mat. Det är EU och miljön vi har försökt spegla inför det stundande halvåret, då Sverige kommer att vara ordförande i unionen. Men pratar man om EU kommer man lätt in på mat. Och mat är en komplex fråga, som rymmer många aspekter på livet.

Kjell Gustavsson, redaktör
kjell@media21.se