Fler dammar och våtmarker ger Mälaren bättre vatten

Östersjökusten och Västkusten har länge haft övergödnings-
problem med döda bottnar som följd. Mälaren ligger tyvärr inte långt efter. Då och då ser man skrämmande inslag på TV eller i tidningar, men sällan redovisas de goda exemplen där man praktiskt gör något åt problemen. Asköbäcksprojektet är ett sådant konkret exempel. Projektledaren Niclas Lignell menar att detta bara är början på arbetet med att rädda Mälaren.

Asköbäcken består av en medelstor
bäck från Lillhärad och en från Rytterne
som rinner samman och bildar Asköbäcken.
Den rinner under bron alldeles före Naturskolan,
sedan ut i Asköviken och lämnar där ifrån sig höga
halter av kväve och fosfor.
   – Den stora boven är de höga halterna av fosfor i
vattnet, det är dessa som gör att viken växer igen. Det i
sin tur leder till döda bottnar och att mångfalden av djur
minskas i Mälaren, berättar Niclas Lignell, lärare vid
Naturskolan Asköviken och projektledare för
Asköbäcksprojektet.
   Det är förstås inte bara lilla Asköbäcken som gör
Mälaren till en övergödd sjö, men någonstans måste
man börja åtgärda problemet, menar Niclas. Han
hävdar att just Asköviken är den bästa av alla tänkbara
platser att börja med ett sådant projekt.
   – Här har vi stora miljövärden värda att vårda. Förutom
att Asköviken är ett naturreservat så är det
lättillgängligt och besöks av många västeråsare.
Projektet får också en pedagogisk effekt
eftersom det kommer många skolklasser
till Naturskolan, berättar Niclas
och ser nöjd ut.

Lugnare bäck ger renare
vatten
Asköbäckens vattenflöde har
ökat de senaste årtiondena.
Tidigare slingrade sig
bäcken mellan
åkerlapparna och
vattnet rann
därför
långsammare. Grönskan utefter bäcken tog upp stora delar av överskottet av åkrarnas näringsämnen och renade på så vis vattnet.
   – Bäcken har gjorts rakare under åren vilket har ökat vattenflödet. Växterna utefter bäcken hinner inte ta upp kväve och fosfor ur vattnet eftersom det rinner för fort. Vad vi ska göra är att återskapa det långsamma flödet med hjälp av dammar och våtmarker.
   Niclas visar en karta över Asköbäckens sträckning och förklarar vilka åtgärder som behövs för att bäckens utflöde i Mälaren ska innehålla så lite överskott av näringsämnen som möjligt.

Dammerbjudande till markägare
Det första som den enskilde odlaren kan göra är att lämna en kantzon av vallgrödor intill bäcken, detta innebär att man inte behöver gödsla så nära vattnet. Tack vare kantzonensväxter förbrukas lite av de näringsämnen som lakas ut från åkrarna och sedan når bäcken. Niclas menar att de flesta bönderna kring Asköbäcken redan har åtgärdat detta, vilket har skapat förutsättningar för en förbättrad vattenkvalité. Nu gäller det att gå vidare med dammar och våtmarker.
   – Vi erbjuder markägarna gratis anläggning av dammar och våtmarker, i många fall påmark som inte används för odling, berättar Niclas.
   En del av vattnet leds från bäcken in i en damm som stoppar upp vattenflödet, näringsämnena tas upp av växterna eller sedimenteras på bottnen. Det vatten som sedan rinner från dammen till Mälaren är betydligt renare än innan. I andra fall leds vattnet ut på marken och bildar en våtmark. Vattnet kan sedan rinna direkt ut i Mälaren, silat genom det övrejordlagret alternativt strandängarna, eller så samlas det upp i bäcken igen. Vattenflödet kan komma att kontrolleras via dammluckor och pumpar så att systemet även fungerar vid höga vattenflöden under våren.
   – Alla parter vinner på att göra dessa åtgärder. Markägarna får fina dammar på sin mark, kanske gäss och änder för småviltsjakt eller bara att titta på. Den biologiska mångfalden ökas eftersom vi skapar nya biotoper. Mälaren får ett mindre näringsrikt vatten, vilket leder till att den blir friskare. Nu hoppas vi att markägarna ska nappa på våra erbjudanden, avslutar Niclas Lignell.

Text: Lena Bergqvist-Fröjdö Foto: Niclas Lignell