I slutet av 1980-talet lade Ingvar Pettersson om sitt konventionella jordbruk till ekologiskt. Han kände en oro för vad användningen av kemiska bekämpningsmedel kan innebära för människor, djur och växter.
   – Det kändes inte rätt att spruta med kemikalier på något som skulle bli mat, säger Ingvar Pettersson.
   Idag vet forskarna att bekämpningsmedel kan läcka från åkrar till sjöar och vattendrag. De vet också att växter och djur kan få nedsatt fruktsamhet, rubbad ämnesomsättning och försämrad fröbildning.

”Man mognar i sin roll”
Ingvar Pettersson är tredje generationen lantbrukare på Stora Hällsta, som ligger strax utanför Sala. Som yngste pojke i en syskonskara på nio kände han ett ansvar att driva gården efter sin far.
   – Intresset för jordbruk har varierat, men man mognar i sin roll. Nu har det blivit en livsstil som det skulle vara svårt att vara utan. Att få se grödorna växa, att så och skörda och att leva med djur – det finns en livskvalitet i det, säger han.

De sista entusiasterna
Sedan 1969 har han drivit lantbruk i egen regi tillsammans med hustrun Gunnel. För åtta år sedan byggde de en egen kvarn, som numera är den enda i länet som mal spannmål till mjöl.
   – Vi är de sista entusiasterna. Det är en liten protest mot de krafter som verkar för centralisering och storskalighet, som leder till allt längre transporter, säger Ingvar Pettersson.
   Idag har de även ett bageri. Bröd, mjöl och gryn säljs till livsmedelsaffärer och skolor, men även i den lilla gårdsbutiken.
   – Jag tycker att det skulle vara svårt att bara vara råvaruproducent och skicka iväg grödorna. Det är lätt att de försvinner i mängden. Det är stimulerande att vidareförädla och sälja direkt till konsumenterna. Då kan jag också ge dem kunskap om hur produktionen går till.

Varierad växtföljd
Grunden i Ingvar Petterssons ekologiska produktion, som även är KRAV-godkänd, är att:
   • Grödorna får sin näring från egen kvävefixering och från stallgödsel.
   • Växtföljden är varierad. Det gör att jorden blir bördigare, ogräset får svårare att konkurrera med de odlade grödorna och skadedjur och sjukdomar får svårare att överleva och föröka sig.
   • Djuren får utlopp för sitt naturliga beteende, till exempel diar kalvarna sina mödrar under mjölkperioden.
   Ingvar Pettersson bedriver växelbruk mellan spannmål och vallgrödor på 85 hektar åkermark. Det gäller att få näringen att gå runt i ett så slutet kretslopp som möjligt: från marken via växterna och djuren och tillbaka till marken. Det görs genom att odla vallgrödor, som kan ta upp kväve från luften.
   Vallgrödorna plöjs ner i jorden, där de med hjälp av daggmaskar, bakterier och andra mikroorganismer blir till mull och lättillgänglig näring till det spannmål som sedan odlas på åkern.
   Ingvar Pettersson tror på en framtid för ekologisk och närproducerad mat.
   – Jag tror inte på något annat. Återcirkulation av näring är enda sättet för oss att slippa tära på ändliga resurser. Och grunden i ett uthålligt samhälle är maten, som vi behöver varje dag. Den ska produceras så nära konsumenten som möjligt, säger han.

Är det svårare att försörja sig på ekologiskt lantbruk
än på konventionellt?
   – Nej, snarare tvärtom, dels för att vi får lite mer stödpengar från EU, dels för att det är en bättre prisnivå på ekologiska livsmedel.

Gympar en gång i veckan
Arbetet på gården tar Ingvar Petterssons mesta tid. I arbetsuppgifterna ingår kontorsarbete, reparationer, djurskötsel samt att plöja, harva, så, mala mjöl och köra ut bröd, för att nämna några saker.
   Tiden är knapp för att hinna med fritidsintressen. Men under vintern gympar han en gång i veckan tillsammans med ett gäng andra lantbrukare. Det har de gjort i 20 år. Ingvar Pettersson tycker att det är ett bra sätt att fylla på krafter.
   – Man ska ha lite mer ork än det vardagliga, säger han.
Nu, sedan de fick fem anställda på gården, kan han och hustrun också ta en eller två veckors semester varje år.
   – Annars är det så att jag jobbar alldeles för mycket. Det har jag alltid gjort

Text: Anna Björkman Randberg
Foto: Kim Lill