PROFILEN

Naturmänniska, vardagsfilosof och odlare



Man måste vara ödmjuk och inte så tvärsäker när man arbetar med miljöfrågor, säger Per-Olof Andersson

– Jag är naturmänniska och odlare, säger Per- Olof Andersson när han ska ge en kort beskrivning av sig själv. Agronom och lärare på Naturbruksgymnasiet är mer formella etiketter. Och vardagsfilosof vill man gärna lägga till efter en pratstund på en glasveranda i Gullvalla.

Glasverandan hör till en före detta tvättstuga och ligger vid Stävresjön, på familjen Anderssons mark. Utsikten över sjön är glittrande och man ser tvärs över till andra stranden. Det är vackert och rofyllt, men allra helst vill Per-Olof Andersson ha ännu vidare utblick. 
 – Jag tror att man mår bra när man kan se långt, säger han. En utpräglad Stockholmsdialekt avslöjar att Per-Olof har sin bakgrund i storstaden men den lämnade han redan 1969, då han började utbilda sig på Ultuna i Uppsala. Västmanlänning blev han 1974 då familjen kom till Västerfärnebo och 1982 flyttade Per-Olof, hans fru Mona och två söner, till Gullvalla.
 – Jag har varit mycket i de här trakterna som barn, eftersom min mamma var från Västerfärnebo, berättar han. Det var nog därför jag blev naturintresserad.

I höst delar Per-Olof sin tid mellan Naturbruksgymnasiet och Landstingets kultur- och utbildningsförvaltning där han bland annat arbetar med miljöledningssystem och internationalisering. På Naturbruksgymnasiet undervisar han i växtodling och de senaste fyra-fem åren har han arbetat mycket med internationella projekt på skolan. 
 – Om 20-30 år är det lika normalt för våra ungdomar att söka jobb i Europa som här. Det vi gör kan man säga är ett led i den arbetsplatsförlagda utbildning som vi har på skolan, säger han. Ett samarbete med Frankrike går ut på att ungdomar härifrån åker och arbetar på lantbruksföretag av något slag, i utbyte mot att franska ungdomar som går en teknisk utbildning kommer hit och arbetar på verkstadsföretag.

Per-Olof är också engagerad i olika diskussionsforum för ungdomar om miljöfrågor. Ett sådant är Baltic Sea Youth Forum som samlar cirka 200 lärare och ungdomar från länderna runt Östersjön. Lokalt har Ungdomens Miljöting blivit en tradition i Västerås. Det ordnades första gången 1994. 
 – Många tror att just ungdomar alltid är intresserade av miljöfrågor, men så är det inte, säger Per-Olof. Inte i större utsträckning än det finns miljöintresserade bland äldre. Men man kan sätta igång saker.

Flera gånger återkommer Per-Olof till vikten av att vara ödmjuk, när man sysslar med natur och miljö. Att inte vara så tvärsäker på vad den ena eller andra hanteringen innebär för miljön. 
 – Egentligen är det så att från den stund människan blev bofast började hon störa naturen, oavsett vilken metod hon använde. Vi lyckas framför allt inte återföra växtnäringen på rätt sätt, även om vi odlar ekologiskt. Kanske skulle det gå om vi odlade i mycket liten skala, eller nöjde oss med att äta det naturen ger, utan att vi odlar. Det är ett filosofiskt och praktiskt problem. 
 – Jag hoppas att mina elever börjar tänka i de banorna och får den där ödmjukheten inför vad de håller på med, säger han.

Text: Yvonne Busk Foto: Kim Lill

 



Ansvarig utgivare: Agenda 21 förbundet Västmanland