Sommarens regn med höga vattenflöden och översvämningar har förorsakat såväl samhället som enskilda stora problem. Återigen har översvämningarna framställts som något onaturligt och fullständigt oväntat, trots att samma sak inträffat vid ett flertal tillfällen bara de senaste 15 åren och kommer att inträffa igen. Av helt naturliga orsaker kommer det emellanåt att bli höga vattenflöden, men mänskliga ingrepp i naturen gör att problemen förvärras. Till skillnad mot översvämningskatastrofer i många länder där de fattigaste drabbas, så lever vi i ett stort och glest befolkat land och tvingas inte bosätta oss i riskområden. Vattnet rinner snabbare från landskapet idag än tidigare. Orsakerna är att våtmarker dikats ut och bäckar och åar gjorts om till kanaler. Detta har skett i stor skala under senaste århundradet inom skogs- och jordbruket. Även torvtäkter och alla asfalterade ytor orsakar snabbare avrinning. Kort sagt har människan föränd-rat landskapet så att de lokala vattenmagasinen, som utjämnar vattenflödena, har minskat i stor omfattning. Därför når nederbörden snabbare vattendragen idag än för hundra år sedan.

Idag lagras i världen fem gånger mer vatten i vattendragen än vad som fanns innan dammbyggena och vattenregleringarna! Alla större vattendrag i Västmanland har flera dammar. Dammar byggs för att klara en viss maxnivå baserad på statistiskt underlag och på en sannolikhetskalkyl. Det innebär att när extremlägen inträffar måste vattnet släppas på och då blir ofta effekterna dramatiska. Nya dammar och magasin hjälper inte, om de inte alltid hålls långt ifrån fyllda. Lösningen ligger istället i färre dammar och läg-re magasineringsvolymer och en samhällsplanering där översvämningar ingår som naturliga återkommande händelser.

För att minska riskerna för samhället och enskilda måste olika åtgärder vidtagas. Utdikningar av våtmarker och kanalisering av vattendrag måste stoppas. Naturliga vattenmagasin och våtmarker i vattendragens avrinningsområden behöver återskapas. Likaså måste naturliga å- och bäckfåror återställas. Förbättrad planering och bättre samordning mellan olika intressenter längs vattendragen måste till. Samhällen och infrastruktur måste planeras utifrån att höga vattenflöden och översvämningar är ekologiska grundförutsättningar. Konsekvenserna av växthuseffekten måste tas på allvar i den fysiska samhällsplaneringen. Översynen av vattendomar måste beakta ovanstående faktorer, och en grupp med tillgänglig expertis och med representation av olika intressegrupper tillsättas för detta arbete. Anpassning av samhällsstrukturen i likhet med ovanstående diskuteras nu på många håll, bland annat i anslutning till de stora floderna i Europa efter de svåra översvämningarna av Rhen och Oder. Det är dags att Sverige tillägnar sig en ekologisk syn på vattnet istället för en ekonomisk, teknisk, kemisk eller fysisk.

Lennart Gladh