Christina Lindahl

Arbetar:
Naturvårdsdirektör och länsexpert för naturvård vid Länsstyrelsen i
Västmanlands län

Familj:
Man och två barn,
en hund och två katter

Bor:
I Kungsängen
Senast lästa bok:
”Våga leva tvärtom”
av Inga-Lill Enbom

Favoriträtt:
Allätare. Men köttet
ska vara svenskt

Gör helst på fritiden:
Umgås med familjen,
vandrar i fjällen, seglar och paddlar. Jag har
en havskajak som jag
försöker ”knycka” mig
en stund med ibland

Drivkraft
Intresse för frågorna. Jag känner att vi har mycket att uträtta. Och att nå resultat tillsammans med andra.

Efter 23 år på Naturvårdsverket återvände Christina Lindahl till länsstyrelsen i Västmanland och hamnade snart mitt i en av de senaste årens mest infekterade miljöfrågor.

När länsstyrelsen i april i år sade ja till avverkning på Björnön anmälde Christina Lindahl avvikande mening.
   Ansökan från Västerås Flygplats gällde avverkning på Björnön. I miljökonsekvensbeskrivningen, som bifogades, framgick att det kan behövas ytterligare åtgärder för att nå full hinderfrihet.
   – Jag tyckte därför att det fanns ett antal, för naturvården, viktiga frågor att få utredda, för att få klarhet i den totala påverkan på naturvärdena och friluftslivet, säger hon.
   Dessutom tyckte hon inte att politikerna tagit tillräcklig hänsyn till naturvårdsintressena på Björnön. De gick fram med det, för flygplatsen, mest ekonomiska alternativet.
   – Det fanns andra alternativ som inte blev tillräckligt belysta, säger hon.

Visst behövs flygplatsen. Och en kompromiss hade varit rimlig, tycker Christina Lindahl. Men förslaget innebar i hennes ögon ingen kompromiss: man ställde inte tillräckligt tydligt frilufts- och naturvärdena mot kostnaden för en utbyggnad av flygplatsen.
   – Om vi ska bygga ett hållbart samhälle så måste vi tänka på både ekonomiska och sociala värden och naturvärdenas ekologiska dimension.
Christina Lindahl tycker inte det är något självändamål att ”sticka ut hakan” i kontroversiella frågor.
   – Men när jag känner att något gått för snabbt och att man inte tillmätt naturvårdsintressena det de förtjänar så är det vår uppgift att säga ifrån, säger hon.

Om björnön är den senaste frågan som upptagit Christina Lindahls professionella uppmärksamhet så var det med en annan ö som alltihop började: Ängsö. I början av 1970-talet gjorde hon sitt examensjobb som landskapsarkitekt genom att inventera växtlighet och dra upp riktlinjer för skötsel.
   Som smålänning tyckte hon att Västmanland kändes väldigt långt norrut.
   – Men jag upptäckte hur varierande länet är, med norrländska inslag, Färnebofjärden till exempel, och Mälarregionens löv- och jordbrukslandskap.
Ängsöuppdraget ledde till jobb på länsstyrelsen och sedan vidare karriär på Naturvårdsverket. Där har Christina Lindahl hunnit arbeta med det mesta inom naturvården, framför allt med bevarande av odlingslandskapet.
   Hon har bland annat tagit fram en handbok för ängs- och hagmarksinventering och skrivit riktlinjer för bevarandeprogram.

För ett och ett halvt år sedan återvände hon till länsstyrelsen i Västerås som chef för miljövårdens ”gröna” sida. Då kunde hon också se vad som hänt med Ängsö.
   – Det är verkligen en positiv förändring. För 30 år sedan odlades all åkermark som gick att odla, men där fanns få betesdjur så de gamla biologiskt rika betesmarkerna växte igen. En stor del av betesmarkerna har sedan dess röjts upp och betas åter. Numera är ”ett rikt odlingslandskap” ett av de 15 nationella miljömålen. Men det är inte Naturvårdsverket som har myndighetsansvaret, utan Jordbruksverket. Och det är bra, tycker Christina Lindahl:
   – Jord- och skogsbruk har bedrivits på ett sätt som utarmat den biologiska mångfalden. Genom att sektorsmyndigheter och verksamhetsutövare fått ansvar kan miljöintressena integreras på ett effektivt sätt i verksamheten.
   – Lantbrukarna är de viktigaste naturvårdarna i odlingslandskapet. Vi byråkrater ska bara visa på de vägar som finns i bland annat EU-stöden, säger hon.
   Därför oroar det henne att mjölkbönder i stadig takt avvecklar sin verksamhet. Det blir för mycket odlingslandskap.

Att skydda värdefull skog som naturreservat, att bevara Natura 2000-objekten och sköta länets naturreservat och Färnebofjärdens nationalpark är högt prioriterade uppgifter som ligger på länsstyrelsens bord.
   – Detta arbetar vi med för fullt. För att nå framgång i detta arbete krävs samverkan med alla berörda intressenter och framför allt med markägarna. Öppenhet, lyhördhet och respekt för varandras intressen är grundläggande för att nå framgång.
   Dialog, förankring och delaktighet är ord hon ofta återkommer till. En markägare ska känna stolthet över naturvärdena på sina ägor.
   – Att producera biologisk mångfald är en lika viktig verksamhet som att producera livsmedel, massaved och timmer om vi ska nå målen om en hållbar utveckling.
   På samma sätt vill Christina Lindahl få länets kommuner att bättre uppmärksamma sina naturvärden. Inte minst handlar det om att värna naturen ”in på knutarna”. Länsstyrelsen planerar att i höst inbjuda kommunerna till samtal om kommunala naturreservat, strandskydd och om den nya naturvårdspolitik som regeringen formulerat.

Text: Anders Jägerberg
Foto: Kim Lill


Ansvarig utgivare: Agenda 21 förbundet Västmanland