Det goda livet i vardagen
Vi har varit på semester i Amsterdam i en vecka. Två vuxna och tre barn, tåg i två dygn tur och retur. Vi hade en hel sovkupé bara för oss själva, med sex britsar, så det fanns till och med en brits över. Eller egentligen två, för 2,5-åringen Viggo sov med mig. För att han skulle ligga bekvämt fick jag sova på sidan.
Det är tur att jag inte har så beniga höfter, för britsen var väldigt hård. På hemresan fick jag en brits för mig själv en stund. Jag somnade på rygg och vaknade efter en timme och då hade armarna domnat bort. Nu är vi hemma igen och plötsligt känns våra tempurplagiat fantastiskt mjuka!
En annan sak som jag uppskattar mer nu sedan jag kom hem från höstlovet är cyklingen. I Amsterdam hyrde vi cyklar för att uppleva staden på ett genuint sätt. För att få plats med alla barnen, inklusive kusinerna, hade vi hyrt varsin lastcykel, en slags cykel som är ganska vanlig i Amsterdam.
Den kan förenklat beskrivas som en flakmoppe fast som cykel. Det var ganska krävande att komma in i trafikflödet, med flera parallella filer för cyklar, bilar och spårvagnar. ”Se upp så att du inte fastnar med cykelhjulet i spårvagnsspåret!” tipsade cykeluthyraren. Så sedan var jag lite orolig för att släpas genom staden framför en skenande spårvagn. Det skulle inte vara så kul för barnen, tänkte jag. Allt gick hur som helst bra och var väldigt kul. Men nu känns det så himla skönt och avslappnat att trampa runt här hemma i Västerås.
En av dagarna besökte vi stadens zoo. Den största upplevelsen gavs vid hägnet med ”Afrikas savann”. Därinne upptäckte Viggo en skata som satt på marken. Då blev han helt vild av lycka. ”SKAATAA!!!” vrålade han och försökte forcera vallgraven som skilde oss från kameler och storhornade kor.
Ofta är det först utanför vår vardagsmiljö som vi förstår att uppskatta det vi har. När vi är mitt uppe i vardagslivet känns det ibland så självklart att vi inte ens reflekterar över det. Men den största delen av året, av våra liv faktiskt, tillbringar vi ju trots allt i just vardagslunken.
Därför tänker jag så här: Det kanske är bra om man passar på att göra något riktigt jobbigt på semestern. Sova på hårt underlag, äta dåligt, duscha dåligt i en glesstrålad polettdusch där poletten tar slut innan man är ren, kanske uppleva språkförbistringar. På så vis känner man verklig eufori när man kommer hem igen.
Allt det där som man annars tar för givet får ett lyxigt skimmer över sig. Det goda livet finns nog närmare än vi tror.
|
