Gröna Draken fortsätter debatten om mobiltelefonmaster



I förra numret av Gröna Draken kritiserade Sven Helander Länsstyrelsens beslut att tillåta fler mobiltelefonmaster i Västerås. Många är oroade över hur mobiltelefonmaster påverkar oss människor. Här publicerar vi två inlägg från upprörda läsare.

Inga master i bostadshus!
Fastighetsbolaget Pagoden har tillåtit ett mobiltelefonbolag att sätta upp flera mobiltelefonmaster/sändare på taket till Bygatan 2-6 med en station i soprummet på bottenplan och utsätter därmed sina hyresgäster för pulserande elektromagnetisk strålning från mast, utrustning och kablar. (Sedan något år sitter redan två master på Bygatan 8-12).

I en artikel i tidningen Vår bostad 10/98 står det: ”Det finns anledning att i möjligaste mån lokalisera sändare så att de inte ligger i närheten av bostäder och lokaler där människor vistas” (Riksdagens bostadsutskott våren 1998). Vidare står det i artikeln ”För fastighetsägare är basstationen en god affär. Telefonbolagen betalar mycket bra, hyran för en basstation kan uppgå till 40 000 kronor per år”. Det säger en hel del! Skall hyresgästerna som varken informerats eller tillfrågats om dessa master behöva utsättas för detta? Vad säger föräldrarna vars barn går på Nybyggeskolan? (Masten på Bygatan 8-12 sitter mycket nära) eller villaägarna mitt emot höghusen?

I april sa Västerås stad nej till tre bygglovsansökningar för telemaster (bland annat på Bygatan) just för att forskningsrön inte uteslutit att strålning från telemaster kan vara skadlig för närboende. Trots detta upphävde Länsstyrelsen Västerås stads avslag och tillåter dessa master. Drabbas hyresgäster av sjukdomar som följd av strålningen bör skadeståndskraven därför i första hand ställas på Pagoden och på de så kallade sakkunniga på Länsstyrelsen. De som bestämde så bor säkert själva där inga master finns eller får sättas upp. Som alltid är det pengarna som styr, därför förnekar fastighetsägare och telefonbolagen att strålningen skulle vara farlig trots att motsatsen ännu inte kunnat bevisas.

Boverket och Socialstyrelsen påpekar att så länge det inte visats att mikrovågor är helt ofarliga, bör särskild försiktighet iakttas då nya basstationer sätts upp. Hur kan Länsstyrelsen tillåta det på Bygatan? Hyresgäster, villaägare och föräldrar till barn på Nybyggeskolan kräv att masterna och stationerna tas bort.

Hyresgäst


Upp till bevis Länsstyrelsen! 
Enligt Länsstyrelsen i Västmanland ”finns inget som styrker att sändarna skulle vara farliga” (Gröna Draken 2/00). Detta i ett svar på Sven Helanders relevanta fakta i Gröna Draken 2/00. Jag väntar med spänning på den dag då Länsstyrelsen, mobiltelefonibolagen med flera lägger fram bevis för att sändarna är ofarliga. Varför finns en lag, Miljöbalken från januari 1999 som inte behöver följas?

Ofta hänvisas till gränsvärden. Strålskyddsinstitutet, SSI, är alltid på alerten och ”bevisar” att inga risker finns för människors hälsa. Samma sak hände tidigare när röntgen började användas. Efter en tid var SSI tvungen att sänka gränsvärdena mer än en gång. Enligt SSI innehåller sändare som har riktad strålning, bort från husen de sitter på, liten exponering för de boende. SSI tycks mena att liten är detsamma som ofarlig. Tyska mätningar har bland annat visat att biologiska effekter – registrerade med EEG – uppträder vid en fältstyrka av endast 0,2 mikrowatt per kvadratcentimeter. Dessa effekter kvarstod i många fall även efter exponeringstillfället. Cirka 70 procent av försökspersonerna påverkades.

En annan tysk undersökning visade att vissa mobiltelefoner gav 0,1 mikrowatt på upp till 90 meters avstånd. Många liknande undersökningar har gjorts utomlands. Forskningen i Sverige ligger långt efter. Detta beror främst på motstånd från anslagsgivande organ samt lobbyverksamhet från mobiltelefonföretagens sida. Varför är det så underligt, omöjligt att kroppen kan påverkas negativt av alla signaler, vågor som når oss via elsmog?

Om Länsstyrelsen i Västmanland menar allvar med sitt medlemskap i Förbundet Agenda 21 är det hög tid att ni börjar iaktta försiktighetsprincipen. Framtiden kommer att utvisa det. Vuxna kan i stor utsträckning välja hur mycket strålning de vill utsätta sig för. Dessa valmöjligheter minskar dock hela tiden. Mikrovågor känner inga gränser. Att ropa på förbud löser inga problem. Men, har vi vuxna rätt att utsätta barnen för strålningen?

Leif Johansson, Kungsör



Cykelvagn på tåg 
Från Jan Johansson i Västerås fick Gröna Draken ett brev med tidningsurklipp från 1953. Klippet visade ett tyskt tåg med cykelvagn. Detta med anledning av artikeln om ”Ingen cykel hos VL” i förra numret av Gröna Draken. Redan på 50-talet fanns alltså en form av släpvagnar som kopplades på tåget i Tyskland. Vagnarna hade ställ för cyklar och även utrymme för bagage. Gröna Draken skickar klippet vidare till VL och hoppas att vi får cykelvagnar som kan kopplas till pendeltågen i Västmanland.



Ansvarig utgivare: Agenda 21 förbundet Västmanland