Missnöje födde aktivitet i Virsbo

När Posten ville stänga kontoret i Virsbo ilsknade folket till. Posten blev kvar och ur missnöjet växte ett engagemang som berör snart sagt alla delar av samhället.

Text och foto:
Marita Gustavsson

Framtid för Virsbo heter den lokala utvecklingsgrupp som engagerat 500 personer och startat 62 projekt.
   När posten var räddad kände många att det faktiskt var värt att engagera sig. Och det fanns många frågor att ta tag i när Framtid för Virsbo bildades för sex år sedan.

Ambitionen var klar och tydlig; Virsbo ska vara ett samhälle där det är gott att leva för alla.
   – Det är klart att allt från början växte fram ur ett missnöje, säger Inge Larsson, ordförande i Framtid för Virsbo.
   – Men många har upptäckt att det kan vara roligt att jobba tillsammans.
   Nu håller organisationen biblioteket öppet två kvällar i veckan, de driver Väntjänst och ungdomsgård och har rustat det gamla stationshuset. De har även organiserat en nattpatrull och byggt om en gammal industrilokal till konsthall. Allt med ideell arbetskraft.

Inge larsson anser att det är viktigt med närdemokrati och att eldsjälar och positiva krafter får uppmuntran i stället för att motarbetas.
   – Vi gillar inte när centralmakten i kommunen beslutar om var man ska investera i Virsbo utan att fråga folket som bor här.
   Styrelsen för Framtid för Virsbo träffas varje månad för att administrera allt som är på gång. Dessutom finns självständiga arbetsgrupper som arbetar med olika frågor.
   Två gånger om året hålls stormöten där olika frågor diskuteras och inriktningen för den närmaste tiden bestäms. Dit är alla som bor i Virsbo välkomna.
   – Den här lokala rörelsen betyder väldigt mycket för sammanhållningen i Virsbo, säger Inge Larsson.
   – Vi får mycket gjort och vi gör det själva. Många känner sig nöjda.

En positiv effekt är att folk börjar ringa och fråga om det finns hus i Virsbo. De har hört att det händer så mycket roligt i samhället.
   Mycket har hänt, men än finns många nya idéer för de närmaste åren. Bland annat långt framskridna planer på att starta ett kooperativt boende för äldre som behöver tillsyn, så att de kan bo kvar i Virsbo. Vid infarten ställs en rastplats i ordning. Där vill Framtid för Virsbo även bygga ett kolarmuseum.
Den stora frågan just nu är att ordna med lån till en vägkrog. När det är klart ska en privatperson stå för driften av restaurangen.
   – Men det ska inte vara någon McDonald’srestaurang, betonar Inge Larsson, utan något som smälter in i Virsbomiljön.
   En skateboardramp är också på gång. Och det gamla brukskontoret ska rustas. Där ska föreningsgård, vandrarhem och konstskola starta. Om allt går enligt planerna ska ett internationellt konstläger för ungdomar arrangeras där nästa sommar.

”De borde få ett större stöd uppifrån”
Bygderörelsens tusentals grupper och föreningar är en outnyttjad resurs i arbetet med Agenda 21. Det tycker Staffan Bond på
Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva.

Bygderörelsen består av 4 200 lokala utvecklingsgrupper, byalag och and-ra sammanslutningar. Ett uppmärksammat västmanländskt exempel är Framtid för Virsbo.

Grupperna är inriktade på en mängd olika saker. Men gemensamt för dem är att de arbetar med lokalsamhället, byn eller bygden.
Detta är också ett av skälen till att de passar väl in i Agenda 21-arbetet, anser Staffan Bond. Aktiviteten tar sin början bland medborgarna i stället för att styras uppifrån.
   – Dessutom jobbar de med ett helhetsperspektiv. Ofta med miljö och lokala naturresurser som utgångspunkt. På så sätt liknar de små kommuner, med deltagardemokrati, säger han.
   Många av grupperna prövar nya former för demokratin. Vissa samarbetar med kommunen i planeringsarbetet. Andra, som i Svågadalen i Hudiksvall, har en egen ”kommundelsnämnd” som väljs direkt, utan partipolitik.
   Han beklagar att grupperna inte fått större stöd, framför allt från staten.
   – Jag är övertygad om att man då skulle ha kommit längre i Agenda 21-processen, säger Staffan Bond.
   Som exempel på långsiktigheten nämner han ett nytt projekt, Hållbara bygder, med Dalarnas landsbygdsforum och andra länsbygderåd som intressenter. Det handlar om att se hur man kan utveckla en bygd med naturnära metoder och samtidigt bevara kulturlandskapet nu när bönderna blir allt färre.

Bygderörelsen växer fortfarande, även om intresset går i vågor. Men miljöfrågorna har kommit lite i skymundan, menar Staffan Bond.
   – Idag framställer många staden som mer ekologisk än landsbygden, eftersom glesheten i sig skulle ge större energiförbrukning och fler transporter, till exempel bilåkande. Men vi tror att en spridd struktur, där man sluter kretsloppet i små cirklar, är ekologiskt riktig.

Text: Anders Jägeberg