Man måste vara ödmjuk och inte så tvärsäker när man arbetar med
miljöfrågor, säger Per-Olof Andersson
|
– Jag är naturmänniska och
odlare, säger Per- Olof Andersson när han ska ge en kort
beskrivning av sig själv. Agronom och lärare på
Naturbruksgymnasiet är mer formella etiketter. Och vardagsfilosof
vill man gärna lägga till efter en pratstund på en glasveranda i
Gullvalla.
Glasverandan hör till en före
detta tvättstuga och ligger vid Stävresjön, på familjen
Anderssons mark. Utsikten över sjön är glittrande och man ser
tvärs över till andra stranden. Det är vackert och rofyllt, men
allra helst vill Per-Olof Andersson ha ännu vidare utblick.
– Jag tror att man mår bra när man kan se långt, säger
han. En utpräglad Stockholmsdialekt avslöjar att Per-Olof har sin
bakgrund i storstaden men den lämnade han redan 1969, då han
började utbilda sig på Ultuna i Uppsala. Västmanlänning blev han
1974 då familjen kom till Västerfärnebo och 1982 flyttade
Per-Olof, hans fru Mona och två söner, till Gullvalla.
– Jag har varit mycket i de här trakterna som barn,
eftersom min mamma var från Västerfärnebo, berättar han. Det var
nog därför jag blev naturintresserad.
I höst delar Per-Olof sin tid
mellan Naturbruksgymnasiet och Landstingets kultur- och
utbildningsförvaltning där han bland annat arbetar med
miljöledningssystem och internationalisering. På
Naturbruksgymnasiet undervisar han i växtodling och de senaste
fyra-fem åren har han arbetat mycket med internationella projekt
på skolan.
– Om 20-30 år är det lika normalt för våra ungdomar att
söka jobb i Europa som här. Det vi gör kan man säga är ett led
i den arbetsplatsförlagda utbildning som vi har på skolan, säger
han. Ett samarbete med Frankrike går ut på att ungdomar härifrån
åker och arbetar på lantbruksföretag av något slag, i utbyte mot
att franska ungdomar som går en teknisk utbildning kommer hit och
arbetar på verkstadsföretag.
Per-Olof är också engagerad
i olika diskussionsforum för ungdomar om miljöfrågor. Ett sådant
är Baltic Sea Youth Forum som samlar cirka 200 lärare och ungdomar
från länderna runt Östersjön. Lokalt har Ungdomens Miljöting
blivit en tradition i Västerås. Det ordnades första gången
1994.
– Många tror att just ungdomar alltid är intresserade av
miljöfrågor, men så är det inte, säger Per-Olof. Inte i större
utsträckning än det finns miljöintresserade bland äldre. Men man
kan sätta igång saker.
Flera gånger återkommer
Per-Olof till vikten av att vara ödmjuk, när man sysslar med
natur och miljö. Att inte vara så tvärsäker på vad den ena
eller andra hanteringen innebär för miljön.
– Egentligen är det så att från den stund människan blev
bofast började hon störa naturen, oavsett vilken metod hon
använde. Vi lyckas framför allt inte återföra växtnäringen på
rätt sätt, även om vi odlar ekologiskt. Kanske skulle det gå om
vi odlade i mycket liten skala, eller nöjde oss med att äta det
naturen ger, utan att vi odlar. Det är ett filosofiskt och
praktiskt problem.
– Jag hoppas att mina elever börjar tänka i de banorna och
får den där ödmjukheten inför vad de håller på med, säger
han.
Text: Yvonne Busk Foto: Kim Lill
|