Toni Haid studerar ekologisk ekonomi vid Mälardalens
högskola.
När han läste "Bankboken"
från FöreningsSparbanken reagerade han och skrev ett
debattinlägg.
|
|
Toni Haid
|
När banker marknadsför sina
tjänster vill de gärna framställa ränta som något naturligt och
FöreningsSparbanken utgör inget undantag. I deras "Bankboken"
kan man läsa: "att spara är nästan som att odla. Du sår ett
frö till din dröm idag och kan - med lite tur, skicklighet och
uthållighet - skörda den i framtiden... Ju mer du lär dig, desto
grönare fingrar får du."
Texten ska ge känslan av att detta
med att spara och placera pengar är en självklar del av tillvaron
där alla deltar på lika villkor. Genom ordvalet tycks banken vilja
få oss att tro att kapital växer av sig självt genom en naturlig
process.
Men den metod som vi idag använder
för att organisera kapitalflöden är både odemokratisk och
oförenlig med ett uthålligt bruk av naturen.
I Bankbokens värld finns det bara
en riktning: framåt, mot en ständigt ökande BNP. Om vi sätter in
pengarna på banken "växer" de. Den bärande idén är
att kapitalet ska växa med ränta på ränta, utan gräns.
Det är också den princip som vi
använder för att organisera samhället överhuvudtaget.
Att den idén är naturfrämmande
inser säkert även författarna till Bankboken. Det finns ingen
åker som år efter år ger 10 procent större skörd än året
innan och heller ingen långvårdsavdelning där det hela tiden går
fortare att klä, mata och trösta de gamla. Naturens princip är
att växa till en viss gräns.
Genom sitt sätt att framställa
sparande legitimerar banken en viss syn på tillvaron. Man ger sken
av att den ekonomiska tillväxten kan pågå i evighet, att ränta
är något naturligt och att alla har något att vinna på ett
system där kapitalavkastning är överordnat andra intressen. Det
vi behöver istället är information som får oss att inse att
tillväxten har en gräns.
Pengar är en anordning som
underlättar bytet av varor och tjänster och bankväsendet är ett
sätt att organisera ekonomiskt samarbete. Idag innebär samarbetet
att den som lånar betalar tillbaka mycket mer än han/hon en gång
lånade. Boendekalkyler som presenteras på husvisningar bygger till
exempel ofta på ett amorteringsfritt bottenlån där låntagaren
bara betalar hyra för pengarna. Det är inbyggt en förväntan om
att skulden ska minska i relativ storlek genom den ekonomiska
tillväxten. Låntagaren utsätter sig för en stor risk då
stigande räntenivåer snabbt kan krascha budgeten.
Det finns ingen naturlag bakom det
sättet att organisera samarbetet mellan sparare och lånare utan
man kan tänka sig flera olika former. Nu då vi enats om att skapa
ett ekologiskt hållbart samhälle måste samarbetsformerna
underordnas detta syfte. Vi behöver ekonomiska samarbetsformer som
är ekologiskt och socialt hållbara. Att som FöreningsSparbanken
likna sparandet vid odling där alla kan delta på lika villkor är
en förvrängning av verkligheten. Marknadsföringen bidrar inte
till den ökade medvetenhet som krävs för att närma oss det
ekologiskt hållbara samhället.
Foto: Anders Geidemark
Hur är det
egentligen: Är ränta förenlig med en
hållbar ekonomisk utveckling?
Så här svarar
Marita Ljung, affärsansvarig på FöreningsSparbanken i Västerås
och
styrelsemedlem i Förbundet Agenda 21, på Toni Haids debattinlägg:
|
|
Marita Ljung, affärsansvarig
på FöreningsSparbanken
i Västerås.
|
Varför växer pengarna på banken?
–
Ta till exempel ett bankkonto. Det innebär att vi lånar pengar av
spararen, och betalar ränta. Vi i vår tur lånar ut pengar till till
exempel ett företag som betalar ränta till oss. Om företaget går
bra så växer pengarna. Företaget kan därmed investera och expandera
vilket är bra för tillväxten i Sverige.
Kan tillväxten fortsätta i
evighet?
– En stor del
av tillväxten idag sker i tjänstesektorn, och jag tror egentligen
inte det finns någon gräns för tillväxt. Människan har alltid strävat
efter utveckling och utveckling leder till tillväxt. Men det gäller
naturligtvis att ha spelregler så att det som sker är bra för en
uthållig utveckling. Vi måste vara rädda om resurser vi kan göra
slut på. Ett framgångsrikt bolag idag måste satsa på en hållbar
utveckling – det vill säga att utvecklingen av bolaget inte får
ske på bekostnad av miljön. Företagen har ögonen på sig mer nu än
tidigare, det gäller att ha en miljöpolicy och att följa den.
Är det inte odemokratiskt att
alla priser innehåller en räntedel? På så vis får ju den som inte
kan spara ändå vara med och betala räntan till dem som har råd att
ha pengar på banken.
–
På vilket sätt blir det mer demokratiskt utan räntekostnader? Jag
håller ideologiskt inte med om den beskrivningen och kan därför
inte besvara frågan.
Kan du tänka dig ett annat
sätt att organisera samarbetet lånare-sparare?
– Det har visat sig
att det effektivaste sättet att organisera sparandet och lånandet
är via banksystemet. Både Sparbanken och Föreningsbanken, som blev
vår bank, hade tidigare tanken att medlemmar som lånade eller sparade
skulle gynnas i första hand. Det fanns inget vinstintresse. Idag
råder en helt annan situation för bankerna. Aktieägarnas intressen
spelar lika stor roll som lånarnas och spararnas. Att banken har
ett bra resultat är viktigt för att vi ska kunna låna ut pengar
förmånligt och ha en bra service. Idag klarar man sig inte som bank
om man inte spelar med på den internationella marknaden. Jag kan
delvis se med sorg på den utvecklingen, men den strider inte mot
ett ekologiskt hållbart samhälle.
Foto: Marita Gustavsson
|