Kurt Hanssons idé är en gårdsanläggning för framställning av biogas som fordonsbränsle. Visionen är att ersätta hälften av bensin- och dieselförbrukningen i Sala till år 2010. Bra för luften, bra för jordbruket och bra för det öppna landskapet.
   Nu står han inför förverkligandet av sin idé. På gården i Norrbäck utanför Sala ligger en lång cylinder. Det är rötkammaren. I ena änden ska ensilerade vallgrödor matas in. Därinne gör bakterier sitt nedbrytningsjobb så att det bildas biogas och rötrester. Rötresterna blir kväverik gödning. Processen är i princip densamma som i en komage.
   – Jag betraktar bakterierna som ett nytt slags husdjur som det gäller att ge rätt miljö och utfodra rätt för att de ska producera effektivt, säger han.
   I full drift ska anläggningen ge energi motsvarande 66 000 liter bensin per år.

Intresse för alternativ
Intresset för alternativa energikällor har han sedan länge, långt innan pappa Göte installerade solfångare i slutet av 1970-talet.
   Som lantbruksstuderande intresserade han sig för energifrågor och som ekonomiagronom på Lantbruksuni-versitetet arbetade han bland annat med projektet ”agrobioenergi”.
   Men det var när Kurt själv började som KRAV-odlare 1986 som tankarna började surra på allvar. För en ekologisk odlare är växtnäringen ett problem. Vad ska man gödsla med om man inte har några djur?
   Under hela 1990-talet försökte han på olika vägar övertyga myndigheter och forskningsstiftelser om sin idé: en biogaskammare för ”torr” rötning av ensilerade grödor.

Äntligen pengar
I samband med Sala kommuns statliga LIP-pengar (lokala investeringsprogrammet) 1998 fick biogasprojektet äntligen pengar. Ett nätverk bildades med representanter från Mälardalens högskola, taxi i Sala, Västmanlands hushållningssällskap och Uppsala universitet för bland annat analys och utvärdering av projektet
   Det visade sig dock att stödet inte var lika generöst som förespeglats. Det fick flera samarbetspartners att hoppa av. Kurt Hansson tvingades satsa i stort sett allt han äger och har för att driva projektet vidare.
   – Det är tur att pappa Göte är en pigg pensionär som kan sköta gården, eftersom jag fått ägna all vaken tid åt biogasprojektet, säger Kurt Hansson.

Mycket skrivbordsjobb
Inte minst pappersarbetet kring de statliga pengarna suger tid och kraft.
   – Ja, det är inte kul längre. Trots att jag har god kontakt med forskarvärlden kunde jag inte drömma om att det skulle vara så här segt. Men jag fortsätter för att visa alla skeptiker att mina idéer fungerar.
   – Och jag ska inte klaga; ska man hitta något nytt så kommer man en bit på väg vid skrivbordet. Men sen återstår att testa om det verkligen fungerar. Där finns inga genvägar.
   Han tycker att myndigheterna som sitter på pengarna gör fel som stödjer forskning och studier men inte förverkliganden:
   – Ska man nå nya kunskapshöjder så måste man stödja projekt med nya idéer. Kanske bara ett par av tio lyckas, men man måste tillåta misslyckanden.
   Själv hoppas Kurt Hansson att snart kunna tanka sin första biogasbil.
   I så fall har han nästan helt på egen hand tagit ett steg för att göra Sverige lite mer uthålligt.