Från snö och is
till dimma och dis
Den lokala växthuseffekten blev rätt god i år: 21 gurkor och 102 tomater, det är bra. Den globala växthuseffekten uppvisade en provkarta av orkaner med kvinnonamn. Damerna blev fler än vanligt och framför allt fler än alfabetet, för första gången någonsin fick vi börja om från början och lägga till en liten Alfa.
   Orkanerna var också ovanligt vilda i år, det regnade mer än någonsin i vissa delar av Europa och torkan var outhärdlig på sina ställen i Afrika. Glaciären, som i 20 000 år vilat tungt på berget Kilimanjaro, smälter just nu i en takt som aldrig förr och beräknas vara borta om 20 år. Byarna som ligger utefter berget blir utan vatten och när permafrosten släpper i jorden finns risk för jordskred.
   Byborna blir ekoflyktingar utan hem, utan jobb och helt beroende av att någon öppnar sina gränser och famnar för dem. Redan i dag finns fler ekoflyktingar i världen än vad det finns krigsflyktingar.

Martin Hedberg, tv-meteorolog och numera egen företagare, berättade allt detta för mig och en grupp andra miljöintresserade på en kurs i början av november. Enligt hans egna och andra forskares beräkningar kommer vissa länder inom en snar framtid att få ett helvete i ordets rätta bemärkelse: varmt, torrt och brist på vatten.
   I Sverige klarar vi oss jämförelsevis rätt bra; klimatet blir lite fuktigare, lite blötare, lite blåsigare, lite varmare, lite mer England över det hela. Även Sälen och Åreskutan, om ni nu brukar åka skidor, kommer att svepas in i denna englandsdimma.
   Grönlänningarna lär inte längre behöva 100 ord för snö och is, utan 100 ord för dimma och dis. Jag har svårt att tro att barnens ögon kommer att tindra till jul när de tittar ut genom fönstret på julaftonsmorgonen och ropar ”titta nydimma – hela världen är… grå”. Det blir förstås lite lättare för tomten att dyka upp ur ingenting när dimmorna skingras (vilket de gör i april). Framtidsscenariot för en mellansvensk tomte är vattenskidor och extra klister i luvan eftersom orkanen Örjan (i jämlikhetens namn) kommer att lyfta vår tomte i en luftburen piruett och släppa ner honom i fel skorsten (finns det någon kurs för tomtar om växthuseffekten? Är de förberedda på detta?)
   Jordens medeltemperatur har ökat med 0,7 grader på 100 år. Inom en trettioårsperiod är vi uppe någonstans mellan 1,7 och 2 graders höjning – den går inte att stoppa. Vi har redan släppt ut för mycket ”växthusgaser” i atmosfären.
   Våra utsläpp av koldioxid är som bekant boven i dramat. Man kan säga att koldioxid alstrar värme, men inte i lika hög grad som till exempel metangas som bland annat bildas på soptippar… för att inte tala om lustgas som tillhör elitklassen när det gäller värmealstring.
   Det är världens alla sjukhus som läcker lustgas till atmosfären. Och här kommer en intressant vändning på det hela.
   Martin Hedberg berättade också att vi enligt alla traditionella geologiska modeller går mot en ny istid, det gör jorden med jämna mellanrum. Men på grund av människans klimatpåverkan så kanske det inte blir någon istid. Om termometern, om sisådär cirka 20 000 år, skulle börja tänja på minusskalan så finns det ju en enkel lösning på problemet! Släpper vi ut mängder med lustgas i atmosfären så stiger temperaturen och vi slipper istiden!

Det händer säkert en massa andra mindre bra saker med klimat och miljö, men det här är en hypotetisk tanke som inte rymmer några ifrågasättanden, tvivel eller oro för framtida generationers väl och ve.
   Lustgasen kommer naturligtvis också att påverka de landlevande djuren och även oss människor. Jag tror till exempel att användningen av antidepressiva medel skulle kunna minskas i hög grad. Sjukhusen, apoteken och systembolagen skulle få mycket mindre att göra…
   En spännande tanke som kanske bäst lämpar sig för en ny, lite vuxnare Walt Disneyproduktion till jul!

En rimfrostig och God Jul önskar
Lena Bergquist