Svamplycka. Att plocka svamp handlar om så mycket mer än själva svampen, anser Eivor Lindgren, svampkonsulent. Det ger fina naturupplevelser och passar alla åldrar, man kan inte ha bråttom i svampskogen. Dessutom är svamp en smakfull läckerhet på middagsbordet.

Läckerheterna väntar i skogen

Plocka inte bara kantareller, det finns så många andra läckerheter i skogen. Till exempel mandelriskan som smakar skaldjur. Gröna Draken följde med svampkonsulenten Eivor Lindgren ut i svampskogen. Här delar hon med sig av sin svampkunskap.

Vi har stämt träff med svampkonsulenten Eivor Lindgren och vandrar in i skogen på en liten stig. Hon ser sig omkring, läser av trädslagen, mossor och ormbunkar. Var är marken torr, var är det fuktigt? Det dröjer inte många minuter förrän hon hittar den första svampen, en liten fin sandsopp.
  Men svampplockning handlar om så mycket mer än själva svampen, anser hon. Den ger både naturupplevelser och motion. Och att leta efter svamp passar alla åldrar, man kan inte ha bråttom i svampskogen.
  – Tystnaden och lugnet i skogen gör oss harmoniska. Egentligen finns det bara en nackdel med att plocka svamp. Det är beroendeframkallande, säger Eivor Lindgren.
  När hon gick i pension efter många år som lärare ville hon göra något för sin egen skull och utbildade sig till svampkonsulent vid universitetet i Umeå.
  – Det finns 260 svampkonsulenter i Sverige. Vi har träffar och följer forskningen, ju mer man lär sig desto mer spännande blir det.

Många grupper med allt från förskolebarn till pensionärer har följt med Eivor Lindgren ut i svampskogen. Hon brukar framhålla att det är bra att lära sig några fler svampar än kantarell. Då blir det roligare att plocka och svampen räcker till fler. Sandsoppen, som hon hittade på stigen, är en bra nybörjarsvamp tycker hon, lätt att känna igen. Den växer i tallskog precis som tegelkremla och smörsopp. Vid en gran hittar vi en mandelkremla, med brunröd hatt och även ett par fina citronslemskivlingar. Under några aspar växer aspsoppar med sina orangefärgade hattar. Vi går vidare i sakta mak och plötsligt pekar hon på några fina mandelriskor
  – Här har vi en riktig raritet. Mandelriskan smakar skaldjur när man stuvar den.
  Vi luktar försiktigt, och det stämmer mycket riktigt – doften påminner om skaldjur.

Några kantareller hittar vi också. Att kantarellen är så populär tror Eivor Lindgren har att göra med att den växer nästan överallt, är lätt att hitta och inte så lätt förväxlas med andra svampar. Hennes egen favorit är karljohan, men i år ser det inte ut att bli något karl johan-år.

Solen strilar ner mellan trädkronorna i blandskogen där vi vandrar fram. Eivor Lindgren slår sig ner på en sten och tittar i korgen. Där har hon några kartonger för att skilja på olika arter. Det är viktigt att bara plocka svampar man är helt säker på, betonar hon. Och enbart exemplar som är fasta och friska.
  Svampar ska behandlas som ömtålig färskvara och helst plockas i korg, de blir snabbt dåliga i en plastpåse. Om man inte äter upp svampen direkt kan den förvällas och frysas in.
  Eivor Lindgren berättar att hon ofta torkar svampen, en bra förvaringsmetod som förstärker smaken. All svamp går bra att torka, men kantarell kan upplevas som besk i torkad form, förklarar hon. Eivor Lindgren visar några bra svampböcker. Pelle Holmbergs Nya svampboken till exempel med tydliga bilder på svampar i olika stadier och även tillagningstips. Det finns också bra fälthandböcker som är lätta att ha i korgen.

Det kommer ytterligare ett par svampplockare gående på stigen. Eva Björklind och Tuula Vuovinen berättar att de är arbetskamrater som båda längtar ut i skogen.
  – Vi kommer inte ut så ofta som vi skulle vilja, men idag sa vi att nu ska det bli av, säger Eva Björklind.
  Svampkonsulenten tittar på deras svamp och konstaterar att de hittat en hel del.
  – Ni har rensat så fint, då blir det mycket enklare när ni kommer hem, säger hon.

Text: Marita Gustavsson
Foto: Ronja Honkala