Ställ
tiden, som djuren!
Det
snöar utanför mitt fönster. Blöta och tunga,
men målmedvetna flingor tar snabbaste vägen mot gräsmattan.
Det kunde lika gärna ha regnat, eftersom det bara är
en minusgrad.
Grässtråna har sträckt på
sig så mycket de bara kan. Men de för en ojämn
kamp mot snön, inom ett par timmar kommer de att vara täckta.
Gräsmattan byts mot ett snötäcke, gräsklippning
mot snöskottning.
Jag har aldrig haft något riktigt bra
förhållande till vintern, den känns snål
på något sätt: bjuder på tunna, bleka färgskalor
och kyla. Vintern är något jag tidigare velat hasta
förbi så fort som möjligt, gömma och glömma.
Aktiviteterna
ses som huvudsaken
Min arbetshypotes inför den här vintern är att
försöka ta tillvara varenda snålblåsig sekund.
Man kan ju faktiskt vila i det bleka och låta själen
få lugn och ro. Ofta tänker vi oss att alla våra
aktiviteter är huvudsaken och att vi vilar för att orka
med dem. Varför inte vända på saken och fokusera
på vilan. Vila i varat.
Jag tänker på författaren och
fysikern Bodil Jönsson som myntade begreppet ställtid,
den tid det tar att ställa in sig på något nytt.
Handen på hjärtat, brukar du boka
in ställtid i din almanacka före nya arbetsuppgifter,
möten och förändringar i livet? Eller rusar livet
vidare sekund för sekund, som en rad dominobrickor som faller
en efter en tills de tar slut?
Jorddjuren
drar snötäcket över sig
Vi kan nog lära oss mycket av naturen om hur vi ska förhålla
oss till livet.
Björnar, grävlingar och igelkottar
vilar sig igenom vintern och för dem är det lika självklart
att vara under vintern som att göra
under sommaren.
Jorddjuren gäspar och drar snötäcket
över sina huvuden, inget konstigt med det, det är helt
enkelt dags att dra ner på tempot. Vissa smådjur som
fjärilar, skalbaggar och steklar överlever genom att
de skaffar sig ny avkomma som övervintrar i form av ägg,
larv eller puppa.
Om vi letar noga kan vi finna alla dessa småkryp
i källare och på vindar, i springor och prång.
Bina håller värmen i sina snötäckta kupor
genom att krypa närmare varandra så att de bildar en
tät boll. Under vinterns gång byter de plats med varandra
så att alla bisamhällets medborgare får njuta
av värmen som finns i mitten.
Dessa smådjur har fattat det där
med ställtid, att samla kraft för att klara den stora
sommarföreställningen, den som för dem bara erbjuds
en enda gång i livet.
Vintervilan
förebådar förändringar
Utanför mitt fönster har snöflingorna bytts ut
mot ett gråfuktigt dis. Det har börjat mörkna
och ljusen i fönstren tänds allt eftersom grannarna
kommer hem från sina arbeten. Om några timmar kommer
lamporna i fönstren att slockna, en efter en. Sedan tar sömnen
vid för de flesta.
Så är det med sömnen, ställtiden
och vintervilan de ger oss möjlighet att samla
kraft, men innebär också något mer. Vilan är
inte bara en parentes mellan aktiviteter utan har ett värde
i sig, i alla fall för oss människor som ska samla erfarenheter
och utvecklas under många år.
Visst är det så att sömnen och
drömmen skapar ny förståelse: Sov på
saken, så löser du problemen. Ställtiden
gör oss förberedda att ta oss an nya uppgifter
tänk efter före och ger oss möjlighet
att samla alla erfarenheter vi har för att skapa nya handlingsalternativ.
Vintervilan förebådar nog större
förändringar. Kanske gör vi under den här
vintern som fjärilen; går från ägg, puppa
och larv till fjäril och utvecklar något nytt som vi
över huvud taget inte kunde räkna ut under höstens
spring i korridorer.
Inga
krav på resultat
Ta chansen den här vintern, skapa utrymme för ställtid
och vintervila. Det kanske handlar om att vila i öppenheten,
att ta emot det som kommer inifrån och utifrån, utan
att ha några specifika krav på resultat eller förutfattade
meningar om vad som är rätt och fel. Sedan är det
förstås trevligt att ingå i en gemenskap, att
precis som bina kunna ge värme och få värme, eftersom
vintern är lång.
Foto: Kim Lill
Björnen
sover
På hösten går björnen i ide. Idet
görs i ordning i en utgrävd myrstack, under en
stor sten i en bergskreva eller en grävd jordhåla.
När det blivit vår kommer björnen ut.
Björnen äter ingenting under
tiden i idet; den lever på fettreserver som den byggt
upp under hösten. Den sover tungt, hjärtat slår
saktare än normalt och kroppstemperaturen sjunker några
grader. Matsmältningsapparaten fungerar inte och urinproduktionen
har helt upphört.
En viktig orsak till att björnen
sover bort vintern är bristen på mat, eftersom
den mest äter växter.
Lika
små som ekorrar
Mitt i smällkalla vintern föds björnungarna
i idet. Där inne är det varmt och ombonat, och
de små nakna ungarna behöver inte frysa. En nyfödd
björnunge väger bara några hekto och är
lika liten som en ekorre. Oftast får björnhonan
två till tre ungar. De ligger och diar sin mamma,
och lämnar inte idet förrän i maj.
Har
funnits över hela landet
Vi har haft björn i hela Sverige, förutom på
Gotland. Historien berättar inte när björnarna
försvann från södra Sverige men i mitten
på 1800-talet fanns cirka 1 700 björnar. Därefter
minskade antalet björnar snabbt till följd av
laglig jakt. I slutet av 1800-talet fanns bara ett fåtal
björnar kvar. Därefter fredades de i allt större
omfattning och 1927 fredades de helt. I och med det började
antalet björnar öka igen till dagens nivå
på cirka 1 000 djur.
Idag får björnar jagas genom
licensierad skyddsjakt. Naturvårdsverket bestämmer
hur många björnar som får skjutas samt
var och när de får skjutas. Varje år får
cirka 60 björnar skjutas.
Allätande
skogsdjur
På våren gräver björnen fram myror,
rötter och spirande gräs och örter. Om sommaren
äter den gröna växtdelar av olika slag. Eftersommar
och höst är blåbär och andra bär
den viktigaste födan. Under våren händer
det att den dödar stora däggdjur som älg
och ren. Det sker även under försommaren när
älgkalvarna är små.
Visste
du att:
En björn kan springa snabbt, 50 km/tim, men
bara korta sträckor.
Myror är en av björnarnas huvudrätt
under vår och sommar.
En vuxen björnhane kan ha ett hemområde
som är större än Gotland.
Källa:
Världsnaturfonden WWF, www.wwf.se
|
|