Vi har ansvar för vår egen hälsa
De flesta av oss mår bra. Men allt fler söker hjälp för sjukdomar som beror på livsstil och stress. Och ekonomiskt svaga grupper löper fler risker än andra.

Varnar för en kommande fetmaepidemi
Medellivslängden ökar fortfarande, vi får allt fler år med hälsa. Men för några sociala grupper tycks hälsoläget ha stagnerat. Exempelvis lågutbildade, ensamstående föräldrar, manliga arbetare och invandrare.
   – Klyftorna i samhället består. Ekonomiskt svaga grupper löper fler risker i form av övervikt, rökning och ohälsosamt leverne, säger Birgitta Ellénius, chef för Landstingets folkhälsoenhet.

Hon visar en bild över hälsans bestämningsfaktorer. Där finns dels sådant som vi inte kan göra något åt – kön, åldrande – dels sådant som vi kan påverka mer eller mindre. Miljö och samhällsekonomiska strategier är en faktor, det omgivande samhället i form av bland annat trafik, sjukvård och utbildning en annan.
   Närmast individen finns det som man kan påverka mest: det sociala nätverket men framför allt levnadsvanor med tobak, alkohol, matvanor och motion.
   Det finns alltså inga enkla förklaringar, konstaterar Birgitta Ellénius. Hälsan påverkas av individen själv, av arbetsplatsen och av samhället i övrigt.
   – Vi har ett hårdnande samhällsklimat. Vi har arbetsplatser som ofta inte är bra för individen. Delaktighet och inflytande är en del av det som bidrar till hälsa.

Hon tycker att samhället idag lider av ”guldsot” – en fixering vid pengar och kortsiktiga vinster.
   – Tänk om vi skulle ha dagliga hälsonyheter i stället för ekonominyheter. Det vore spännande.
   Men det finns en hälsoförsämring som liknar en epidemi: den ökande fetman. Bland länets män i åldern 18-79 år är mer än hälften, 56 procent, överviktiga (42 procent för kvinnor).
   Kanske ännu värre: under 1990-talet genomgick länets 40- och 50-åringar hälsoundersökningar. Då ökade andelen 40-åriga män, som klassades som kraftigt överviktiga, från 7 till 18 procent mellan 1990 till 1999. För 40-åriga kvinnor ökade den från 10 till 16.

– Det här är oroande. Men ännu mer oroande är att allt fler barn är överviktiga, säger Birgitta Ellénius.
   – Fetman är ett stort hot framöver. Det har konsekvenser både för individ och samhälle: kroppsliga och psykiska besvär, relationsbesvär, risk för mobbning med mera.
   Förklaringen finner hon i ett samhälle som numera tillåter även barn att inte röra på sig. Unga får allt mer stillasittande fritidsvanor.
   Visserligen har det organiserade motionerandet ökat – men vardagsmotionen har minskat.
   Det här är svårt att göra något åt, men flera initiativ till förändring tas. De lokala folkhälsoråden, det vill säga den gemensamma plattformen för folkhälsoarbete mellan kommuner och landsting, arbetar för att förbättra livsvillkoren, och därmed också hälsan, för kommunernas invånare.

Man måste arbeta på fler nivåer, tror Birgitta Ellénius: informera om bra mat men också se till att det finns ett större utbud av mindre feta alternativ i restauranger och butiker. Och arbeta för att barnen rör på sig mer i skolan.
   Annars kan det bli så att dagens besparingar blir framtidens kostnader. Mångdubblade.

”Livet går ut på att ha roligt”

De senaste tio åren har Ola Olsson, familjeläkare i Norberg, märkt en tydlig förändring i sjukdomsbilden hos norbergarna: färre rent kroppsliga sjukdomar, fler livsstils- och stressrelaterade åkommor.
   Ett resultat, menar han, av ett uppdrivet tempo i samhället och av allt mer slimmade organisationer. Mest påtagligt inom barn- och äldreomsorg och sjukvård.

– Ibland skulle jag vilja kunna skriva en remiss till arbetsgivaren: ”Den här människan klarar inte av arbetet som det nu är organiserat. Tacksam om du kunde fixa det”, säger Ola Olsson.
   Stressen tar sig ofta uttryck i kroppsliga symptom, en upplevelse av att vara sjuk. Och läkaren kan förstärka den känslan:
   – Som doktor är man utbildad i kroppssjukvård. Det är enklare att söka kroppsliga förklaringar än psykosociala, säger han.
   – Det finns så mycket skuld och skam i att inte orka med. Man vill hellre höra att det är blodbrist, eller nåt, än att man inte räcker till.
   På Ola Olssons bord står en förpackning pappersnäsdukar för patienter som faller i gråt. Den har kommit till allt flitigare användning på senare år.

Det är effekten av besparingarna under 1990-talet som nu visar sig. Ambitiösa och duktiga kvinnor har haft svårt att sänka kvaliteten på sitt arbete. Till sist har pressen och stressen blivit övermäktig.
   Inom barnomsorgen kan det bädda för ytterligare problem, menar Ola Olsson: med allt större barngrupper ökar infektionsrisk och stress. På så vis grundläggs framtida skolsvårigheter och ohälsa hos barn.
   För att vända utvecklingen tycker han att människor måste ta större eget ansvar för sin hälsa.

– Allt hänger inte på arbetet. Vad gör vi på fritiden för att må bra? Unnar vi oss att gå ut i skogen, att göra ingenting, att skratta?
   Vila och återhämtning måste alla ha. Men det innebär inte att sitta framför tv:n med en chipspåse, betonar han. Bristen på kroppsrörelse är ett av de största hoten mot hälsan.
   – Om det ändå fanns piller för fysisk aktivitet... Blodfetter och blodtryck spelar roll, men allra viktigast är att vi är fysiskt aktiva. Det finns många som inte rör sig mer än ett par hundra meter om dagen.
   Men det är också ett problem att alltför många människor ser sig som offer, menar Ola Olsson. De ber doktorn om hjälp med att lösa sin livskris.
   – Alla har ansvar och möjlighet att påverka sitt eget liv. Man har mycket större frihet än man tror. Livet går faktiskt ut på att ha roligt.

Text: Anders Jägeberg
Foto: Marita Gustavsson
och Anders Jägeberg