Jul och ramadan. Julen firas på många olika sätt beroende på religion, kultur och tradition inom familjen och bekantskapskretsen. Vissa firar inte alls jul. Prästen Lisa Fröberg gör det, medan julen för imamen Mahmut Ongun är en dag som alla andra. Hans ”jul” är ramadan.

Julprat med prästen
och imamen

För många är julen den mest traditionsbundna och högtidliga tiden på året. Andra förknippar den med oro, stress och ensamhet. I Sverige finns också många människor som av religiösa eller andra skäl inte alls firar jul.
  Gröna Draken har träffat prästen Lisa Fröberg och imamen Mahmut Ongun. De representerar två vitt skilda sidor när det gäller julfirandet. Båda tror ändå att julen, liksom andra högtider, kan föra människor närmare varandra. Oavsett ursprung, religion eller övertygelse.

Vid tiden för vårt möte är stadsstråken fortfarande torra och snöfria. Ovanför gågatorna har varken ljus eller girlanger kommit på plats och av julhandeln märks ännu ingen jäkt. Prästen Lisa Fröberg beskriver den annalkande tiden som en laddad period.
  – Den är en tid full av förväntan. Till julen firar vi att Gud blir människa, Gud med oss. Vi får tillfälle att stanna upp inför det. Förväntningarna handlar också om att alla ska ha det bra tillsammans och att vi får möjlighet att bryta vardagen efter en lång höst.

Kyrkans år startar i advent, i väntan på Jesus födelse. Lisa Fröberg, som nyligen lämnat arbetet som församlingspräst för jobb med bland annat miljöfrågor på Västerås stiftskansli, ser adventstiden som ljus och vacker.
  – Det är en hektisk men härlig tid som nu inleds med gudstjänster, konserter och krubbsamlingar då människor söker sig till kyrkan för att höra berättelsen om Jesusbarnets födelse. Präster besöker också sjukhus, skolor och äldreboenden och möter människor som annars kanske inte har så mycket kontakt med kyrkan.
  För Mahmut Ongun, imam vid Västerås Islamiska Församling & Kulturcenter, är julafton en dag lik alla andra. Han, liksom många av Sveriges muslimer, firar inte jul.
 – Visst finns det vissa som gör det, som har julgran och köper presenter till sina barn, säger Mahmut Ongun. Vi är en minoritetsgrupp och påverkas naturligtvis av det som sker omkring oss. Jesus är en av våra kära profeter, men enligt islamsk tro och Koranens föreskrifter högtidlighåller vi inte helgen. Trots allt är julafton en ledig dag för muslimer i skolan och i arbetslivet. De flesta är hemma och umgås med släkt och vänner. I år infaller dagen en fredag, och då besöker så klart många moskén för fredagsbön.
  Muslimer söker sig ibland till honom med frågor som rör julfirandet och vad som är rätt och orätt, berättar Mahmut Ongun. Han är noggrann med att förtydliga för församlingsmedlemmarna att det är stor skillnad på att utöva en religion och att närvara vid till exempel en skolavslutning i kyrkan.
 – De är ofta obligatoriska och jag råder alltid till att närvara. Jag klargör varför vi inte firar jul och lär dem att veta var, så att säga, gränsen går. Det är en sak att vara i och se en miljö, en annan att delta i sång och bön.

Mahmut Ongun tycker inte att människor ska behöva känna att de förråder sin egen kultur för att de möter en annan. Självklart ska barn, men också vuxna, känna till de traditioner som präglar samhället de lever i, anser han.
  – Det gör man genom att skaffa sig kunskap och lära sig mer om andra religioner, inte genom att förbjuda eller sätta hinder som kan ligga till grund för rädslor och konflikter.
  Lisa Fröberg instämmer i att man visst kan vara med i firanden, även om man inte aktivt deltar.
  – Där anser jag att vi som majoritetsreligion och samhälle har mycket att lära av bland annat den muslimska gruppen som ju är väldigt stor. Personligen välkomnar jag samtal i frågor som rör andra högtider, hur de tar sig uttryck och hur kyrkan kan finnas med i firandet, även om vi som kristna inte deltar.

Av islams högtider intar ramadan en särställning. Fastemånaden infaller den nionde månaden i den islamska månkalendern och avbryts i samband med helgdagen Bajram eller Eid-al fitr, som i år inföll den 16 november.
  Det är en viktig och social högtid för alla världens muslimer – och är inte helt olik den julafton många av oss förknippar som traditionellt svensk. Familjemiddagar, sötsaker och presenter till de yngre hör till.
  Hur viktigt är det egentligen med presenter?
  – Inom islam är gåvor en viktig del av högtiderna. Det är ett sätt att visa kärlek till dina bröder och systrar, säger Mahmut Ongun. Muslimer bör ge varandra presenter, men samtidigt också uppmärksamma de mindre lyckligt lottade, de vi ägnar tanke åt under fastan. Det är viktigt med balans och solidaritet, att låta firandet sträcka sig utanför den innersta familjekretsen och att inte glömma fattiga eller utstötta.
  Även kristendomen har en mycket stark tradition av att ge och av att dela med sig, förklarar Lisa Fröberg.
  – Jag tycker inte att man ska avstå från presenter, däremot fundera över vad vi ger varandra. Glädjen i givandet är en stark känsla. Men köper vi produkter som tillverkas under förhållanden som gör att människor riskerar sätta livet till och miljön tar stor skada, vari finns då glädjen?
  Mahmut Ongun nickar instämmande och Lisa Fröberg fortsätter:
 – Julen handlar i stort om att det goda i en brusten värld ska få komma in.

Hon tycker att det finns möjlighet att återupprätta det heliga och det goda. Ett sätt att uppnå det är att prata med varandra och acceptera varandra.
  – Det är ett högst kristligt och julanknutet uppdrag att faktiskt göra det. Kristna och muslimer har en Jesus som vi betraktar på olika sätt, men som oavsett tro har en viktig roll. Tänk om vi kunde bjuda in till större samtal kring till exempel vem Jesus är. Inte med syfte att övertyga varandra, utan för att få höra varandras skildringar.
  För Guds skull behöver vi öka förståelsen för varandra, säger Mamhnut Ongun.
 – Jag själv brukar till exempel ge bajramgåvor till personer som gett mig en julklapp. Det är en gest som jag tror kan föra människor närmare.
  Såväl Lisa Fröberg som Mahmut Ongun tror att möten med andra religioner och kulturer kan ge oss nyttiga övningar i empati och öka vår förmåga att förstå varandra. Att utvecklas tillsammans och skapa förståelse för det internationella och mångkulturella samhälle vi lever i idag kan mycket väl, menar de, göras utifrån de ramar som olika högtider erbjuder.

Text och foto: Linda Karlsson