Han vill förmedla naturens

Gunnar Forsman har två drivkrafter i livet – sitt estetiska sinne och sin starka känsla för naturens storhet. Dessa båda krafter har han förenat i sin konst.

Naturen vid Asköviken har betytt mycket för Gunnar Forsman genom åren. I Naturskolans Hus finns många av hans träskulpturer och han talar sig varm för skolans verksamhet.
   – Naturskolan innebär en möjlig inkörsport till friluftsliv, kamratskap, livsglädje och nyfiken kunskapstörst för skolbarnen. Om de kan uppleva all glädje som finns inbyggd i naturupplevelsen, kommer de att få en stark grund att stå på, säger han och fortsätter:
   – Ska man läsa av naturen måste man skärpa sina sinnen, bli ödmjuk, försöka förstå andras beteenden, ta hänsyn. Allt det där har man nytta av när man vistas bland människor också.

Gunnar Forsmans naturintresse vaknade när han var i tioårsåldern och har sedan dess bara vuxit. För honom är naturen inte bara biologi och artkunskap. Det gäller att se sin egen roll i ett större sammanhang, i samspelet med andra arter.
   – I äldre tider var människorna vidskepliga. Därför tillerkände de naturen ett stort egenvärde. Folktron var väldigt mustig, allt som hände i naturen hade en speciell betydelse, berättar Gunnar.
   – När vi gjorde oss av med folktron, gjorde vi oss samtidigt av med respekten för naturen.

Själv ser han sig inte som vidskeplig, utan som naturvetenskapligt inriktad. Han läser gärna forskningsrapporter och fakta om olika arter. Samtidigt håller han fast vid att naturen har en storhet som övergår människans förstånd, något som fyller honom med ödmjukhet. Det är den storheten han vill förmedla till andra, speciellt till barn eftersom de fortfarande är formbara och mottagliga. Och hans viktigaste redskap är konsten.
   1975 gick Gunnar Forsman ut den industriella designutbildningen på Konstfack, en utbildning som skolat honom att analysera och tänka funktionellt i sitt konstnärliga utövande.
   – Konsten ska ha ett syfte. Jag har alltid ett starkt engagemang bakom det jag gör – och ett budskap, förklarar han.

Att försörja sig som konstnär är inte särskilt lätt. Den krassa verkligheten är, att det ofta handlar om att vara en bra affärsman.
   – Och det är inte min talang, det måste jag jobba på. Jag har mest prioriterat att arbeta i min verkstad – att skapa. Men mycket handlar om att odla kontakter, affärer görs upp mellan människor, säger han.
Konstens praktiska funktion och nytta är något som Gunnar flera gånger återkommer till.
   – Jag önskar att det fanns en större kontaktyta mellan konstnärerna och näringslivet, säger han.

Gunnar vill öka förståelsen för nyttan av konstnärens arbete. Att han eller hon kan arbeta som en del av ett arbetslag, på ett sätt som företag kan ha nytta av. För honom är konst inte bara något vackert att hänga på en vägg.
– Det handlar om att konsten kan framhäva en arbetsmiljö och ge verksamheten en positiv identitet, menar han.
   Utsmyckningarna på Sundinska Vreten i Västerås, är ett exempel på när ett sådant samarbete fungerar. Hit kommer barn med psykiska och fysiska funktionshinder för habilitering.
   – Ett barn som kommer hit ska kunna känna att ”visst har jag det svårt, men här kommer de att ta hand om mig”. Besöket blir avdramatiserat, det här är ett vänligt ställe, säger Gunnar.

I entrén möts besökaren av ett receptionsbås i form av Noaks ark, med djur skulpterade i trä och en målning som täcker en hel vägg.
Temat har personalen bestämt. Gunnar har stått för den konstnärliga utformningen och produktionen. Tillsammans har de kommit fram till hur det hela ska se ut och vilka funktioner den ska fylla.
   Berättelsen om Noaks ark har ett högt symbolvärde, tycker Gunnar. Noak räddar djuren undan den stora översvämningen. Vattnet kan stå för det mörka och svåra, som barnen går igenom. Men vattnet är också blått och lugnande och det element som för båten fram mot räddningen.

Gunnar blev pappa sent i livet. Dottern Linamy är idag tio år och sonen Isak Viking är åtta.
   – Sedan de föddes har tillvaron varit lite snuttifierad. Det blir ofta bara korta stunder i taget vid jobben.
   Men det verkar inte bekomma honom särskilt mycket. Familjen är det centrala i Gunnars liv. Han lovordar relationen med hustrun, Berit Mannberg, också hon konstnär på heltid.
   – Allt annat utgår från vår relation. Jag behöver ha den där riktigt djupa kontakten med någon människa. Det är viktigt för välbefinnandet.
Gunnar drar parallellen till människans relation med naturen. Även där gäller det att ha en kompromissande inställning – att ömsom ge och ta.
   – Ofta känns det bättre att släppa fram sin livspartner och ställa sig själv tillbaka. Då mår hon bra och det känns bra för mig. Samma sak gäller också i miljöarbetet.

Text: Phebe Leyser
Foto: Kim Lill