En ekoböna på hojen



Susan Johansson

Ålder: 45 år

Familj: Sambo

Bor: Bostadsrättslägenhet i Surahammar, gammalt hus i Västerfärnebo

Senast lästa bok: Eldvittnet av Kepler

Äter helst: Medelhavsmat, med alla goda röror


Dricker helst:
Dricker det mesta, men helst aprikosjuice


Kör gärna: Motorcykel

 

Susan Johansson kånkar in stora kartonger till sin lilla butik Fröken Flora & Ekobönan, som är inrymd i ett gammalt rödmålat före detta badhus i Sätra Brunn. Inne i affären fyller hon hyllorna med ekologisk choklad, äppelmust från Hallstahammar och honung från Sätra Brunn.
  Att starta en butik med hantverk och ekologiska varor var en gammal dröm för henne.
  – Jag träffade Vanja Evertsson när vi åkte motorcykel, hon är florist och ville starta en blomsteraffär. Så vi slog oss ihop här i Sätra Brunn och nu har vi även fått med Katarina Wistrand, som återvinner och gör nytt av gamla saker..

Det är Susan, eller Lillan som hon kallas i vänkretsen, som är ekobönan. En tjej med mycket skinn på näsan, levnadsglad och med nära till skratt. Varför ”bönan” även är ekologisk har hon egentligen inget svar på.
  – Det känns bara bra och naturligt, rättvisa är viktigt för mig, förklarar hon.
  Och så är det inte mer med det. Jag gör ändå ett försök och ber henne utveckla var engagemanget kommer ifrån. Men hon är inte någon vän av stora åthävor. Hon har inga teoretiska förklaringar och det är ingen speciell bok eller film som har påverkat henne. Snarare är det något som kommit med modersmjölken.
  – Mamma har alltid tagit vara på allting, syltat och saftat, lagat och återvunnit. Det har liksom bara varit så.
  Även intresset för hantverk kommer hemifrån. Susan Johansson målar och arbetar ofta med ull. Med sitt yviga hår och sin glada uppsyn påminner hon nästan om de mjuka vättar hon formar i ull. Hon har alltid tyckt om att måla och gått många kurser i dekorationsmåleri och marmorering, berättar hon. Kunskaper hon även har nytta av när hon målar brickor och grytunderlägg med färgglada pinuppor á la 50-tal.
  Hon berättar att en morbror som har ett litet sågverk hjälper henne att såga bräder som sedan får de mest skiftande motiv. Skyltar, vättar och brickor hittar köpare i både när och fjärran.
  – Det är så roligt med marknader, jag har varit på Jokkmokks marknad, Power Meet och andra stora evenemang.

Butiken i dett gamla brunnsområdet är på något sätt ett koncentrat av människan Susan Johansson. Fullproppad med hantverk och prylar – mycket av återvunnet material. Där finns retrosaker och mängder av ekologiska och Fairtrademärkta produkter. Såväl kläder som godis och sylt, rapsolja och ekologisk glass. Här finns också ekologiska hudvårdsprodukter. Som om det inte vore nog driver Susan Johansson nämligen också en fotvårdsklinik där oljor och krämer naturligtvis är ekologiska. Något som hon däremot inte direkt basunerar ut.

  – Det är mitt val, jag vet inte ens om kunderna är medvetna om det. Jag vill bara att det ska vara naturligt.
  För att få tid till hantverket har Susan Johansson tagit sig ledigt från både fotvård och butik en dag i veckan. En dröm som rör sig i hennes huvud är att ha en stor verkstad med plats för allt som behövs i hantverket. Så nu bygger hennes sambo om ett uthus vid den gamla släktgården i Västerfärnebo. En plats där Susan är sjunde generationen och där det på logarna finns utrymme för alla hennes loppisfynd.
  – Det är ett riktigt andningshål, vi bor här i stort sett hela sommarhalvåret. I ett av magasinen står hennes motorcykel, hämtad från Belgien för tolv år sedan.
  – Jag blev inspirerad när brorsan tog hem en motorcykel från USA, säger hon och ler lyckligt.

Det har blivit flera långresor med motorcykeln, både i Sverige och ute i Europa. Nu hinner hon dock inte åka lika mycket som tidigare.
  Men hur går det ekologiska tänkandet egentligen ihop med att köra omkring på en motorcykel? Kanske har hon fått frågan förut. Svaret kommer i alla fall snabbt och tydligt:
  – En motorcykel drar inte lika mycket bränsle som en bil, förstår du. Det är bilen som är mitt stora problem och dåliga samvete. Särskilt när vi bor på landet blir det en hel del bilåkande.
 
Den naturliga följdfrågan är vad hon ska göra åt det dåliga samvetet? Men jag ställer aldrig frågan. Förr eller senare hittar Susan säkert en bra lösning. Tänker jag, sätter mig i bilen och åker hem…

Text: Marita Gustavsson
Foto: Kim Lill