Svampar är mycket mer än bara mat

Svampar är inte bara goda på middagsbordet, de har också en viktig funktion som nedbrytare i naturens känsliga kretslopp.

Det vi plockar på skogsutflykten är bara en liten del av svampen, de fruktkroppar som vissa svampar bildar ibland. Mer än 90 procent är egentligen mycelet som finns i marken eller i döda och förmultnande träd. Det är ett nätverk av en tusendels millimeter tunna trådar, så kallade hyfer.
  Såväl kantareller som penicillin, almsjuka och jäst är faktiskt svampar. Svamparnas mycel har ingen begränsad livslängd eftersom de hela tiden kan bilda nya friska vävnader.
  I Nordamerika finns en honungsskivling som breder ut sig över 100 hektar. Den är troligen omkring 1500 år gammal. I Sverige är de flesta svampar inte så stora, men mellan en och tio meter kan de bli.

I en vanlig svensk skog finns omkring 300 svamparter, i hela Sverige tusentals olika arter. Omkring 4 000 av dem är så kallade ”storsvampar” där man kan se fruktkropparna med blotta ögat.

Många skulle vilja odla svamp och det fungerar med en del arter. Champinjoner odlas till exempel i nedlagda gruvor i norra Sverige. Odling av kantareller har lyckats i ett forskningsprojekt vid Lantbruksuniversitetet på Ultuna. Det ligger mycket forskning bakom detta, och försöksodlingar pågår runtom i landet. Du kan prova att slänga svamprens i trädgården, på det ställe som mest liknar platsen där svampen trivdes. Med lite tur kan du få vissa arter att trivas.
  Lämna gärna döda träd i trädgården som ett minireservat för alla olika arter av svampar, mossor, lavar och insekter. En gammal stubbe eller dött träd är hem för tusentals olika organismer. Om många gör samma sak betyder det mycket för den vilda mångfalden.

Text: Marita Gustavsson