I förra numret av Gröna Draken kritiserade Sven Helander
Länsstyrelsens beslut att tillåta fler mobiltelefonmaster i
Västerås. Många är oroade över hur mobiltelefonmaster påverkar
oss människor. Här publicerar vi två inlägg från upprörda
läsare.
Inga master i
bostadshus!
Fastighetsbolaget Pagoden har tillåtit ett
mobiltelefonbolag att sätta upp flera
mobiltelefonmaster/sändare på taket till Bygatan 2-6 med
en station i soprummet på bottenplan och utsätter därmed
sina hyresgäster för pulserande elektromagnetisk
strålning från mast, utrustning och kablar. (Sedan något
år sitter redan två master på Bygatan 8-12).
I en artikel i tidningen
Vår bostad 10/98 står det: ”Det finns anledning att
i möjligaste mån lokalisera sändare så att de inte
ligger i närheten av bostäder och lokaler där människor
vistas” (Riksdagens bostadsutskott våren 1998). Vidare
står det i artikeln ”För fastighetsägare är
basstationen en god affär. Telefonbolagen betalar mycket
bra, hyran för en basstation kan uppgå till 40 000 kronor
per år”. Det säger en hel del! Skall hyresgästerna som
varken informerats eller tillfrågats om dessa master
behöva utsättas för detta? Vad säger föräldrarna vars
barn går på Nybyggeskolan? (Masten på Bygatan 8-12 sitter
mycket nära) eller villaägarna mitt emot höghusen?
I april sa Västerås
stad nej till tre bygglovsansökningar för telemaster
(bland annat på Bygatan) just för att forskningsrön inte
uteslutit att strålning från telemaster kan vara skadlig
för närboende. Trots detta upphävde Länsstyrelsen
Västerås stads avslag och tillåter dessa master. Drabbas
hyresgäster av sjukdomar som följd av strålningen bör
skadeståndskraven därför i första hand ställas på
Pagoden och på de så kallade sakkunniga på
Länsstyrelsen. De som bestämde så bor säkert själva
där inga master finns eller får sättas upp. Som alltid
är det pengarna som styr, därför förnekar
fastighetsägare och telefonbolagen att strålningen skulle
vara farlig trots att motsatsen ännu inte kunnat bevisas.
Boverket och
Socialstyrelsen påpekar att så länge det inte visats
att mikrovågor är helt ofarliga, bör särskild
försiktighet iakttas då nya basstationer sätts upp. Hur
kan Länsstyrelsen tillåta det på Bygatan? Hyresgäster,
villaägare och föräldrar till barn på Nybyggeskolan
kräv att masterna och stationerna tas bort.
Hyresgäst
Upp till bevis
Länsstyrelsen!
Enligt Länsstyrelsen i Västmanland ”finns inget som
styrker att sändarna skulle vara farliga” (Gröna Draken
2/00). Detta i ett svar på Sven Helanders relevanta fakta i
Gröna Draken 2/00. Jag väntar med spänning på den dag
då Länsstyrelsen, mobiltelefonibolagen med flera lägger
fram bevis för att sändarna är ofarliga. Varför finns en
lag, Miljöbalken från januari 1999 som inte behöver
följas?
Ofta hänvisas till
gränsvärden. Strålskyddsinstitutet, SSI, är alltid
på alerten och ”bevisar” att inga risker finns för
människors hälsa. Samma sak hände tidigare när röntgen
började användas. Efter en tid var SSI tvungen att sänka
gränsvärdena mer än en gång. Enligt SSI innehåller
sändare som har riktad strålning, bort från husen de
sitter på, liten exponering för de boende. SSI tycks mena
att liten är detsamma som ofarlig. Tyska mätningar har
bland annat visat att biologiska effekter – registrerade
med EEG – uppträder vid en fältstyrka av endast 0,2
mikrowatt per kvadratcentimeter. Dessa effekter kvarstod i
många fall även efter exponeringstillfället. Cirka 70
procent av försökspersonerna påverkades.
En annan tysk
undersökning visade att vissa mobiltelefoner gav 0,1
mikrowatt på upp till 90 meters avstånd. Många liknande
undersökningar har gjorts utomlands. Forskningen i Sverige
ligger långt efter. Detta beror främst på motstånd från
anslagsgivande organ samt lobbyverksamhet från
mobiltelefonföretagens sida. Varför är det så underligt,
omöjligt att kroppen kan påverkas negativt av alla
signaler, vågor som når oss via elsmog?
Om Länsstyrelsen i
Västmanland menar allvar med sitt medlemskap i
Förbundet Agenda 21 är det hög tid att ni börjar iaktta
försiktighetsprincipen. Framtiden kommer att utvisa det.
Vuxna kan i stor utsträckning välja hur mycket strålning
de vill utsätta sig för. Dessa valmöjligheter minskar
dock hela tiden. Mikrovågor känner inga gränser. Att ropa
på förbud löser inga problem. Men, har vi vuxna rätt att
utsätta barnen för strålningen?
Leif
Johansson, Kungsör
Cykelvagn på tåg
Från Jan
Johansson i Västerås fick Gröna Draken ett brev
med tidningsurklipp från 1953. Klippet visade ett
tyskt tåg med cykelvagn. Detta med anledning av
artikeln om ”Ingen cykel hos VL” i förra numret
av Gröna Draken. Redan på 50-talet fanns alltså
en form av släpvagnar som kopplades på tåget i
Tyskland. Vagnarna hade ställ för cyklar och även
utrymme för bagage. Gröna Draken skickar klippet
vidare till VL och hoppas att vi får cykelvagnar
som kan kopplas till pendeltågen i Västmanland. |
|
|