Jag känner mig väldigt internationell, säger Shahrzad Javaheri, som går sista året på Wenströmska gymnasiet i Västerås. Hon tror på en positiv utveckling av EU och ser Sveriges ordförandeskap som en chans att demokratisera organisationen.
   – Ungdomar är nyfikna på varandra och vill engagera sig över gränserna, säger hon. Det kommer att få stor betydelse för dem om Sverige under sin tid som ordförandeland kan ge människor möjlighet till större inflytande. Då tror jag också att fler kommer att organisera och engagera sig. Och jag tror absolut att EU kan bli en fredsfaktor.

Själv vill Shahrzad så småningom arbeta internationellt, kanske inom EU, kanske med kvinnofrågor, men ännu är hennes planer inte utformade i detalj.
   – Jag vill fortsätta studera på högskola, gärna utomlands också. På det sättet antar jag att jag så småningom får klarhet i vad jag vill göra, säger hon.
   Ännu upptas hennes vardag av ett krävande sista gymnasieår. Hon går naturvetenskapligt program. Global klass är ett individuellt val där elever från olika program samlas två gånger i veckan för att diskutera internationella frågor, mänskliga rättigheter, miljöfrågor och kvinnofrågor bland mycket annat.
   Shahrzad tycker att hon hade tur som blev antagen till global klass. Det var många som sökte – ett hundratal till de cirka trettio platserna. Urvalet gjordes med intervjuer och i sista hand med lottning.
   – Det är synd att inte resurserna räcker till att ge fler chansen, säger hon. Alla borde ta del av det vi lär oss. Det kommer vi att ha nytta av i resten av våra liv, oavsett vad vi ska arbeta med.

Efter jul ska klassen, uppdelad i grupper, besöka Indien och Nordirland. Shahrzad hör till dem som ska besöka Indien. Under två veckor ska gruppen bo i en by i södra Indien. Eleverna ska också under resan samla material till det specialarbete som ska göras sista terminen.
   För Shahrzads del blir besöket också en intressant återkoppling till barndomsminnen, eftersom hon bodde i Indien innan hon kom till Sverige.
   – Jag har mycket starka minnen därifrån, berättar hon. Det ska bli spännande att komma tillbaka och tolka alla bilder jag bär med mig.

Shahrzads hemland är egentligen Iran, som hon och hennes familj – föräldrarna och en storasyster – tvingades fly ifrån. Till Sverige kom de då Shahrzad var nästan sex år.
– Vi kom direkt från Indien till Kiruna, mitt i vintern, berättar hon. Jag tyckte att det var jättekul med snö. Däruppe fanns inte så många flyktingar och det gjorde att vi snabbt fick kontakt med det svenska samhället.
– Jag vet inte om mitt liv hade varit bättre eller sämre om jag bott kvar i Iran, men jag är säker på att det hade varit mycket annorlunda, säger Shahrzad. Det har berikat mig att bo i olika länder och det har skapat ett naturligt intresse för internationella frågor.

Text: Yvonne Busk Foto: Pia Nordlander/BildN