Ingela Nilsson är fascinerad av vatten: – Det är så grundläggande. Mat kan man vara utan i veckor, men vatten klarar man sig utan bara i några dagar. Som miljöinspektör i Köping ägnar hon en stor del av sin arbetstid åt vatten. Både det som vi dricker och det som kommer ut i andra änden - avloppsvattnet.

I Sverige behöver vi aldrig tänka på om kranvattnet går att dricka, säger Ingela Nilsson.

Till Ingela Nilssons arbetsuppgifter hör att kontrollera Köpings dricksvatten och reningsverk. Liksom många andra kommuner tar Köping grundvatten ur en ås. Men Köping gör också något så ovanligt som att fylla på med strömmande vatten, från Hedströmmen. Vattnet pumpas upp till sandbassänger uppe på Köpingsåsen och får sjunka ned genom jordlagren.

Det tar ungefär två månader för vattnet att sippra från markytan ned till de underjordiska lager varifrån dricksvattnet tas. På vägen blir det rent från skräp och smuts och bakterierna dör av kyla och brist på näring. När vattnet pumpas ut i ledningarna är det praktiskt taget fritt från farliga bakterier.

– Vi klorerar det ändå lite, eftersom ledningarna är så långa. Om alla gick och hämtade sitt vatten vid vattenverket skulle det inte behövas, säger Ingela Nilsson.

Salter ger smaken
Kvar i vattnet finns olika salter. Det är de som ger smak åt vattnet. Järn och mangan i vattnet är vanligt i Västmanland. Mangan visar sig som små svarta flagor.

Hårdheten hänger på halten av kalcium eller magnesium. Ett hårt vatten ger avlagringar i maskiner för varmvatten som tvättmaskin och kaffebryggare.

Men alltför mjukt vatten är inte heller bra. Det smakar mindre och lär vara sämre för hjärtat.

Spara på vatten?

Ska man spara på vatten av miljöskäl? – Nej, i Sverige gör man ingen större insats för miljön genom att spara på kranvatten. Då är det viktigare att tänka på att inte förorena vattnet, säger Ingela.

När man sparar på vatten går det åt mindre energi och kemikalier för att ta upp och rena dricksvatten. Likaså går det åt mindre kemikalier när reningsverken får ta emot mindre mängder vatten.

Men det handlar om små besparingar. Mot detta ska sättas att det är bra om vattnet i ledningarna omsätts ganska raskt. Då minskar risken för bakterietillväxt. Dessutom fungerar vattnet som transportmedel i avloppsledningarna.

– Det talas om sorterande toaletter, men då får man transportproblem i tätorterna. Att transportera urin eller fekalier (bajs) med bil är inte ett dugg bättre, säger Ingela Nilsson. På landsbygden däremot kan det vara bra att sortera. Urin är ett utmärkt gödningsmedel.

Ingela Nilsson tycker sig ha märkt en generationsskillnad i synen på männi-skans restprodukter:

– Äldre inser fördelarna med att ta tillbaka urin och fekalier medan yngre ofta inte alls kan tänka sig det.

Renässans för utedass
En del äldre på landsbygden har till och med börjat använda utedass igen. Ingela Nilsson tycker det är bra som alternativ till ett bristfälligt avlopp.

Sedan något år driver Köpings kommun en kampanj för bättre enskilda avlopp på landsbygden. Från många hushåll går avloppsvattnet rakt ut i åarna och bidrar till övergödningen.

– Köpingsån mår inte bra, och inte heller Galten, fjärden utanför Köping. Därför måste vi jaga näringsämnen. Och det kommer en hel del från enskilda avlopp, säger Ingela Nilsson.

Vad tänker hon på när hon hör ordet "vatten"?
– Jag tänker ofta på vatten. På att vi är otroligt bortskämda i Sverige. Vi behöver aldrig tänka på om vattnet ur kranen går att dricka. Medan man i många länder måste köpa dricksvatten på flaska.

Text och foto: Anders Jägeberg