|
Knorr på svansen har sitt pris
 Tillhör du dem som jagar extrapriser? Visst är det lockande för den egna plånboken att välja den billigare danska fläskfilén, istället för den dyrare svenska. Men det kan ha sitt pris att handla billigt. Vi betalar nämligen inte bara för själva köttet, utan även för miljö och andra värden vi värnar om. Knorr på svansen är en del av priset.
I mataffären kostar dansk fläskfilé 89 kronor och svensk 139 kronor kilot. Skillnaden i pris skulle kunna bero på att danska bönder är duktigare än svenska. Kanske är det så. Men det förklarar inte hela skillnaden. I själva verket betalar du som konsument för andra saker än kött. Knorr på svansen, och vilka förhållanden som grisarna lever under, är en del av priset.
En annan del av priset är det öppna landskapet: om ännu fler grisbönder tvingas slå igen finns inte längre användning för stora delar av åkermarken.
Tufft för svensk bonde i EU
Sedan Sverige gick med i EU har tillvaron blivit tuff för svenska bönder. Med Sveriges jämförelsevis stränga regler för djurhållning har konkurrensen blivit övermäktig utan tullmurar. Att bedriva ”världens renaste jordbruk” har inte räckt. Lönsamheten har blivit för dålig för mjölkbönder, äggproducenter och grisbönder som därför lägger av.
Även om den svenska köttindustrin är långtifrån vad man menar med ”ekologisk” så finns stora skillnader mot djurhållningen i andra länder.
Danmark är världens största exportör av griskött. Enligt en dansk beräkning är produktion av griskött 1,33 (danska) kronor billigare per kilo för danska bönder än för svenska. Det är en hel del när bonden får cirka 12 kronor per kilo slaktvikt.
Strängare regler i Sverige
Vad beror det på? Reglerna för djuromsorgen är en förklaring:
- Svenska slaktgrisar har mer utrymme, cirka 30 procent mer än danska.
- Svenska suggor måste få gå lösa och ha tillgång till halm.
- Svenska grisar har knorr på svansen. De danska får ofta svansen avklippt, eftersom de står så tätt och därför tenderar att bita av svansen på varandra.
- Men nyckelfrågan har varit att Sverige sedan 1986 haft förbud mot antibiotika i foder. Om spädgrisar får antibiotika i fod-ret så klarar de övergången från modersmjölk till fast föda utan magbesvär, och växer därför fortare.
Sedan något år har Danmark av kommersiella skäl infört en frivillig antibiotikafrihet.
– Därmed har de fått samma besvär som vi, så konkurrensen är på väg att jämna ut sig, säger Gunnela Ståhle, ansvarig för djuromsorg och livsmedelssäkerhet på LRF.
– Problemet är att en hel del grisproducenter redan tvingats lägga av. Och det är inte alltid de duktigaste som blir kvar, säger hon.
Gunnela Ståhle tycker att bonderörelsen varit ganska dålig på att hämta hem det mervärde som ligger i antibiotikafriheten och bättre djurhållning.
Svenska grisproducenter slås ut
I avvaktan på att konkurrenssituationen ska jämna ut sig slås svenska grisproducenter ut. Det gör att stora åkerarealer inte längre behövs för att odla spannmål. Förbuskning eller skogsplantering hotar.
Och fler och fler av de grisar vi äter upp tillbringar sina liv under förhållanden som inte är tillåtna i Sverige.
Text: Anders Jägeberg Illustration: Susanna Geidemark
|
