1/ Varför måste EU engagera sig i arbetet för en hållbar utveckling? Räcker det inte med det arbete som utförs inom FN och medlemsstaterna?
För att uppnå resultat på vissa områden krävs det gemensamma åtgärder på EU-nivå eller i världsomfattande fora. Då är det tydligt att en EU-strategi för hållbar utveckling är värdefull, för att inte säga nödvändig. Strategin är ju menad att komplettera de nationella strategierna, inte utmanövrera dem! I en sådan strategi måste man behandla gränsöverskridande problem och stödja utbyte av erfarenhet och goda metoder. En del medlemsstater har till och med för avsikt att vänta med att lägga fram sina nationella program till dess att EU:s strategi för hållbar utveckling har presenterats. EU-strategin bör vara inriktad på resultat som måste uppnås inom EU, men man måste alltid ta hänsyn till det globala sammanhanget.

2/ Vilken är den viktigaste frågan i EU:s strategi för hållbar utveckling?
EU-strategin identifierar till att börja med ett begränsat antal viktiga områden där man har konstaterat att utvecklingen inte är hållbar.
   Med det menas långsiktiga trender som utgör ett allvarligt hot mot det sociala, miljömässiga och ekonomiska arv som vi lämnar efter oss till framtida generationer. Denna typ av problem, t.ex. klimatförändringar, blir ofta mycket dyra eller till och med olösliga om man väntar för länge, och ett långsiktigt perspektiv är därför nödvändigt. Mot denna bakgrund har vi valt ut ett antal frågor som EU-strategin kommer att koncentreras kring.
Det rör sig om:

• Bekämpning av klimatförändringar som orsakas av utsläpp av växthusgaser.
• Effektiv förvaltning av naturresurser genom undanröjande av kopplingen mellan ekonomisk tillväxt och resursutnyttjande, samt skydd av den biologiska mångfalden.
• Allmän hälsa. Detta område omfattar både hälsoskydd (t.ex. genom effektiva system för kemikaliehantering och en effektiv politik för avfallshantering), och finansiering av hälsovården.
• En politik för markanvändning och transport som ger utrymme för hållbar mobilitet.
• Bekämpning av social utslagning och fattigdom genom lämplig social-, utbildnings- och arbetsmarknadspolitik.
• Behandling av demografiska problem på grund av en åldrande befolkning, t.ex. genom omarbetning av pensionssystemen.

3/ Många anser att lokalt producerade livsmedel är en viktig del av den hållbara utvecklingen. Svenska kommuner som vill gynna den lokala produktionen är oroliga för att bryta mot EU:s bestämmelser om konkurrens och den inre marknaden. Är detta motiverat? Existerar denna konflikt?
Den inre marknaden och EG:s konkurrensregler gäller situationer där handelshinder skapas mellan EU-länder. Det måste därför finnas en europeisk sida av problemet. Det är svårt att se att så skulle vara fallet här: om svenska kommuner vill främja lokalt tillverkade produkter gör de inte detta för att hindra andra länders varor från att nå den svenska marknaden. Om kommunerna i sin upphandling främjar lokala produkter, och storleken av deras upphandling är sådan att EG-regler om offentlig upphandling är tillämpliga, gäller vissa krav beträffande publicitet och förbud mot diskriminering av produkter från andra EU-länder.

4/ En del är oroliga för miljölagstiftningen i kandidatländerna - den antas i en så långsam takt att det finns en risk för förseningar i EU:s miljöarbete som helhet. Vad anser du om denna risk?
Kandidatländerna har en tuff uppgift framför sig för att uppfylla EU:s miljönormer och -standarder. Unionen har fler än 270 rättsakter inom miljöområdet som ansökarländerna dels ska införliva i sin egen lagstiftning och dels genomföra. Detta ställer stora krav på ländernas administration och betyder ofta kostsamma investeringar. Enligt en uppskattning kommer denna process att kosta länderna i Central- och Östeuropa cirka 120 miljarder euro.
   Men, miljölagstiftningen har i vissa av kandidatländerna faktiskt börjat antas i en snabbare takt, i motsats till hur situationen såg ut förra året. Estland, Litauen och Slovenien har till exempel gjort betydande framsteg för att införliva EU:s miljöbestämmelser.
   För att ytterligare skynda på denna process har jag föreslagit till kandidatländernas regeringar att de inför särskilda "snabbförfaranden" inom de nationella parlamenten. Tjeckien och Polen har redan vidtagit särskilda åtgärder för detta.
   Länderna kräver i flera fall övergångsperioder för att klara av att genomföra EU:s lagstiftning. De största miljöproblemen rör infrastrukturen för vatten- och avloppshantering, de industriella utsläppen, hanteringen av kemikalier och naturskyddet. Från kommissionens sida har vi tagit tydlig ställning när det gäller övergångsperioderna: de ska vara begränsade i tid och omfattning och måste vara väl motiverade. Kandidatländerna måste visa att de har realistiska planer för att klara av att uppfylla kraven inom den utsatta övergångstiden - både finansiellt och administrativt. Vi försöker underlätta genom att stödja länderna ekonomiskt och genom att dela med oss av vårt tekniska kunnande. Vi kommer inte att tillåta miljödumping.

5/Hur miljövänligt lever du själv?
Inte så miljövänligt som jag skulle önska. Mitt jobb innebär mycket resor, och det kan jag inte ändra på. Jag försöker ta tåg ibland till Strasbourg och jag ska börja att ta Arlandatåget när jag flyger till Stockholm. Jag ska börja cykla mer - jag har slagit vad under klimatförhandlingarna i Haag i november med en grupp ungomar om att cykla mer. Så nu får jag se till att leva upp till mitt löfte.
   Men vi försöker att leva så miljövänligt som möjligt hemma; vi källsorterar, försöker spara på energi genom att bland annat köpa lågenergilampor och vi handlar så många ekologiska produkter som möjligt.