Hur gör djur på vintern?

Det är november. Snön ligger fläckvis kvar efter nattens snöfall. Diset gör gammelskogen till en vacker dimgrön sagovärld. Men utanför bilens värme kryper fukten och kylan innanför kragkanten och gör att man fryser trots bra med kläder.
   Frysandet blir tack och lov inte långvarigt eftersom vi har bokat tid med biolog Gunnar Jansson som sedan femton år arbetar på Grimsö forskningsstation, en filial till SLU som ligger en halvmil från Riddarhyttan.
   Frågan som jag vill ställa till Gunnar Jansson handlar om hur våra vilda djurarter gör för att hålla värmen och inte frysa ihjäl under kalla vinterdagar (kanske kan man få lite tips så här innan vintern slår till!).

Det visar sig att kylan inte är det stora problemet.
   – Djur fryser inte ihjäl under kalla vinterdagar, men de kan svälta ihjäl för att de inte hittar tillräckligt med mat.
   – När det gäller att hantera vinterns kyla och brist på mat så finns det många olika strategier. Växtätare som älg och rådjur äter upp sig och bygger på sitt fettlager inför vintern, vilket gör dem mindre känsliga för kyla. Igelkott, grävling och björn äter upp sig, drar ner på ämnesomsättningen och går i ide. Järv, fjällräv och nötväcka samlar och gömmer mat i naturen som de sedan letar rätt på när det blir kärvt. Räv, lodjur och hare byter till en varmare päls. Fåglar flyttar till varmare breddgrader. Bävern drar ner på ämnesomsättningen och stannar kvar i sin hydda eftersom det vanligtvis ligger is på sjön. Grodor och kräldjur producerar glykos som förhindrar att organ och muskler fryser sönder, sedan gräver de ner sig i dyn tills den tinar på våren, berättar Gunnar.

Vi människor verkar göra ungefär som de vilda djuren – den enda skillnaden är väl att vi lägger ner mer tid på färgval och design, både när det gäller kläder och soffan framför teven. Vi grubblar över accessoarer till kavajen och kuddfärger i soffan, trots att den stora klimatkatastrofen närmar sig, den som höjer temperaturen och havsvattenytan, den som gör stora områden obeboeliga och som minskar färskvattentillgången för miljarder människor. Hur lika vi än är andra djurarter när det gäller att hålla värmen så är vår förträngningsförmåga fasansfullt unik (vilket i andra situationer och på avstånd kan vara riktigt charmigt).

Men vad betyder klimatförändringarna för våra vilda djur i Sverige?
    – Temperaturhöjningen i sig skapar som jag ser det få negativa konsekvenser. Våra vilda djur får antingen fler kullar eller fler ungar per kull eftersom kylan inte längre kommer att vara något hinder för ungarnas överlevnad. Däremot är det svårt att räkna ut vilka konsekvenser förändringarna får för balansen i ekosystemet. En art som kommer att påverkas negativt är skogsharen, eftersom den får vit päls under vintern. Blir det ingen snö syns den tydligt mot den mörka marken och blir ett lätt byte för till exempel örn och lodjur.

Vad kan man göra för att hjälpa djuren att överleva vintern?
– Många djurarter hittar föda på ett relativt enkelt sätt även under vintern. Hackspetten hackar fram larver under barken och ekorren hittar grankottar oavsett vilken årstid det är. När det gäller djuren i våra trädgårdar så kan vi mata fåglar med frön och harar och rådjur med äpplen. Men det är också så att man samtidigt riskerar att mata lodjuren med rådjuren och sparvhökarna med småfåglarna. Det betyder inte att man ska låta bli, bara att man ska vara medveten om att det kan bli så.
   – En enkel regel om man ska mata vilda djur är att undvika ensidig kost, eftersom det senare kan innebära svårigheter för dem att gå över till vanlig föda. Igelkottarna kan man hjälpa genom att ordna vinterlogi. En håla i marken med löv över som håller värmen är ett perfekt vinterboende för igelkottar som vill gå i ide, avslutar Gunnar Jansson.

Läs mer
om Grimsö forskningsstation: http://grimso.nvb.slu.se/

En köldspecialist som ligger illa till

Det finns ett tjugotal kullar fjällrävar i Sverige. På grund av klimatförändringarna och den ökade temperaturen riskerar arten att dö ut i den svenska fjällvärlden, menar biologen och fjällrävsforskaren Gustaf Samelius på Grimsö forskningsstation.
   – Fjällrävar är anpassade till att klara ett mycket kallt klimat. Till vintern samlar de till exempel fågelägg som de gräver ner och letar reda på om det blir dåligt med mat. När det stormar på fjället och är extra kallt så kryper fjällrävarna ihop i lä bakom någon sten och låter sig bli översnöade. På så sätt utsätts de inte för hårda vindar och håller värmen under snötäcket, berättar Gustaf.
   Om trädgränsen höjs och kalfjällsarealen minskar ökar risken för att deras största konkurrent, rödräven, tar sig upp på fjället. Eftersom fjällräven är mycket mindre än rödräven kommer den antagligen att förlora kampen, tror Gustaf. Han hoppas dock att vi även fortsättningsvis ska kunna se fjällrävar i Sverige.
   – De kommer inte att klara sig själva, men vi kan hjälpa dem att överleva. Det kan handla om utfodring under vintern och avskjutning av rödräv i fjällområdena. Det är det minsta vi kan göra så att inte arten försvinner från vår fjällvärld, säger Gustaf Samelius.

Läs mer
om fjällrävens situation på www.zoologi.su.se/research/, som leder till Svenska Fjällrävsprojektet

Foto: Gustaf Samelius