Hon är hela skolans

För Polly Bohary handlar livet om möten mellan människor. Och om att vi verkligen bryr oss om varandra. Det är något hon bär med sig från sin uppväxt i den lilla byn Mghungani, i nordöstra Tanzania, och som hon vill förmedla till alla hon möter.

Innanför biblioteket på S:t Iliansskolan har Polly sitt kontor. Mellan en avskärmande bokhylla och sitt skrivbord, omgiven av högar med böcker, papper och tonåringar sitter hon. Det är hennes dagliga arbetsplats och här trivs hon.
   Hela tiden droppar det in elever, som har rast eller håltimme. Någon vill prata, en annan behöver hjälp med läxorna och någon sitter bara ner en stund för att koppla av i den värmande atmosfären. En eller an-nan vill kanske låna en bok också.

TVÅ TJEJER TITTAR IN och frågar om de kan få låna telefonen. En klasskompis har inte synts till på ett par dagar och de undrar om något hänt. De får veta att hon ligger hemma i feber och går därifrån med stillad oro.
Även lärare tittar in för att byta några ord, få ett boktips eller hjälp att lösa ett problem.
   Polly har ett välkomnande ord eller ett uppmuntrande tillrop för var och en av dem. Hon tycks känna alla personligt – och hon tar sig tid.
   – Kan du föreställa dig ett bättre jobb än det här? säger hon entusiastiskt. Jag skulle aldrig vilja ha något annat.
   Det är något speciellt med Polly. Hon är inte bara en färgstark person. Efter en kvart har jag känt henne hela livet. Så känns det verkligen.
   Eleverna tycker mycket om henne. Evin Ahmet sitter vid Pollys dator och skriver på en uppsats.
   – Hon är vår afrikanska mamma. Hon finns i allas hjärtan, säger hon bestämt.
   – Häftigare än Polly får man leta efter, säger Andreas Bohm, skolans elevrådsordförande.
   Nabita Salameh och Hicran Aslan svarar i munnen på varandra, när jag frågar om Polly.
   – Vi älskar henne. Hon är bara bäst. Hon bryr sig om alla. Man kan snacka om precis allt med henne.
   Förra året debuterade Polly med boken ”Afrikanska ordspråk”. Ordspråken handlar om alla och allting, skriver hon i baksidestexten. Många är internationella och vittnar om att vi tänker i samma banor och ger uttryck för våra känslor på samma sätt.
   Hela tiden återkommer hon till hur viktigt det är med verklig kommunikation. Att vi samtalar med och når fram till våra medmänniskor.
   – Om du har högsta betyg i alla ämnen och inte kan kommunicera, så är det lika med noll för mig, säger hon. Vad ska du då med dina fina skolbetyg till?

POLLY STÅR ÄVEN i spetsen för ett projekt som S:t Iliansskolan driver i hennes hemby i Tanzania sedan 1991. Där har de byggt en grund- och en gymnasie-skola och varje år samlar eleverna in pengar till skolorna, genom att göra dagsverken.
   Hon vill delta i projektet som spindeln i ett nät, aktiv och engagerad, men osynlig.
   – Det är typiskt för Polly. Hon är med och håller i allt, men sedan vill hon inte ha någon ära, säger Andreas Bohm.
   Skolans Tanzaniagrupp består i år av 17 elever, en lärare och sex föräldrar.
   Till sommaren kommer de att besöka systerskolan i Mghungani. Det är femte resan dit, som gruppen arrangerar och för att bekosta den säljer de bland annat godis och bingolotter.

SJÄLV TILLBRINGAR POLLY ungefär en månad om året i Tanzania.
Hon talar sig varm över sina två hemländer, men vill inte prata om skillnader eller för- och nackdelar med de båda kulturerna. För att förstå hur det är i Tanzania, måste man besöka landet, menar hon.
   – Jag jämför inte på det viset, letar inte efter likheter eller skillnader, förklarar hon.
   Jag älskar båda länderna. Mitt hem är i Sverige, när jag är här och i Tanzania, när jag är där.

Polly Bohary
Arbetar med
Bibliotekarie på S:t Ilians högstadieskola i Västerås.
Bor
Granne med skolan.
Drivkraft
Möten mellan människor. Att vi ska hitta vad vi har gemensamt med andra, oavsett ursprung, hudfärg och i vilken del av världen vi bor. Det var därför jag skrev boken ”Afrikanska ordspråk”.
Favoritordspråk
”Det krävs en hel by för att fostra ett barn.”
Böcker
“Invandrarna” och “Utvandrarna” av Wilhelm Moberg. Jag känner igen mig så väl i de böckerna.
Dessutom “Eldens gåta” av Henning Mankell. Det är något med hans sätt att beskriva Afrika, som tilltalar mig.

Text: Phebe Leyser Foto: Kim Lill