Verkstadsbesök. När Lena Westerholm, chef för avdelningen Sustainability Affairs på ABB, och Marja Widell, tidigare ABB:s miljörevisor, träffas har de mycket att prata om. Den största skillnaden mellan deras chefsperioder är kanske att hållbarhet numera inte handlar om åtgärder vid sidan om. Tänkandet ska finnas i alla led. I dess vardagliga blodomlopp.

Från miljö till hållbara affärer på ABB

”Hon har världens roligaste jobb” var rubriken på en artikel i Gröna Drakens första nummer hösten 1994. Det handlade om Marja Widell, då ansvarig för miljörevisionen vid ABB. Nu träffar vi Marja Widell igen, tillsammans med Lena Westerholm, chef för Sustainability Affairs på ABB. Tillsammans representerar de en resa från miljö till hållbar utveckling.

Mötet är varmt och hjärtligt när de forna kollegorna Marja Widell, 77, och Lena Westerholm, 40, möts för att jämföra minnen från många års miljöarbete inom ABB.
  När Gröna Draken träffade Marja för en intervju i premiärnumret 1994 ansvarade hon för miljörevisionen vid ABB. Hon reste från Gällivare i norr till Helsingborg i söder för att granska avfallshantering, återvinning och utsläpp vid ABB:s arbetsplatser.
  På bilden i Gröna Draken står hon i arbetsoverall och lyfter granskande en gammal skrotbalja som ska tillbaka till ett stålverk för återvinning.
  Kanske skulle hon i dag, som Lena, sitta i ett antal nätverksmöten i stället, med lokala arbetsmiljöansvariga.

Sedan tre år är Lena Westerholm chef för avdelningen Sustainability Affairs. Den vidare benämningen speglar samhällsutvecklingen – från miljö till hållbarhet.
  Och på 90-talet ingick inte ansvaret för arbetsmiljöfrågorna, de lades till 2003 och dominerar nu avdelningens insatser.
  Men att en god och säker arbetsmiljö genererar lönsamma affärer var sant redan på Marja Widells tid.
  – Och att vi inte hade det ansvaret hindrade inte att vi ingrep om något var åt helskotta, säger hon och ler.
  Hon minns när man krävde hjälm på alla i stålverket i Surahammar:
  – En del ville inte och sprang till doktorn för att få intyg. Men nej, den typen av säkerhet var inte förhandlingsbar – hjälm, skyddsglasögon och skyddshandskar.
  Bland de många minnen som bubblar fram finns ett om just Marja och arbetsmiljön:
  – Jag blev inbjuden till ett möte med centrala skyddskommittén. Och så gav de mig en fin brosch och den vackraste bukett jag sett. Jag var helt oförberedd och blev så glad. De hade sett det arbete vi gjorde.
  Hon mötte ofta en positiv stämning och en tacksamhet när hon granskade verkstäderna. Men hon fick också slita för att få bolagen att förstå miljölagstiftningen och blev en språklänk mellan myndigheter och produktion.
  – Medvetenheten är ju betydligt större idag, konstaterar Lena Westerholm. Hälsa och säkerhet står allra överst på vår agenda.

Marja förmedlar fortfarande kunskap – nu som cirkelledare i miljöfrågor och kemikalier i vardagslivet på Pensionärsuniversitetet – och håller sig väl uppdaterad:
  – Vet du Lena, nu arbetar forskare med att ta fram en Fairtrade smartphone.
  Och en mus. Och så fördjupar de sig i problematiken kring ”konfliktmaterial”, dilemmat industrikoncernen brottas med för att undvika oetisk affärsverksamhet.
  I ABB:s mål för 2020 ligger att spåra material i alla led, för att garantera kunder att inget i produktionen hämtas från konfliktzoner i världen.
  – Och det startade ju redan på min tid, med livscykelanalyserna och metodiken för miljörevisionerna, påminner Marja.
  – Ja, ni var väldigt tidigt ute, berömmer Lena.
  De båda kvinnorna jämför personalresurserna då och nu. Marjas avdelning sysselsatte fem personer – utan arbetsmiljöansvar. Hos Lena finns tre och en halv tjänst, med det ansvaret inbakat.
  – Men både arbetsmiljö och hållbarhet är ju ett linjeansvar hos enheterna, poängterar Lena. Vår avdelning ger support och koordinerar.
  Hon lovordar divisionernas miljöoch arbetsmiljösamordnare och chefernas engagemang, som ökat med åren.
  Men även om mycket delegeras är arbetet tidskrävande – inte minst vad gäller uppdatering.
  – Så mycket är ju färskvara. Vi tycker vi ligger långt framme, men saker händer snabbt. Ta kemikaliesidan – inom ABB har vi 5 000 olika hanteringar av kemikalier och alla ska riskbedömas.
  – Det är som att ta sig upp i en rulltrappa som går neråt – står man stilla hamnar man längst ner hela tiden.

Även effektivisering och energikartläggning kräver kraft.
  – Det var bara i sin linda på min tid, minns Marja.
  Numera sker mycket genom bred samverkan och nätverk, på flera nivåer. Lena ska om en stund ta tåget till Stockholm för att träffa en miljöreferensgrupp med Naturvårdsverket och miljöchefer från andra teknikföretag för att diskutera miljölagstiftningens tillämpning.
  Även Marja ingick tidigare i regeringens miljövårdsberedning.
  ABB:s ansvar handlar inte minst om att delta i en etisk samhällsbyggnad, med helhetssyn. Socialt ansvar hette det förr, Corporate Social Responsibility (CSR) nu. Sanering av forna industriområden är ett exempel.

Marja minns med fasa planerna på att bygga ett dagis på Finnslätten:
  – Över min döda kropp! Ett aktivt industriområde kan aldrig bli en miljö för barn, med tanke på gamla föroreningar och utsläppsrisk.
  – Industrier ligger ju ofta ganska centralt. När en stad expanderar och bostäderna kommer närmare måste man göra riskbedömningar kring både föroreningar och buller, konstaterar Lena.
  Både Marja Widell och Lena Westerholm tycker att det allra bästa med ett ”väldigt roligt jobb” varit att samarbeta med alla arbetsplatser. Och båda ser ökad kunskap och utbildning som nyckelordet inför framtiden.

Kanske är den mest märkbara skillnaden mellan deras chefsperioder att hållbarhet numera inte handlar om åtgärder vid sidan om. Tänkandet ska finnas i företagets alla led. I dess vardagliga blodomlopp.

.

Text: Ann Lystedt
Foto: Peter Krüger