Trots flera internationella överenskommelser om minskning av koldioxidutsläppen stiger mängden koldioxid i atmosfären. Ett av de miljöproblem som skapas av denna ökning kallas växthuseffekten; solljuset tar sig in i atmosfären och skapar värme, värmevågorna hindras att försvinna ut ur atmosfären av gaser som koldioxid, freon och metan. Temperaturen på jorden stiger. Gasskiktet fungerar som växthusglas, det släpper in solljus och stänger in värmen.

Det innebär att de miljöförändringar, som vissa forskare talade om redan för tjugo år sedan, håller på att bli verklighet. Framtidsscenariot visar en höjning av medeltemperaturen med cirka två grader innan år 2050 (sedan förra sekelskiftet har medeltemperaturen redan stigit 0,6 grader). De stora isarna i norr har redan börjat smälta i en allt snabbare takt. Höjningen av vattenytan beräknas bli allt från en decimeter upp till närmare en meter.

Skånevärme i Mälardalen

Vår kära jord kommer inte att bli förvånad. Temperaturerna förändras ständigt nära jordytan, det har varit både medelhavsvärme och istid i Sverige under årmiljonernas lopp.

Det är vi människor som kliar oss i huvudet och undrar om vi tycker att framtidsutsikterna verkar acceptabla eller inte.

Här i länet kommer vi inte att märka så mycket av att havsytan stiger ett par decimeter. Reser vi utmed kusten eller får för oss att åka på semester, kommer vi att upptäcka att låglänta paradisöar, bestående av sandstränder, i värsta fall helt försvunnit.

I Västmanland kommer trädsammansättningen i skogarna att förändras. Barrträden, framför allt gran, kommer till viss del att ersättas av lövträd. Den stora skillnaden kommer att vara ett ökat inslag av ädellöv: alm, ask, bok, ek och lönn. Den här effekten beror på att växtzonerna, på grund av värmen, kommer att flyttas cirka 60 mil uppåt i landet. Vissa av våra svenska kalfjäll kommer att "växa igen", södra Sverige får dansk medeltemperatur och vi mälardalingar får samma växtlighet som sydvästra Skåne har i dag. Tanken svindlar! Ni som har lika vild fantasi som jag, ser redan framför er hur aprikosträden breder ut sig i husvinklarna och vindruvsrankorna täcker spaljéerna.

Det finns ett problem - försurningen

Suck, aldrig får man vara riktigt glad. Ökar koldioxid- och svavelutsläppen, ökar också försurningen. Skogsvårdsstyrelsen har redan planer på stora insatser för att rädda åtminstone de mest utsatta skogarna. När marken blir sur lakas näringsämnen och tungmetaller ur marken. Vår svenska skog kommer att växa sämre och därmed ge sämre avkastning. Forskarna föreslår både kalkning och kompensationsgödsling för att rädda skogens produktivitet. Kostnaden beräknas bli cirka 100 miljoner kronor per år. Det är det värt, tycker forskarna vid Skogsvårdsstyrelsen. Åtgärderna kan rädda det årliga värdet på skogstillväxten som ligger kring 30 miljarder kronor. Skogsindustrin är som bekant en av Sveriges största och hittills säkraste inkomstkälla.

Utmanad av utmanarna?

Nåväl, det finns de som inte har gett upp än. Ett antal kommuner (Lund, Säffle, Växjö, Uppsala och Övertorneå) har kommit överens om att minska sina koldioxid-utsläpp inom de närmaste decennierna. De kallar sig för "utmanarkommunerna" och utmanar andra kommuner i Sverige (och Västmanland) att göra likadant. De satsar på effektivare energianvändning och undersöker möjligheten att använda förnyelsebara energikällor.

Känner man sig inte utmanad av detta, kan man så smått börja planera ett tjusigt tre meter högt rhododendronbuskage på tomten. Rhododendron växer så det knakar i södra Skåne, de uppfyller även kriterium nummer två; de gillar sur jord.

Bra webadresser för er som vill läsa mer om växthuseffekt och försurning:

www.snf.se , www.svo.se 

Text: Lena Bergquist Fröjdö  Foto: Kjell Gustavsson