Med blick för skräp



Vivi Båvner

Född: Stockholm år 1984

Arbetar med: Kreativ miljökunskap i egna företaget Viveco

Utbildning: Magisterexamen i miljövetenskap och kommunikation

Familj: Maken Nils, barnen Rebecka och Stig

Äter: Vegetariskt, gärna kryddigt och mustigt

 

Med uppmärksammade bortskänkes-sajten bjussa.se, workshops och inspirationsföreläsningar vill miljökonsulten Vivi Båvner vända på bilden av avfall; från skitigt skräp till outnyttjad, smått fantastisk resurs.

Sommaren har dragit sin
kanske sista suck. Vivi Båvner och familjens minsting Stig tar emot på altanen av det stora, gula trähuset i Karbenning. I taket hänger en färggrann vimpel av gamla tyger som också fått klä en annars naken lampskärm. Vi blickar ut över trädgården och ser resterna av en gammal eka som nu tjänar pallkrage till en örtodling. I slänten neråt närmsta grannhuset står en högrest, surrad kåta.
  Att förena miljö och kreativitet har blivit Vivis sigill. I företaget Viveco miljökonsult jobbar hon och maken Nisse Båvner med utvecklingsfrågor inom miljö, landsbygdsutveckling och skogsbruk.
  Vivis miljöintresse växte till liv i lugna, lummiga Stockholmsförorten Sköndal. Hon var tidigt skarp och vältalig. Nyfiken och framåt. Föräldrarna, båda finska, uppmuntrade alltid till läsning och tog henne på många resor genom Europa.
 – Scoutrörelsen fostrade också. Jag fick lära mig hur allt hänger ihop. Att bygga utifrån vad som fanns omkring oss. Naturen blev viktig för mig. Jag insåg att det sätt vi människor lever på här ställer till det rätt rejält.
  Tidigt fick hon höra av sin pappa att framtiden finns i soporna.
  – Han sa vid något tillfälle att mänskligheten lär drunkna i sopberget.
  Hon väger orden noggrant.
 – Alla berörs vi av avfallet och alla ger vi upphov till det. Problematiken att vi gräver upp resurser ur jorden i en allt högre takt och sprider ut dem kan ingen svära sig fri från. Det är min sanna övertygelse att vi måste maximera nyttan av det vi redan producerat.

Med en magisterexamen i miljövetenskap, kommunikation och beslutsfattande samt studier i internationell avfallshantering gav sig Vivi ut i världen. Hon höll sig oblyg och ödmjuk. Resor till bland annat Tanzania, Kuba, Malaysia och Indien kom i stor utsträckning att forma hennes världsbild.
  2008, tillbaka i Sverige, mötte hon en arbetsmarknad präglad av ekonomisk kris. Det var ordentligt ont om jobb.
 – Miljöjobbet måste ändå göras tänkte jag och valde att samla min kunskap, mitt engagemang och min inspiration.
  Företaget Viveco var fött och Vivi erbjöd utbildning, revision och diplomering inom miljöområdet. Så kom det sig att Nisse blev antagen till en skogsmästarutbildning i Skinnskatteberg och livet förde dem, via ett bröllop vid sjön Båven, från Stockholm till Bergslagen. En tanke om att nå ut med sin miljökunskap på ett mer kreativt sätt fick fäste. Filosofin om att göra nytt av gammalt och få saker som kastas att gå ett extra varv paketerades som en workshop.
 – Med Pimp my Trash, som idag är en del av Viveco, vill jag förena avfallskunskap och konstskapande. Få fler att tänka i ordningen minska, återanvända, återvinna. Enkelt beskrivet handlar det om att köpa mindre skit, slänga mindre skräp och återanvända mer, säger Vivi.

Att tala om svåra saker på ett lättbegripligt sätt är en konst Vivi behärskar till fullo. Inte minst vägrar hon ge upp tron på att en bättre värld är möjlig. Hon är ömsom vass, ömsom varm – har alltid nära till skratt. Och gråt, hävdar hon.
  – Som småbarnsförälder med duktighetssyndrom händer det titt som tätt att jag tappar modet.
  Att en positiv livssyn gör livet lättare är hennes övertygelse, men människor som slår ifrån sig eget ansvar gör henne arg. Inte sällan väljer Vivi konstruktiva sätt att kanalisera sin frustration på. Så är fallet med bakgrunden till sajten bjussa.se som hon driver tillsammans med en gammal scoutkompis. Sajten används av privatpersoner, företag och föreningar för att skänka saker de inte längre behöver. En konkret aktion mot slit-och-släng-kulturen.
  – I Sverige är vi rätt bra på att källsortera, men vi måste bli bättre på att minska vid källan. Sedan förra året arbetar Vivi också som projektledare för Leader Berslagen, EU:s landsbygdsutvecklingsprogram.


Maken Nisse sladdar in på gården med cykel och hund, har just lämnat av 2-åriga Rebecka på förskolan som drivs som föräldrakooperativ. Aktiva människor med mycket driv i är en av många anledningar till familjen slagit rot här. I Karbenning finns lugnet och naturen.
  – Tydlighet och avkoppling är en förutsättning för att vardagen ska fungera, särskilt med två små barn, berättar Vivi. Vi försöker balansera uppkoppling och avkoppling. Att-göra-listorna är a och o. Blir stressen för stor hjälper några längder i simbassängen. På så sätt kommer kroppen i takt.

Det råder ingen tvekan om att Vivi är full av tro, hopp och entusiasm. På frågan vad som tänder hennes eget hopp och inspiration dröjer inte svaret länge.
  – Unga människor. Jag sätter mitt hopp till dem. Hon anser att vi sakta men säkert sågar grenen vi sitter på.
  – Det jag kan göra är att tillhandahålla människor omkring mig en trubbigare såg… Hon hejdar sig. Ler brett.
 – … dålig liknelse kanske. Jag vill i vilket fall dämpa fallet.

Text och foto: Linda Karlsson