– Perfekt resursåtervinning, säger Elin Larsson, som i olika omgångar har bott och arbetat i Rwanda.

Banan är mer än föda
i Rwanda

Folkmord och bergsgorillor är det som ofta brukar förknippas med det tättbefolkade lilla landet Rwanda i Centralafrika. Men Rwanda är även ett av de första länderna i världen som förbjudit plastpåsar. Återvinning, småskalig biogasproduktion och omfattande trädplanteringar bidrar till utveckling och välstånd.

Elin Larsson har besökt Rwanda flera gånger. Först som student när hon läste socialantropologi och sedan för att hälsa på pojkvännen Bob, eller Jean Bosco Nzubaha som han egentligen heter. Ett av besöken varade ett helt år, och då arbetade hon som lärare med elever från 5 till 35 år.
  – Precis som i Sverige anser man i Rwanda att utbildning är mycket viktigt. Bland de som jag undervisade var ungefär hälften tjejer. De vill också få en möjlighet till en bra framtid.

Det var år 2008 Elin Larsson åkte till Rwanda första gången. Inom ramen för sina studier skulle hon undersöka hur befolkningen gått vidare efter folkmordet för 17 år sedan, då mellan åtta hundra tusen och en miljon människor dog.
  – Idag talar man inte om olika folkgrupper, säger Elin Larsson. Alla är rwandier.    
  Många undviker detta trauma då det är ett känsligt ämne. Hon har flera vänner i landet och de säger att de aldrig ska berätta för sina barn om att det finns hutuer och tutsier.
  Hon förklarar att de två grupperna förr levde som ett folk. Men när belgarna koloniserade landet efter första världskriget började de skapa splittring. Bland annat infördes ett id-kort som visade vilken grupp man tillhörde.
  Klyftan mellan folken fanns kvar även efter att Belgien lämnat landet och det var id-korten som användes för att skilja på vän och fiende 1994. Idag lever alla sida vid sida igen, även om såren finns kvar.

Rwanda är ungefär lika stort som Skåne och när Elin Larsson berättar hörs det att hon tycker att ”de tusen kullarnas land” är mycket vackert med sin grönskande natur. Här finns också de utrotningshotade bergsgorillorna, som lockar många turister. För att skydda dem mot tjuvjakt har landet satsat på naturvakter, bland annat med stöd av Världsnaturfonden WWF.
  Det finns inte så gott om naturtillgångar i Rwanda. De största exportinkomsterna kommer istället från kaffe och te. Men el produceras i alla fall främst från inhemsk vattenkraft.
  – Och så är människor bra på att återanvända till exempel burkar och kläder, säger Elin Larsson.

Plastpåsar är numera förbjudna i Rwanda och hon menar att Sverige borde ta efter.
  – När du kommer med flyg eller buss får du rensa ut alla plastpåsar innan du kommer in i landet , säger hon. Förbudet gör att Rwanda inte är så skräpigt.
  Istället används papperspåsar, som är gjorda av gamla pappersförpackningar, eller kassar tillverkade av blad från bananpalmer.
  – Jag tycker att det är superbra, säger Elin Larsson.
  Men allt är inte bra, tycker hon. Avfall bränns utan rening och där har Rwanda något att lära av Sverige. Ett annat problem är att skogen tas ned för att bland annat användas till bränsle, vilket leder till jorderosion.

Text: Martin Wänerholm
Foto: Jean Bosco Nzubaha