Mat i sakta mak
Slow Food ger snabbmatstrenden motstånd

Klockan är mycket. Barnen är hungriga. Huvudet tomt på idéer. Maten som inte ens behöver tinas ligger färdig i affärens kyldisk. Fortare kan det knappast gå.
Utbudet av kyld färdigmat växer snabbt. Men det finns en motrörelse som också växer: Slow Food, vars medlemmar vill handla och tillaga mat på ett annat sätt.

Auni Hamberg är medlem i Uppsalaavdelningen av Slow Food.
   – Det är härligt, säger hon. Det blir ett sätt att leva.
   Auni har givetvis samma stressade tillvaro som alla andra. Hon förstår att det är frestande att köpa den färdiga maten i kyldisken, när tiden är knapp.
   Men hon menar att det går att planera matlagningen så att tiden räcker till att söka upp butiker med lokala producenters varor och tillaga dem på ett omsorgsfullt sätt.
   – Man kan samlas och laga mat tillsammans, dela upp den och frysa in. Jag fryser in mycket. Och jag har skaffat mig ett nätverk för att få bär, frukt och mjöl, säger hon.

Startade i Italien
Slow Food-rörelsen startade i Italien i mitten av 1980-talet och fortfarande är den störst där. Men den finns nu i 100 länder och har 80 000 medlemmar.
   I Sverige har den funnits sedan 1991. Nu finns avdelningar, så kallade convivier, på sju platser i Sverige, bland annat i Uppsala och Sörmland. Men inte i Västmanland – ännu.
   En av idéerna med Slow Food är att medlemmarna i sina matinköp stödjer lokala producenter. En annan är att skydda utrotningshotade växter och djur.
   De senaste hundra åren har både antalet kulturväxter och antalet ko-, get- och fårraser minskat dramatiskt. I den så kallade Arken samlar Slow Food produkter, maträtter, växter och djur som är på väg att försvinna. Nyligen har en svensk Ark-kommission bildats för att slå vakt om svenska livsmedelsprodukter.
   Auni Hamberg är också projektledare för ”Mat i Västmanland”. Det drivs av LRF och syftar till att stärka en lokal och småskalig livsmedelsproduktion. Projektet ligger helt i linje med Slow Food-rörelsens idéer.
   – Vi försöker öka kunskapen om de lokala producenternas varor, berättar hon. Vi vänder oss till restauranger, butiker och till exempel förskolor för att de ska ta in lokalproducerade livsmedel. Och vi ordnar olika aktiviteter för att göra de lokala producenterna synliga, som ”Bondens egen marknad”. En tävling pågår också bland 100 restauranger i länet som ska presentera rätter på menyn, tillagade av lokalt producerade råvaror.

Öppna landskap
Att öka andelen lokalproducerade livsmedel har också starka kopplingar till miljöfrågor eftersom det innebär kortare transporter, att djur behålls på gårdarna och landskap hålls öppna.
   Som projektledare för ”Mat i Västmanland”, anställd på LRF och medlem i Slow Food tycker Auni Hamberg att allt hon gör går hand i hand och knyts ihop i hennes största intresse – mat.
   Det finns mycket småsaker man kan göra i vardagen, tycker hon, och berättar om när sonens fotbollslag hade stämt träff på McDonalds.
   – Jag bjöd hem dem på mat hos oss i stället.

Mer information finns på: www.slowfood.se

Text: Yvonne Busk
Foto: Kim Lill