Rum för naturen. Sune Waardahl, som arbetat med miljöfrågor i Västerås stad i 30 år, vill se ett naturum vid Mälarens strand. Ett sådant hus kostar flera tiotals miljoner kronor, men det är inte så mycket som det låter, anser han. – Det motsvarar bara 3-4 rondeller.

Så gick det med Sunes på drömmar

Sunes drömmar var rubriken på en artikel i det allra första numret av Gröna Draken, hösten 1994. Den handlade om Västerås miljöchef Sune Waardahl, som med stort engagemang berättade om sina miljövisioner.
  Efter tre decennier i kommunens tjänst är det nu dags för pension – och bokslut. Hur gick det med drömmarna?

Den här gången träffas vi en solig försommardag nere vid Mälarens strand. För nitton år sedan satt vi på varsin sida av miljöchefens stora skrivbord inne i Stadshuset. Även om det kanske inte ligger någon djupare tanke bakom finns det en viss symbolik i valet av mötesplats.
  Gång på gång under samtalet återkommer Sune Waardahl nämligen till hur viktigt det är att komma utanför Stadshusets väggar med de frågor han vigt större delen av sitt yrkesliv åt.
  – Vi måste bli mer synliga och vara ute i kommunen och träffa folk så att de blir engagerade, säger han.

Han säger ”vi”, men om några dagar lämnar han in nyckeln till Stadshuset, där han tillbringat trettio år. Först som miljöinspektör, sedan som chef för miljö- och hälsoskyddsförvaltningen och de sista tretton åren verksam med samhällsstrategiska frågor på stadsledningskontoret.
  Det har hänt mycket positivt sedan början av 1990-talet, framhåller Sune Waardahl, när jag ber honom om ett ”bokslut” över den tid han kan överblicka. Som exempel nämner han en omfattande marksanering, den stora satsningen på biogasproduktion och bättre koll på dagvattnet.
  Sedan några år tillbaka finns också ett bra miljöprogram som anger vad som behöver göras (”även om många av åtgärderna återstår”).
  – Att Västerås i år blev tredje bästa miljökommun i tidningen Miljöaktuellts ranking är naturligtvis ett kvitto på att vi har gjort mycket som är bra.

Men allt är inte frid och fröjd. Långt därifrån. Precis som vid intervjun 1994 lyfter han fram den stora miljöskuld vi som lever idag har samlat på oss och vältrar över på kommande generationer. Enligt Sune Waardahl handlar det om mångmiljardbelopp – bara i Västerås.
  – Det är inte så att jag vill uppvigla västeråsarna, men jag är förvånad över att det inte finns fler som protesterar och kräver att vi ska sluta stjäla av ungarna. För det är ju det vi gör.
  För 19 år sedan drömde han om att miljöskulden successivt skulle minska. Men någon större ”amortering” tycker han sig inte kunna se. Skulden har snarare ökat.  
  – Det är det som är problemet och det hänger samman med den ökande konsumtionen som tär på jordens resurser. Vi lever helt enkelt över våra tillgångar.

När Sune Waardahl började arbeta med miljöfrågor fanns det förvisso många stora problem att ta i tu med. Men på något sätt var det ändå enklare jämfört med idag, tycker han. Då handlade det om påtagliga och handfasta miljöproblem som försurning och utsläpp från industrier och avlopp i luft och vatten.
  Nu är det nya hot och utmaningar som är svårare att hantera, till exempel klimatfrågan och alla kemikalier vi omger oss med i vardagen.
  – Det är komplexa system som är svårare att förstå. Mycket är också kopplat till vårt sätt att leva, och det gör det ännu mer komplicerat.

Hur har det då gått med hans särskilda skötebarn – Mälaren? Miljöchefens vision 1994 var att Mälaren skulle bli en ren sjö, fri från miljöfarliga utsläpp och andra föroreningar. En sjö där människor kan bada obehindrat och där växter och djur kan finna livsrum.
  – Helt klart mår Mälaren bättre idag än för 19 år sedan med bland annat minskade utsläpp av kväve och traditionella miljögifter från jordbruk och industrier. Men det återstår mycket arbete och det behövs aktiva insatser för att till exempel komma tillrätta med alla kemikalier som hamnar i vattnet.
  Ett av de sista projekten med en tydlig koppling till Mälaren som Sune Waardahl engagerat sig i är planeringen av ett naturum i Västerås. Ett hus med placering nära Mälaren med uppgift att informera om Mälarens vatten och vara en port till hela Västmanlands natur och rika industrihistoria.
  Om naturum Mälaren blir verklighet eller ej är till stor del en fråga om finansiering. Ambitionerna är höga och kostnaderna beräknas uppgå till flera tiotals miljoner kronor.
  – Det kan låta som mycket pengar, men det motsvarar bara 3-4 rondeller, säger han och ler lite underfundigt. Inom fem år tror jag att naturum finns på plats.

Privatpersonen Sune Waardahl då, vad har hänt med honom? Lever han annorlunda idag än 1994? Han försöker leva resurssnålt, säger han. Åker väldigt lite bil och är sparsam med utlandsresorna.
  – Den största förändringen är nog maten. Vi äter mycket mindre kött i familjen än tidigare och så mycket som möjligt är ekologiskt och närproducerat.

Innan vi skiljs åt tar vi en runda med bilen och pratar om stadens utveckling under senare år. Vi ser många exempel på den förtätning som sker, liksom byggnationen längs Mälarens stränder. I grunden är han positiv till detta, men han höjer samtidigt ett varnande finger.
  – Vi måste klara av att växa och bygga ut samtidigt som vi bevarar det gröna. Idag tycker jag att exploateringen har gått för långt och att det är för lite grönt.
  Återigen säger han ”vi”, men snart är han pensionär och har inte längre något ansvar för stadens utveckling. Åtminstone inte som kommunal tjänsteman.

Det finns dock många andra sätt att engagera sig, framhåller Sune Waardahl och berättar om förfrågningar han fått från olika håll.
  – Inget är bestämt, men det är mycket som låter kul.
  Någonstans dyker han säkert så småningom upp med nya drömmar, visioner och projekt.



.

Text: Kjell Gustavsson
Foto: Linda Karlsson