Att samtala i grupp ger styrka

Genom att prata med andra i liknande situation, kan vi få hjälp att komma vidare i livet. Sedan 2001 finns samtalsgrupper i Västmanland där deltagarna hjälper varandra och därigenom själva får hjälp.
   – Med självhjälpsgrupper fokuserar vi på det friska och medverkar till att mobilisera den inre styrkan hos individen. Det bidrar till personlig utveckling och livskvalitet, säger Gunn Looström som är projektledare och har varit med sedan starten.

”Det positiva smittar”
Enbart i år har 200 personer varit med i samtalsgrupperna.
   Det är Försäkringskassan och Landstinget i Västmanland, tillsammans med Svenska kyrkans diakoni som ansvarar för samtalsgrupperna. För deltagarna kostar det ingenting att vara med i en grupp.
   – Styrkan i självhjälpsgrupperna är gruppens medlemmar. I gruppen blir man goda förebilder för varandra. Det positiva smittar och man ser möjligheterna, säger Elisabeth Karlsson Ellqvist som är diakon.

Samlas under gemensam rubrik
Grupperna samlas under en gemensam rubrik och träffas en gång i veckan. Det kan handla om arbetslöshet, långtidssjukskrivning, skilsmässa eller stökiga tonåringar. Eller något annat som människor vill prata om. Ofta träffas även deltagarna vid andra tillfällen och promenerar, äter eller gör andra saker tillsammans.
   Alla i en samtalsgrupp har tystnadsplikt. Även om självhjälpsgrupperna kan avlasta sjukvården ersätter de inte terapi eller professionell vård för dem som behöver det.
   – Det är viktigt att man kommer till gruppen när man orkar att både ge och ta, säger Gunn Looström. Den som behöver akut hjälp måste först få det individuellt. Men det kan vara bra för en behandlare att hänvisa vidare till en samtalsgrupp.

Vanligt i Danmark och Norge
Metoden med samtalsgrupper är vanlig i Danmark och Norge. Den har hämtat inspiration från Antonovskijs teorier om hur viktigt det är för människors hälsa att känna samhörighet och sammanhang.
   – Något som skiljer de här grupperna från professionell terapi är ömsesidigheten, betonar Elisabeth Karlsson Ellqvist. Här finns en närhet till problemen, de som arbetar professionellt måste hålla distans.
   Den psykosociala hälsan är en viktig del i folkhälsoarbetet. Självhjälpsgrupper kan bidra till att vi får ett friskare samhälle där människor bryr sig om varandra.
   – När vi har informerat om självhjälpsgrupper i bostadsområden och på Centrallasarettet har gruppdeltagare, representanter för diakonin och olika kommunala projekt medverkat, säger Sivor Nilsson vid Hälsa och Livskvalitet. Därigenom erbjuds många olika möjligheter.
   – Många behöver tid innan de bestämmer sig för att gå med. Men det är fantastiskt att se hur människor utvecklas av att vara med i en samtalsgrupp.

Vill du veta mer eller anmäla dig till en grupp? Ring Hälsa och Livskvalitet, telefon 021-32 89 25.

De har fått hjälp att gå vidare
Ylva Sjöberg och Ewa Jonasson har båda fått hjälp att bryta isolering och gå vidare i livet. Genom sina självhjälpsgrupper har de alltid någon att dela erfarenheter med. Men även att träffas och göra roliga saker tillsammans med.

Ewa Jonasson har arbetat som lärare i många år men i augusti 2001 orkade hon inte längre.
   – Jag gick i däck. Orkade ingenting, var utbränd. Jag låg bara på soffan framför tv:n och blev isolerad. Ett halvår senare damp det ner en gul lapp i brevlådan med information om självhjälpsgrupper.
   Ewa blev arg över lappen och undrade vem det var som tyckte att hon behövde vara med i en samtalsgrupp. Men när hon tittade efter såg hon att det satt likadana lappar i grannarnas brevlådor.
   – Då läste jag lappen och tänkte efter, säger Ewa Jonasson. Och så gick jag med, men jag var rädd för att det skulle vara konstigt folk i gruppen.
Alla i Ewas grupp var långtidssjukskrivna när gruppen startade, de bor nära varandra och är i samma ålder.
   – Gruppen har betytt så mycket för mig. Den har gett mig vänner för livet och livskvalitet. Vi har visat våra svagaste sidor för varandra och vuxit tillsammans. De känns som barndomsvänner.

Behövde prata med andra
Ylva Sjöberg var med i en grupp som upplöstes i somras. Då hade den träffats under två år. Alla i gruppen hade en skilsmässa bakom sig och behövde prata med andra som upplevt samma sak.
   – Vi var i olika åldrar och bodde på olika ställen i stan men vi fungerade jättebra ihop. Genom gruppen har jag alltid någon att ringa till. Men efter två år kände vi att vi var redo att gå vidare.

Är själv gruppledare
Nu hjälper Ylva Sjöberg till som gruppledare i en ny grupp, eller igångsättare som det kallas.
   – Gruppledaren är med de första gångerna, ser till att gruppen kommer igång och håller ihop den. Sedan ska jag dra mig tillbaka, men finns till hands och kommer tillbaka när det behövs.
   Både Ylva och Ewa anser att självhjälpsgrupper skulle kunna betyda mycket för folkhälsan. När människor mår bättre psykosocialt kan sjukvården avlastas.
   Nu arbetstränar Ewa och känner stödet från gruppen. Där kan hon alltid prata och få hjälp att gå vidare. Samtidigt som hon hjälper andra.

Text och foto: Marita Gustavsson