|
Nils-Erik
Hägglund bor i Surahammar och åker tåg till jobbet varje
dag. Hur ska VL kunna locka bilåkare om man inte satsar på
service och kvalitet? undrar han.
– Nej, någon cykel kan
vi inte ta med på tåget,
säger lokföraren Håkan
Thessén. |
Nils-Erik Hägglund gillar att
cykla. Han bor i Surahammar och tågpendlar till jobbet i
Västerås.
Så han fick den lysande idén att
cykla till eller från jobbet och åka tåg den andra sträckan. Men
det gick inte. VL-tågen har ingen plats för cykel. Därmed föll
ett sätt att kombinera två färdsätt.
När Nils-Erik Hägglund påtalade
problemet för VL fick han svaret "tänk om alla skulle ha med
sig cykel, hur skulle det bli då".
– VL utstrålar en
myndighetsattityd, tycker Nils-Erik.
Krånglig bil
För tio år sedan flyttade han
till Surahammar. I början pendlade han i bil, men när den
krånglade tvingades han till tåget. Och där har han blivit kvar.
–Jag fick en knuff och sedan har
jag lärt mig att vara tågpendlare.
Bortsett från cykelkonflikten har
det i stort sett gått bra, tycker han. Även omgivningen har lärt
sig att han har tågtider att passa.
Men som kollektivtrafikant står
man långt ned i hierarkin, konstaterar han:
– Om det blir förseningar så
kommer jag försent till jobbet. Man kan tycka att VL borde kunna
sätta in bussar när det blir tågstopp, men det verkar inte finnas
någon beredskap alls.
– Kollektivtrafiken kan aldrig
locka den stora massan som åker bil om man inte kan bjuda på
något mer attraktivt: bekvämlighet, pris, service eller snabbhet,
säger Nils-Erik Hägglund.
Tåget en länk
Även Anders Carlson på
Västmanlands egen tågtillverkare, Adtranz i Västerås, tycker att
VLs cykelförbud är märkligt:
– Från resandesynpunkt är
tåget en länk i en transportkedja. Då är det underligt att man
inte ser till helheten: om man ska resa miljövänligt så borde man
kunna ta med cykeln, säger han.
– Tekniskt är det inga
svårigheter. Jag reser en del ute i Europa, och där klarar man
det. På de danska tågen exempelvis finns särskilda cykelställ.
Text: Anders Jägeberg Foto:
Kjell Gustavsson
|
