Många järn i elden. Monica Stolpe-Nordin, verksamhetschef vid Studieförbundet Vuxenskolan, har mycket att stå i. Men hon känner sig inte splittrad, eftersom hon tycker att allt hon gör går i samma riktning. Däremot önskar hon sig mer tid för att tänka.

Allt går i samma riktning

Det är sen eftermiddag och mörkret börjar komma. Men det lyser varmt från fönstren i Borgmästargården i Västerås, där Studieförbundet Vuxenskolan har sina lokaler. Därinne hittar jag Monica Stolpe-Nordin i ivrigt samspråk med några medarbetare. Det är omflyttningar i huset. Verksamheten växer. För att hitta tid till en intervju fick vi göra intrång på en av hennes inbokningsfria dagar.
  – Jag försöker rensa tre-fyra dagar i månaden för att sitta här och arbeta ostört. Jag behöver tanketid. Det är vad jag saknar allra mest, förklarar hon.
  Hon rör sig fort och pratar mycket. Hon verkar ha bråttom. Och ha mycket på hjärtat. Otålig, är det ord hon använder själv. Hon vill att saker ska hända, men samtidigt att det som sker tränger in i människor på djupet. Miljöfrågan är inget ”quick fix”, betonar hon. Men agera måste vi ändå.
  – Det är så många stopp överallt. Så många ”det går inte”. Jag vill inte godta det. Det finns en otrolig kraft i civilsamhället, utanför TV och internet. Så många människor som har kunskaper och erfarenheter som vi aldrig tar del av. Vi behöver fler mänskliga möten och fler mötesplatser. Om de fick större utrymme skulle det bli varmare i samhället, säger hon.

Sammanträden strävar Monica Stolpe-Nordin efter att ransonera till förmån för de inbokningsfria dagarnas tanketid.
  – Jag brukar fråga mig hur många möten jagv arit på de senaste 14 dagarna som verkligen gett något, säger hon. Ofta är det bara en massa snack. När jag tänker på ett riktigt ”bra möte” är det något helt annat som dyker upp i tankarna. Som när människor samlas här för att ta del av en fantastisk livsresa som någon gjort.

Också för integrationsarbetet är mötesplatser centrala, anser hon.
  – Människor som kommer till Sverige får gå på SFI. Men de har sällan möjlighet att träna vardagssvenska, eftersom de aldrig pratar med svenskar. Här kan de göra det.
  Monica har märkt att det inte är lika lätt att locka deltagare till studiecirklar i miljöfrågor idag som det var när vi skulle lära oss att kompostera. Klimatfrågan är stor och komplex och ställer krav på livsstilsförändringar. Men det går att hitta nya vägar.
 – Vi har fört in diskussionen i helt andra studiecirklar. Vi tryckte en fråga: ”Vad kan jag göra för att förbättra klimatet?” på de servetter vi har i vårt fikarum. Så när kurserna hade kafferast blev det en väldig fart på diskussionerna, berättar hon

Just nu är Monica engagerad i Agenda 21-förbundets energi- och klimatprojekt. Hon ingår i en projektgrupp för Vett och Watt, en verksamhet som ska få människor att minska sin egen energiförbrukning.
  – Agenda 21-förbundet är en fantastisk organisation! Där träffas människor från jätteföretag som ABB, från stora och små organisationer, landsting, kommuner, kyrkan och studieförbund. Det är få ställen där man kan få ihop en sådan konstellation och en otrolig möjlighet att hitta samverkansmöjligheter.
  – I projektet jobbar vi med ett folkbildningsperspektiv och vi startar med att ta fram ett energisparmaterial. Men vi behöver tänka brett. Ska vi prata energifrågor kanske vi ska göra det med idrottsföreningen och hembygdsföreningen, säger hon.
  Som centerpartist tycker Monica Stolpe- Nordin naturligtvis att politiken har en viktig roll i miljöarbetet, men samtidigt anser hon att allt inte kan lösas med lagar och taxor. Däremot tror hon mycket på en politik som stimulerar forskning kring ny teknik.
  – Vi kan inte förbjuda människor att bo på landet, eller att köra bil. Men vi måste få fram bättre bränslen. Jag tror att det finns en enorm marknadspotential för ny, energisnål teknik i framtiden..

Med en massa järn i elden, och flera arenor att verka på, kan man lätt tro att Monica känner sig splittrad. Men så är det inte.
  – Nej, inte splittrad. Allt jag gör går i samma riktning. Jag hinner inte jobba med politiken så mycket som jag skulle vilja. Men i de sammanhangen har jag har en otrolig nytta av det jag möter här, säger hon.

Text: Yvonne Busk
Foto: Peter Krüger