Vi får räkna med överraskningar i framtidens klimat. Och om klimat förändringarna visar sig besvärliga, så tar det mycket, mycket lång tid att reparera dem.
   Den förutsägelsen gavs till hundratalet elever och lärare från Västmanlands gymnasieskolor på Ungdomens Miljöting i Västerås.
   Miljötinget är ett årligt evenemang där ungdomarna får möta forskare och andra som arbetar aktivt med framtidsfrågor. Ett annat uppskattat inslag är möten med politiker och tjänstemän från den egna kommunen. I år hade alla länets kommuner utom Sala sänt en eller flera politiker för att tala med ungdomarna.
   Det är Landstinget Västmanland som arrangerar Ungdomens Miljöting, i år för sjunde året i rad.
   – Det här är ett sätt att öka medvetenheten om miljöfrågor både lokalt och globalt, sade landstingsrådet Elisabeth Löf, som invigningstalade.

För 50 år sedan fanns det 250 000 bilar i Sverige. Nu finns det fyra miljoner. Inte underligt att det påverkar klimatet. Det sade Johanna Sandahl, från Forum Syd och Jens Forsmark Larsson från Greenpeace. De talade om miljöengagemang och makt vid miljötinget. Om vad den lilla människan kan göra för att påverka utvecklingen. Att alla kan göra något.
   Att eleverna är beredda att engagera sig visade sig i gruppdiskussionerna där elever och lärare från olika skolor blandades för att få ta del av varandras erfarenheter. Gruppledare var elever från KY-utbildning (Kvalificerad Yrkesutbildning) i miljö- och kvalitetsarbete.
   För bilden av framtidens klimat svarade Kim Holmén, docent i kemisk meteorologi, och Rune Joelsson från Sweclim, ett projekt för att simulera framtida klimat.
   De skissade en framtid med mildare vintrar, blötare somrar, blåsigare och ostadigare väder. Osäkerheten är dock fortfarande stor om hur det blir i olika delar av världen.

Kim Holmén berättade att för att hejda utvecklingen mot global uppvärmning behöver vi minska utsläppen av koldioxid med mer än 60 procent, av metan med 15-20 procent, av lustgas med 70-80 procent och med freonerna CFC11 och CFC12 med 70-85 procent.
   Koldioxid är det avgörande ämnet. Men medan en genomsnittlig nordamerikan släpper ifrån sig mer än 20 000 kilo koldioxid per år, så nöjer sig en indier med 150 kilo.
   – I vår del av världen behöver vi minska utsläppen med 75-80 procent. Det är svårt, men inte omöjligt att nå om några decennier. Det handlar om uthållighet, sade han.

Text: Anders Jägeberg