Växthuseffektens
pris
Snabba
åtgärder skulle spara biljontals kronor
Växthuseffekten
har fått en prislapp. Den brit-tiska regeringen gav en känd
ekonom, Nicholas Stern, i uppdrag att räkna på vad
klimatförändringarna kan tänkas kosta i framtiden.
50 biljoner
kronor – miljoner miljoner – per år. Mer än
halva USA:s bruttonationalprodukt, BNP. Det blir framtidens prislapp
för växthuseffekten – om vi inte gör något
nu.
Klimatförändringarna kommer att få
stora ekonomiska konsekvenser. Och det blir betydligt dyrare att
vänta med åtgärder i stället för att
genomföra dem så snart som möjligt.
Det är slutsatsen i världsbanks-ekonomen
Nicholas Sterns omtalade rapport till den brittiska regeringen.
Stern utnämner klimatförändringen
till marknadsekonomins största och mest genomgripande misslyckande.
Marknaden har inte klarat att sätta pris på de utsläpp
som leder till att klimatet påverkas.
Därför är det också den
största utmaningen för världs-samfundet. Vad vi
gör de närmaste 10-20 åren har stora konsekvenser
för förhållandena på jorden mot slutet av
århundradet.
Dramatiskt
Redan om 30-40 år får klimatförändringarna
dramatiska konsekvenser för livsmiljön på stora
delar av jorden. Många ekosystem kommer att kollapsa med
svåra följder för människors möjligheter
att skaffa mat. Tillgången på färskvatten försämras
kring Medelhavet och delar av Afrika. Öknar breder ut sig.
Samtidigt hotas stora områden, bland
annat storstäder som London, Shanghai och New York, att dränkas
av vattenmassor när havsytan stiger. Så mycket som
fem procent av jordens befolkning kan påverkas. Allt intensivare
stormar ställer till materiella skador för enorma belopp.
Regnskogsområdet Amazonas kan komma att
torka ut.
Att beräkna vilka ekonomiska följder
sådana förändringar får är naturligtvis
omöjligt. Stern har ändå försökt, och
hans försiktiga uppskattning är att klimatförändringarna
de kommande 200 åren kommer att kosta motsvarande en global
minskning av konsumtionen med 20 procent – nu och allt framgent.
Värst
för fattiga
Och den största bördan faller naturligtvis på
de fattiga länderna. Vilket ytterligare betonar orättvisorna
– särskilt med tanke på att Europa och Nordamerika
svarat för 70 procent av koldioxid-utsläppen sedan 1850.
Läget är ändå inte hopplöst;
ekonomisk utveckling är möjlig även i framtiden,
enligt Stern. Men då krävs att vi lyckas stabilisera
koldioxidhalten i atmosfären på en nivå som jorden
förhoppningsvis klarar. En förutsättning är
att de globala utsläppen har minskat med en fjärde-del
år 2050.
Den årliga kostnaden för detta blir
ungefär en procent av BNP – mycket pengar men fullt
möjligt, anser Stern.
Utsläppen
kan minskas på i huvudsak fyra sätt:
• Minskad efterfrågan på utsläppskrävande
varor och tjänster
•Ökad effektivitet som spar både
kostnader och utsläpp
•Åtgärder mot icke energirelaterade
utsläpp, exempelvis mot avskogning
• Skifte till tekniker med låga utsläpp
för att producera värme, kraft och transporter.
Detta kräver att man överger fossila bränslen ”i
förtid”; att förbruka allt fossilt bränsle
som i dagsläget är ekonomiskt lönsamt att utvinna,
skulle leda till en koldioxidhalt över 750 ppm.
Men det gäller att vi gör något
snart, inom de närmaste 10-20 åren. Annars kan möjligheten
att stabilisera koldioxidhalten på en rimlig nivå
– och därmed kanske begränsa klimatförändringarna
– vara förbi.
10
saker du kan göra själv
Text:
Anders Jägeberg
| 
