KRÖNIKA Börje Svensson Politisk sekreterare (v). Landstinget Västmanland samt biodlare i Sala.

Om konsten att hitta på nåt

– Pappa, vi har ingenting att göra! Kan vi inte hitta på nåt?
Det är några av de vanligaste meningarna i vår familj den här vintern! Gnistrande smällkalla perioder har avlösts av drypande fuktiga, slaskiga och regniga helger.
   En snabb tur ut med hunden på den glashala grusvägen och så in igen till den påtvingade tristes-sen inomhus. Omgivningen är platt, snön går inte att åka på och isen vid skolan har töat bort.
   Vi har alla de moderna lekredskapen utom Internet. Vi har tv, cd-spelare, radio i varje rum, video, data- och tv-spel. De tre barnen bjuder hem kompisar och sprider sig sedan över lekredskapen. Det knappas på tangentbord, trycks på fjärrkontroller och rycks i spakar. Däremellan är det en och annan språngmarsch i hallen eller ned till kökets lockelser.
   – Mamma, pappa vi har ingenting att göra!

Föräldrarnas samveten tyngs ständigt av de oskrivna breven, den otvättade klädhögen, de ostädade vrårna, den oreparerade bilen och de oifyllda blanketterna till momsenheten och skattemyndigheten. Vi måste hinna med att ringa till farmor och syskonen, hjälpa mellantösen med matten, sortera soporna och köra till returen. Vi måste hinna med att mata småfåglarna, sortera sättpotatisen och klistra in förra årets semesterbilder.
Barnens skuttande och trippande fötter på övervåningen påmin-ner ständigt om all tid vi borde ägna åt barnen, i stället för att våndas över allt det andra som tränger sig på och stjäl vår tid.
   Till slut håller det inte! Pappa tar ledigt en söndag och gör någonting radikalt åt barnens tillvaro. Hurra! Barnen jublar och mamma myser åt sin oväntade fridag för att komma ikapp.
   Uppsamling av fem barn, bilresa Sala-Västerås, bio, popcorn och dricka, bowling, hamburgare och onödiga leksaker på snabbmatkedjan, kajakpaddling i Lögarängens bassäng. Total kostnad cirka 750 kronor. Det kostar att hitta på nåt!
   När söndagskvällen kommer, är barnen ovanligt lugna och harmoniska. Alla äter upp maten, läxläsningen går bra och alla somnar förhållandevis tidigt, för att kunna få en bra start på skolveckan.

Så är det dags igen. Ännu en helg med drypande väder som avskräcker från utomhusaktiviteter. Mot kvällen är huset ordentligt tillstökat av barnens lek. Rastlösheten är uppenbar.
   Pappas radikala läggning kommer väl till pass ännu en gång. På med overaller, kängor, mössor, halsdukar och vantar. En ficklampa var och sedan ut i skogen.
   Stor och mörk granskog, med otäcka stenbumlingar och vit snö på marken, skall det vara. Vindsus och knakande grenar hör till. Knarr av pulsande barn i den tunga blötsnön. Efter bara 50 meter är vi helt uppslukade av storskogens spänning.
   Ficklampornas käglor kastas hit och dit och skuggorna tycks få liv runt omkring oss. Dataspels- och videosinnena kopplas bort, nya sinnen kopplas på: Upptäckarglädje, fantasi, äventyrslusta, människans samhörighet med naturen och viljan att besegra dess utmaningar.

Plötsligt är pappa försvunnen. Jakten börjar! Det knakar till höger. Det knastrar till vänster. Och där – det blinkar till av en ficklampa!
– Pappa vi ser dig, där bakom stenen.
   Nej, det är bara ficklampan som ligger där. Jakten går vidare en stund till. Sedan är pappa trött.
   Barnen fortsätter. De gömmer sig två och två. När alla är trötta och svettiga med barr i mössan går färden hem till den varma bostaden igen. Hem till ännu en harmonisk veckoslutskväll hos familjen Svensson.
   Kostnad denna äventyrskväll i skogen – noll kronor! Mycket av livets goda är gratis, om vi bara tar oss tid och använder vår fantasi. Men nästa helg hoppas vi på bra sjöis!