Christina
Lindahl
Arbetar:
Naturvårdsdirektör och länsexpert för
naturvård vid Länsstyrelsen i
Västmanlands län
Familj:
Man och två barn,
en hund och två katter
Bor:
I Kungsängen
Senast lästa bok:
Våga leva tvärtom
av Inga-Lill Enbom
Favoriträtt:
Allätare. Men köttet
ska vara svenskt
Gör
helst på fritiden:
Umgås med familjen,
vandrar i fjällen, seglar och paddlar. Jag har
en havskajak som jag
försöker knycka mig
en stund med ibland
Drivkraft
Intresse för frågorna. Jag känner att vi
har mycket att uträtta. Och att nå resultat tillsammans
med andra.
|
Efter
23 år på Naturvårdsverket återvände
Christina Lindahl till länsstyrelsen i Västmanland och
hamnade snart mitt i en av de senaste årens mest infekterade
miljöfrågor.
När
länsstyrelsen i april i år sade ja till avverkning
på Björnön anmälde Christina Lindahl avvikande
mening.
Ansökan från Västerås
Flygplats gällde avverkning på Björnön. I
miljökonsekvensbeskrivningen, som bifogades, framgick att
det kan behövas ytterligare åtgärder för
att nå full hinderfrihet.
Jag tyckte därför att det fanns
ett antal, för naturvården, viktiga frågor att
få utredda, för att få klarhet i den totala påverkan
på naturvärdena och friluftslivet, säger hon.
Dessutom tyckte hon inte att politikerna tagit
tillräcklig hänsyn till naturvårdsintressena på
Björnön. De gick fram med det, för flygplatsen,
mest ekonomiska alternativet.
Det fanns andra alternativ som inte blev
tillräckligt belysta, säger hon.
Visst
behövs flygplatsen. Och en kompromiss hade varit rimlig,
tycker Christina Lindahl. Men förslaget innebar i hennes
ögon ingen kompromiss: man ställde inte tillräckligt
tydligt frilufts- och naturvärdena mot kostnaden för
en utbyggnad av flygplatsen.
Om vi ska bygga ett hållbart samhälle
så måste vi tänka på både ekonomiska
och sociala värden och naturvärdenas ekologiska dimension.
Christina Lindahl tycker inte det är något självändamål
att sticka ut hakan i kontroversiella frågor.
Men när jag känner att något
gått för snabbt och att man inte tillmätt naturvårdsintressena
det de förtjänar så är det vår uppgift
att säga ifrån, säger hon.
Om
björnön är den senaste frågan som upptagit
Christina Lindahls professionella uppmärksamhet så
var det med en annan ö som alltihop började: Ängsö.
I början av 1970-talet gjorde hon sitt examensjobb som landskapsarkitekt
genom att inventera växtlighet och dra upp riktlinjer för
skötsel.
Som smålänning tyckte hon att Västmanland
kändes väldigt långt norrut.
Men jag upptäckte hur varierande
länet är, med norrländska inslag, Färnebofjärden
till exempel, och Mälarregionens löv- och jordbrukslandskap.
Ängsöuppdraget ledde till jobb på länsstyrelsen
och sedan vidare karriär på Naturvårdsverket.
Där har Christina Lindahl hunnit arbeta med det mesta inom
naturvården, framför allt med bevarande av odlingslandskapet.
Hon har bland annat tagit fram en handbok för
ängs- och hagmarksinventering och skrivit riktlinjer för
bevarandeprogram.
För
ett och ett halvt år sedan återvände hon
till länsstyrelsen i Västerås som chef för
miljövårdens gröna sida. Då
kunde hon också se vad som hänt med Ängsö.
Det är verkligen en positiv förändring.
För 30 år sedan odlades all åkermark som gick
att odla, men där fanns få betesdjur så de gamla
biologiskt rika betesmarkerna växte igen. En stor del av
betesmarkerna har sedan dess röjts upp och betas åter.
Numera är ett rikt odlingslandskap ett av de
15 nationella miljömålen. Men det är inte Naturvårdsverket
som har myndighetsansvaret, utan Jordbruksverket. Och det är
bra, tycker Christina Lindahl:
Jord- och skogsbruk har bedrivits på
ett sätt som utarmat den biologiska mångfalden. Genom
att sektorsmyndigheter och verksamhetsutövare fått
ansvar kan miljöintressena integreras på ett effektivt
sätt i verksamheten.
Lantbrukarna är de viktigaste naturvårdarna
i odlingslandskapet. Vi byråkrater ska bara visa på
de vägar som finns i bland annat EU-stöden, säger
hon.
Därför oroar det henne att mjölkbönder
i stadig takt avvecklar sin verksamhet. Det blir för mycket
odlingslandskap.
Att
skydda värdefull skog som naturreservat, att bevara Natura
2000-objekten och sköta länets naturreservat och Färnebofjärdens
nationalpark är högt prioriterade uppgifter som ligger
på länsstyrelsens bord.
Detta arbetar vi med för fullt.
För att nå framgång i detta arbete krävs
samverkan med alla berörda intressenter och framför
allt med markägarna. Öppenhet, lyhördhet och respekt
för varandras intressen är grundläggande för
att nå framgång.
Dialog, förankring och delaktighet är
ord hon ofta återkommer till. En markägare ska känna
stolthet över naturvärdena på sina ägor.
Att producera biologisk mångfald
är en lika viktig verksamhet som att producera livsmedel,
massaved och timmer om vi ska nå målen om en hållbar
utveckling.
På samma sätt vill Christina Lindahl
få länets kommuner att bättre uppmärksamma
sina naturvärden. Inte minst handlar det om att värna
naturen in på knutarna. Länsstyrelsen planerar
att i höst inbjuda kommunerna till samtal om kommunala naturreservat,
strandskydd och om den nya naturvårdspolitik som regeringen
formulerat.
Text:
Anders Jägerberg
Foto: Kim Lill
|