En gång gjorde jag en radiointervju med en äldre man, som bott på en liten gård i Västmanland i hela sitt liv. Under alla år hade han i stort sett aldrig varit därifrån. Strax efter kriget reste han vid ett tillfälle till södra Sverige för att hälsa på en släkting. Men det var också den enda längre resa han hade gjort. Annars bestod resandet av en och annan tur in till samhället.

När jag frågade varför han inte hade rest mer hade han ingen riktig förklaring. Det hade inte blivit av. Han hade jobbat på gården och i stort sett aldrig varit ledig. Och resa, sådär i största allmänhet, det ingick inte i hans livsstil.

För många av oss, inte minst för dagens ungdomar, låter denna historia nästan osannolik. Idag reser vi kors och tvärs över jorden. Nya transportmedel, livsstilsförändringar och ökad materiell välfärd har gett oss helt nya upplevelser. Framförallt har bilen inneburit en enorm frihet. Vi kan bo på en ort och arbeta på en annan, lätt hälsa på släkt och vänner och ge oss ut i skog och mark i stort sett när som helst.

Men, samtidigt som det är lätt att lovsjunga bilens fördelar är det svårt att blunda för de miljöproblem som är förknippade med bilåkandet. Idag är bilen ett av de allra största hoten mot den globala miljön. Och antalet bilar ökar hela tiden. Bara i Kina är årsproduktionen av nya bilar nästan lika stor som det totala antalet bilar i Sverige. Ändå är det mycket långt kvar tills Kina har lika många bilar per invånare som vi har i Sverige.

Frågan som många ställer är om bilen kan bli miljövänlig. Eller måste vi kanske börja tänka i helt nya banor? Själv har jag svårt att acceptera att det skulle behöva vara antingen eller. Med tanke på alla duktiga ingenjörer som finns begriper jag inte varför det ska vara så svårt att få fram en miljövänligare bil. Samtidigt tror jag inte att bilen – hur miljövänlig den än blir – kan lösa alla transporter. Vi måste bli smartare på att utnyttja varje transportmedels speciella fördelar. Och dessutom vore det spännande om det på ett helt annat sätt än idag gick att kombinera olika transportsätt. Bil, cykel, båt, tåg och så vidare.

En käpphäst, som vi flera gånger tagit upp i Gröna Draken, är frågan om att kunna ta med cykeln på VL-tågen. Det gick tidigare, men inte nu längre. För min egen del skulle jag många gånger gärna ställa bilen hemma och ta tåget till Västerås, om jag kunde ha cykeln med och ta mig runt till olika platser i staden. Jag cyklar dessutom gärna på fritiden, och då vore det trevligt att kunna ta sig iväg en bit med tåget och sen fortsätta per cykel.

Problemet med cyklar på tåget tas upp på sidan 13 i det här numret av Gröna Draken. En tågpendlare och cykelentusiast und-rar hur VL ska kunna locka bilåkare om man inte blir bättre på service och kvalitet. Nye VL-chefen kommenterar kritiken.

Transporter och miljö är temat denna gång. Men som vanligt tar Gröna Draken också upp andra ämnen. Ett besök vid Rosendals trädgård och recept på ogräsburgare är några exempel ur innehållet. Och så debatteras riskerna med mobiltelefonmaster på sidan 25.

Välkommen till ett nytt nummer av Gröna Draken!

Kjell Gustavsson
redaktör