Katarina Eckerberg är professor vid Statsvetenskapliga institutionen vid Umeå universitet. Hon har forskat och undervisat i miljöpolitik i närmare 20 år. Och hon har studerat Agenda 21-arbetet sedan det startade med Rio-konferensen 1992.
   – Jag är intresserad av hur processer genomförs, säger Katarina Eckerberg. Inte bara av avtal och ord, utan mer om vad som händer ute i verkligheten i kommunerna.
   Rapporterna från Katarina Eckerberg och hennes forskarkollegor i Umeå visar att det är rätt god fart i Agenda 21-arbetet i Sverige. Men det ser olika ut. En del kommuner satsar ambitiöst för att få in Agenda 21-arbetet i olika sektorer. Andra skär ner, krymper resurserna och avskaffar Agenda 21-samordnaren. Då är det svårt även för de mest engagerade att hålla intresset för Agenda 21 vid liv.

Flexibelt stöd – Kommunerna behöver stöd från nationell nivå, säger Katarina Eckerberg. Men stödet bör vara flexibelt och uppmuntra kommunernas egna prioriteringar.
Den stora satsningen som regeringen gjort med lokala investeringsprogram för hållbar utveckling (LIP) är inte enbart av godo, anser hon. Många kommuner har inte fått någ-ra pengar alls. Andra har fått miljoner. Pengar som faktiskt riskerar att likrikta kommunernas insatser för miljön.

Stora tekniska projekt
Det har visat sig att LIP-pengarna ofta används till att finansiera stora projekt med teknisk inriktning inom exempelvis energi- och bostadssektorn.
   – Agenda 21-arbetet handlar egentligen mer om ett brett och enträget arbete med attityder, säger Katarina Eckerberg. Det har gjorts stora insatser med att informera och öka medvetenheten om miljön. I många kommuner har man lagt ner ett stort arbete inom barnomsorg och skola.
   Rio-dokumentet om Agenda 21 handlar dock inte bara om miljö. Där betonas social utveckling, demokrati och vikten av att bekämpa fattigdomen i världen.
   Katarina Eckerberg skulle gärna se en breddning av Agenda 21-arbetet. En integrering inom olika sektorer där folkhälsa, utbildning och demokratiska strategier blir viktiga bitar.
   – Ett sätt för kommunerna att gå vidare är att söka så kallade demokratipengar från Justitiedepartementet, säger Katarina Eckerberg. De kan användas till ett bredare Agenda 21-arbete och till att få igång en diskussion om hur vi egentligen vill att ett hållbart samhälle ska se ut.

Agenda 21 i Europa
Katarina Eckerberg och hennes kollegor forskar även om lokal Agenda 21 i Europa. De ser många likheter med det svenska arbetet, men även olikheter.
   – Det finns en skillnad i hur man betonar innehållet. I England och Holland finns en bredare förståelse för Agenda 21. I England innehåller det mer av sociala frågor som arbete med hemlösa och socialt utslagna. I Holland betonar man vikten av global solidaritet och arbetar en hel del med klyftorna mellan nord och syd.

Text: Marita Gustavsson