Ställ tiden, som djuren!
Det snöar utanför mitt fönster. Blöta och tunga, men målmedvetna flingor tar snabbaste vägen mot gräsmattan. Det kunde lika gärna ha regnat, eftersom det bara är en minusgrad.
   Grässtråna har sträckt på sig så mycket de bara kan. Men de för en ojämn kamp mot snön, inom ett par timmar kommer de att vara täckta. Gräsmattan byts mot ett snötäcke, gräsklippning mot snöskottning.
   Jag har aldrig haft något riktigt bra förhållande till vintern, den känns snål på något sätt: bjuder på tunna, bleka färgskalor och kyla. Vintern är något jag tidigare velat hasta förbi så fort som möjligt, gömma och glömma.

Aktiviteterna ses som huvudsaken
Min arbetshypotes inför den här vintern är att försöka ta tillvara varenda snålblåsig sekund. Man kan ju faktiskt vila i det bleka och låta själen få lugn och ro. Ofta tänker vi oss att alla våra aktiviteter är huvudsaken och att vi vilar för att orka med dem. Varför inte vända på saken och fokusera på vilan. Vila i varat.
   Jag tänker på författaren och fysikern Bodil Jönsson som myntade begreppet ”ställtid”, den tid det tar att ställa in sig på något nytt.
   Handen på hjärtat, brukar du boka in ställtid i din almanacka före nya arbetsuppgifter, möten och förändringar i livet? Eller rusar livet vidare sekund för sekund, som en rad dominobrickor som faller en efter en tills de tar slut?

Jorddjuren drar snötäcket över sig
Vi kan nog lära oss mycket av naturen om hur vi ska förhålla oss till livet.
   Björnar, grävlingar och igelkottar vilar sig igenom vintern och för dem är det lika självklart att ”vara” under vintern som att ”göra” under sommaren.
   Jorddjuren gäspar och drar snötäcket över sina huvuden, inget konstigt med det, det är helt enkelt dags att dra ner på tempot. Vissa smådjur som fjärilar, skalbaggar och steklar överlever genom att de skaffar sig ny avkomma som övervintrar i form av ägg, larv eller puppa.
   Om vi letar noga kan vi finna alla dessa småkryp i källare och på vindar, i springor och prång. Bina håller värmen i sina snötäckta kupor genom att krypa närmare varandra så att de bildar en tät boll. Under vinterns gång byter de plats med varandra så att alla bisamhällets medborgare får njuta av värmen som finns i mitten.
   Dessa smådjur har fattat det där med ställtid, att samla kraft för att klara den stora sommarföreställningen, den som för dem bara erbjuds en enda gång i livet.

Vintervilan förebådar förändringar
Utanför mitt fönster har snöflingorna bytts ut mot ett gråfuktigt dis. Det har börjat mörkna och ljusen i fönstren tänds allt eftersom grannarna kommer hem från sina arbeten. Om några timmar kommer lamporna i fönstren att slockna, en efter en. Sedan tar sömnen vid för de flesta.
   Så är det med sömnen, ställtiden – och vintervilan – de ger oss möjlighet att samla kraft, men innebär också något mer. Vilan är inte bara en parentes mellan aktiviteter utan har ett värde i sig, i alla fall för oss människor som ska samla erfarenheter och utvecklas under många år.
   Visst är det så att sömnen och drömmen skapar ny förståelse: ”Sov på saken”, så löser du problemen. Ställtiden gör oss förberedda att ta oss an nya uppgifter – ”tänk efter före” – och ger oss möjlighet att samla alla erfarenheter vi har för att skapa nya handlingsalternativ.
   Vintervilan förebådar nog större förändringar. Kanske gör vi under den här vintern som fjärilen; går från ägg, puppa och larv till fjäril och utvecklar något nytt som vi över huvud taget inte kunde räkna ut under höstens spring i korridorer.

Inga krav på resultat
Ta chansen den här vintern, skapa utrymme för ställtid och vintervila. Det kanske handlar om att vila i öppenheten, att ta emot det som kommer inifrån och utifrån, utan att ha några specifika krav på resultat eller förutfattade meningar om vad som är rätt och fel. Sedan är det förstås trevligt att ingå i en gemenskap, att precis som bina kunna ge värme och få värme, eftersom vintern är lång.

Foto: Kim Lill

Björnen sover…
På hösten går björnen i ide. Idet görs i ordning i en utgrävd myrstack, under en stor sten i en bergskreva eller en grävd jordhåla. När det blivit vår kommer björnen ut.
   Björnen äter ingenting under tiden i idet; den lever på fettreserver som den byggt upp under hösten. Den sover tungt, hjärtat slår saktare än normalt och kroppstemperaturen sjunker några grader. Matsmältningsapparaten fungerar inte och urinproduktionen har helt upphört.
   En viktig orsak till att björnen sover bort vintern är bristen på mat, eftersom den mest äter växter.

Lika små som ekorrar
Mitt i smällkalla vintern föds björnungarna i idet. Där inne är det varmt och ombonat, och de små nakna ungarna behöver inte frysa. En nyfödd björnunge väger bara några hekto och är lika liten som en ekorre. Oftast får björnhonan två till tre ungar. De ligger och diar sin mamma, och lämnar inte idet förrän i maj.

Har funnits över hela landet
Vi har haft björn i hela Sverige, förutom på Gotland. Historien berättar inte när björnarna försvann från södra Sverige men i mitten på 1800-talet fanns cirka 1 700 björnar. Därefter minskade antalet björnar snabbt till följd av laglig jakt. I slutet av 1800-talet fanns bara ett fåtal björnar kvar. Därefter fredades de i allt större omfattning och 1927 fredades de helt. I och med det började antalet björnar öka igen till dagens nivå på cirka 1 000 djur.
   Idag får björnar jagas genom licensierad skyddsjakt. Naturvårdsverket bestämmer hur många björnar som får skjutas samt var och när de får skjutas. Varje år får cirka 60 björnar skjutas.

Allätande skogsdjur
På våren gräver björnen fram myror, rötter och spirande gräs och örter. Om sommaren äter den gröna växtdelar av olika slag. Eftersommar och höst är blåbär och andra bär den viktigaste födan. Under våren händer det att den dödar stora däggdjur som älg och ren. Det sker även under försommaren när älgkalvarna är små.

Visste du att:
• En björn kan springa snabbt, 50 km/tim, men bara korta sträckor.
• Myror är en av björnarnas huvudrätt under vår och sommar.
• En vuxen björnhane kan ha ett hemområde som är större än Gotland.

Källa: Världsnaturfonden WWF, www.wwf.se